<anforande>
<dok_hangar_id>2349334</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0968</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:68 Onsdagen den 2 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>68</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>89A45687-9966-4568-B98A-5701CBE76A9F</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>PER-OLA ERIKSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! De senaste dagarna kommer att gå till
historien. Först blev det ett blå-gult OS-guld i
ishockey. Sedan var det gårdagens glädjande
besked om att EU-förhandlingarna nu är i hamn.

Jag har tidigare i dag haft möjlighet att ge en eloge
till de svenska förhandlarna för ett mycket gott
resultat. Fru finansministern har ju ingått i
förhandlingsgruppen.

Inför förhandlingarna ställde Centern upp tydliga
krav inom bl.a. miljöområdet och regional- och
jordbrukspolitiken. Inom alla dessa områden har
mycket goda resultat uppnåtts.

Om den kommande folkomröstningen resulterar i
ett ja -- vilket jag hoppas -- tar Sverige steget in som
fullvärdig medlem i EU. Det kommer att stärka den
svenska ekonomin. Den uppgång vi redan nu ser i
ekonomin kommer att få ytterligare fart med hjälp
av ett svenskt EU-medlemskap.

Herr talman! Dagens finansdebatt inleddes med ett
anförande av Göran Persson. På sedvanligt sätt var
det en enda lång klagosång. Vi har tidigare hört
Göran Persson hålla anföranden i kammaren och
lärt känna hans klagosång och hans retorik. Men,
herr talman, det är inte med retorik vi bygger
framtidens samhälle. Jag tycker att i många delar av
debatten har Göran Persson blivit retorikens fånge,
men han har inte blivit lösningarnas försvarare eller
idékläckare. Det är förresten roligt att se Göran
Persson i riksdagen. Han dök ju upp när allt var
klart i finansutskottet angående detta viktiga
betänkande.

De senaste årens dystra och nedåtgående trender
har vänt till det positiva. Opinionsundersökningar
visar att svenska folket har återfått framtidstron.
Det visas på många sätt; bl.a. ökar försäljningen av
nya bilar. Det brukar vara ett tecken på att folk
vågar börja konsumera och investera. Allt fler
villor och bostadsrätter finner nya ägare -- mycket
tack vare en låg räntenivå. Investeringarna ökar.
Företagens orderböcker fylls på nytt.

Under 1980-talet levde många hushåll på lån och
skulder. Nu sparar svenska folket, och de
amorterar av skulderna från 1980-talet. Vi kan se
att kronkursen har stärkts. Budgetunderskottet
minskar. Detta visar Riksrevisionsverkets senaste
budgetprognos som presenterades förra veckan.

Inflationen är låg. Tidigare var inflationen 8--10 %.
Nu är den 2--3 %.

Tidigare var räntorna höga. Nu är de på den lägsta
nivån sedan tiden efter andra världskriget.
Marginalräntan har sjunkit sedan sommaren 1992.
Bankernas utlåningsräntor har sjunkit, och det
underlättar investeringar i bostäder, företag och
maskiner. Ansvaret för villalånen blir lättare att
bära för villaägarna.

Tidigare flyttade företag och investerare
utomlands. De trodde inte på Sverige som
företagsnation. Nu flyttar företagen hem
produktionen, och investeringarna tar fart.

Sverige har bytt fil vad gäller den ekonomiska
politiken. Förutsättningarna för en fortsatt
förbättrad ekonomi är nu bättre än på mycket
länge. Därför är det så viktigt att vi håller fast vid
den strategi som regering och riksdag lagt fast för
den ekonomiska politiken för åren framöver.

Det finns dock allvarliga problem i ekonomin. Det
ljusnar visserligen för Sverige, men den höga
arbetslösheten förmörkar bilden. Men även på
arbetsmarknaden kan vi skönja ljuspunkter;
varslen minskar och antalet nyanställningar ökar.
Inte minst visar de förändringar som gjorts vad
gäller småföretagarpolitiken goda resultat.

Ett annat orosmoln är statsskuldens utveckling.
Det är mot den bakgrunden nödvändigt med
reformering av ekonomin, av
transfereringssystemen, med det saneringsprogram
som riksdagen lagt fast skall genomföras fullt ut. På
så sätt kan vi minska budgetunderskottet, minska
upplåningen och därmed också minska
statsskulden.

Vi behöver en uthållig ekonomisk tillväxt. Det är
nödvändigt för att vi skall kunna minska
budgetunderskottet, betala av på statsskulden och
klara välfärdssamhällets åtaganden.

Bruttonationalprodukten utvecklas nu åter i positiv
riktning, efter några år med minustecken. Enligt
samstämmiga beräkningar av bl.a.
Finansdepartementet, banker och
Konjunkturinstitutet växer BNP. Under 1994
väntas ökningen bli ca 2,5 % och för 1995 väntas
ytterligare ökning. Jag ser gärna att den blir större
än förväntat.

Utan ekonomisk tillväxt får vi inte resurser till
sjukhus, daghem, skola eller hemservice. Men,
herr talman, ekonomisk tillväxt får inte vara ett mål
i sig utan bör vara ett medel för att slå vakt om
välfärdssamhället. Det är viktigt!

Hög ekonomisk tillväxt får inte gå ut över miljön
eller ändliga energi- och naturresurser. Den högre
tillväxt som vi eftersträvar måste vara miljömässigt
riktig för att vi skall få en stabil och uthållig
ekonomisk utveckling, som det står i finansplanen:
En minskad statsskuld får inte bytas mot en ökad
miljöskuld! Centern värnar miljön.

Herr talman! Den viktigaste politiska frågan på
både kort och lång sikt är att skapa riktiga och
bestående jobb. För att åstadkomma riktiga,
varaktiga arbeten krävs ett ordentligt företags- och
investeringsvänligt klimat i vårt land.

Vi ser nu hur företagandet börjar komma i gång
igen. Förra veckans rubriker i massmedia var
exempelvis ''Nickan behöver nyanställa''. Det
kunde vi läsa i Smålandsposten. En annan rubrik
löd: ''20 nya jobb på Autoliv''. Det var Göteborgs-
Posten som skrev det. Sådana rubriker ser vi nu dag
efter dag i våra tidningar. Märker inte Göran
Persson det när han åker runt i landet, vilket han ju
gör när han inte är här i riksdagen? Märker han inte
det när han ser rubriker och läser tidningar runt om
i landet, eller är han bländad och bedövad av
kampsångerna från socialdemokraternas Folkets
hus landet över.

Under den här mandatperioden har regering och
riksdag skapat nya regelverk och bättre
förutsättningar för företagen, förutsättningar som
framför allt främjar de mindre och medelstora
företagen -- egenföretagarna. Det är där tillväxten
i näringslivet i hög grad ligger.

Regeringen har gjort genomgripande förändringar
för att förbättra klimatet för företagen.
Riskkapitalförsörjningen har förbättrats.
Nyföretagarlån har införts. Hämmande lagar och
regelverk har tagits bort. Utvecklingsfonderna har
omvandlats för att kunna ge småföretagen ännu
bättre service och hjälp i framtiden.

Vi har genomfört skatteförändringar som gjort upp
med socialdemokraternas tidigare så
småföretagsfientliga skatteförslag och -politik. Det
ger nu resultat, även om de stora framgångarna
kommer att märkas först om något år, detta
förutsatt att Göran Persson icke blir finansminister
efter årets val -- i så fall skall ju det mesta återgå till
1980-talets gamla politik.

Förvisso blir det lönsammare att äga aktier, men
det är ju så vi vill få fram nytt riskvilligt kapital, inte
via löntagarfonder eller avgifter på annat sätt.
Förvisso blir det lönsammare att genomföra
generationsskiften i företag. Det är ju så vi vill att
det skall gå till, inte genom att företagen vid
generationsskiften säljs till investmentbolag eller
köps upp på annat sätt, eller att företagen i värsta
fall läggs ned. Det är viktigt!

Nu möter vi 2000-talet med en politik för
företagande, utveckling och investeringar i
industrier, i ny teknik, i kommunikationer, i
infrastruktur samt i utbildning och forskning. Det
skapar trygghet för människorna, såväl för
löntagarna som för företagarna. Det skapar
livskraft i hela landet, både i storstaden och på
landsbygden. Det är en politik som bygger på
långsiktighet och stabilitet.

Det behövs mycket i politiken för att en ekonomisk
politik skall vara framgångsrik och hålla över tiden.
Det krävs att den är stabil. Vi får inte byta fot från
den ena dagen till den andra.

Ibland undrar jag vilken verklighetsbild
socialdemokraterna har. Deras förslag saknar ofta
långsiktighet och konsekvens. Beskeden från
socialdemokraterna är exempelvis ofta: Stoppa!
Riv upp! Återställ! Tillsätt en kommission! Tillsätt
en utredning! Ibland talar de förvisso om behovet
av stramhet i finanspolitiken. I deras förslag ser vi
ofta något helt annat.

I fråga efter fråga ger socialdemokraterna
motsägelsefulla besked. Det gäller t.ex.
arbetslöshetsförsäkringen. Först säger de nej till
varje förändring, sedan kommer en rejäl
demonstration med löften om att förändra de
nivåer i arbetslöshets- och sjukförsäkring som
riksdagen har fattat beslut om. Sedan säger de ja,
därefter är ''bortförklaringskarusellen'' i full gång.

Arbetsrätten är ett annat område. Först har man en
socialdemokratisk småföretagarriksdag med löften
om förenklingar, därefter säger man nej till varje
förändring. Sedan kommer uttalanden som: Vi
river upp tidigare fattade beslut om vi kommer till
makten.

Ena året skall momsen höjas. Sedan skall den
sänkas. Socialdemokraternas många och olika
förslag om momsen liknar en färd på en berg- och
dalbana. Är det någon som tror att det är med en
sådan politik som Sverige får i gång jobben, får i
gång investeringarna och skapar välfärd, stabilitet
och uthållighet?

Mycket av socialdemokraternas politik, som vi i
dag ser den presenterad, går igen till 1980-talet.
Konsekvenserna av den politiken har svenska
folket fått känna av tidigare. Svenska folket känner
av den även i dag. Vi vet vad den betyder, nämligen
koncentration, avfolkning av landsbygden,
inflation och höga räntor.

Att nu, i en starkt förändrad värld, åter söka föra
samma politik ter sig inte särskilt genomtänkt. För
att låna ett citat från en högt uppsatt EU-politiker
som kan vara aktuell under dessa dagar: ''Att synda
en gång är mänskligt, men att fortsätta synda är
okristligt.''

Nya riktiga jobb skapas inte genom att vi höjer
skatterna för företagen eller genom att vi försämrar
villkoren för riskkapitalförsörjningen, vilket
socialdemokraterna föreslår. Det fungerade inte
under 1980-talet; det fungerar inte heller under
1990-talet.

Inte heller är ökad konsumtion genom nya lån med
höga ränteavdrag och minskat sparande rätt väg för
att skapa nya jobb i framtidens Sverige. Inte heller
skulle Göran Perssons förslag om
direktavskrivningar av investeringar leda till några
fler arbetstillfällen. Det skulle bara leda till ett ökat
budgetunderskottet.

Risken skulle vara uppenbar att främst de stora och
vinstrika exportföretagen skulle dra nytta av
avskrivningsmöjligheten. Det skulle ytterligare
förstärka tudelningen mellan de utlandsinriktade
företag som redan i dag arbetar under gynnsamma
betingelser och de företag som arbetar på
hemmamarknaden.



Direktavskrivningar skulle i princip bli en
skattekredit i jätteformat till företagen. Varken
pensionärer, ensamstående mammor eller
förskolebarn gynnas av en sådan skatterabatt till
företagen.

Finansutskottet tillstyrker regeringens ekonomiska
politik. Den ekonomiska politiken måste eliminera
obalansen i ekonomin och skapa en hög, stabil och
uthållig tillväxt för att därigenom åstadkomma nya
riktiga jobb och trygghetssystem som är hållbara
över tiden.

En hög och uthållig tillväxt i näringslivet i
kombination med en minskande arbetslöshet är
nödvändiga förutsättningar för att de offentliga
finanserna skall komma i balans.

Det kommer att ta tid att återskapa starka
offentliga finanser. Finansutskottet delar därför
regeringens uppfattning att nya reformer som leder
till utgiftsökningar måste kombineras med
utgiftsminskningar inom lägre prioriterade
områden. Likså bör man nu när den ekonomiska
situationen lättar överväga att genomföra
besparingsprogrammet i snabbare takt än planerat.

Genom en fast ekonomisk-politisk kurs ger vi också
rätt signaler till omvärlden. Ett tydligt politiskt
agerande bidrar till att stärka trovärdigheten för
Sveriges ekonomi -- detta är inte minst viktigt mot
bakgrund av det avtal som Sverige i går träffade
med EU. Det ger i sin tur möjlighet för fortsatta
räntesänkningar och en förstärkning av
kronkursen, vilket vi gärna ser.

En bibehållen låg ränte- och inflationsnivå
garanterar riktiga jobb, boende till rimliga priser
och en god välfärdsutveckling. Det är på det viset
som Centern vill skapa trygghet, genom rättvis
fördelning och en välfärd för alla.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande och
avslag på samtliga reservationer och på
meningsyttringen från Vänsterpartiet.
</anforandetext>
<intressent_id>0405574090504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251190</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0968/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
