2349334 GH0968 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:68 Onsdagen den 2 mars 1993/94 68 1994-03-02 00:00:00 Svenska företags verksamhet i Sydafrika 53AF6CE5-1494-4119-A290-93CF36AD2861 206 SIMON LILIEDAHL (nyd) nyd Fru talman! Jag är gammal, och det är sent. För att inte glömma bort mitt yrkande yrkar jag redan nu bifall till våra två reservationer. Kommerskollegium har i fråga om regeringens skrivelse beträffande redogörelse för svenska företags verksamhet i Sydafrika 1992 konstaterat att efterlevnaden av investeringsförbudslagen får anses vara god. Regeringen har instämt i detta. Man kan fråga: God för vem? Ja, troligtvis inte för alla anställda som har funnits i de svenskkontrollerade företagen, som enligt den här redogörelsen har reducerat sitt antal anställda till 1 085 från att på 70-talet -- då var jag själv chef för ett bolag i Sydafrika som friställde över 2 000 personer -- ha varit 7 000--8 0000. Sedan har det antalet alltså dragits ner till 1 000. Många tragedier har utspelats i Sydafrika när familjer ställts på bar backe. Jag tror inte att de personerna är lika tillfredsställda som man är på Kommerskollegium. Sverige har som ett av de sista länderna i världen nu upphävt sanktionerna mot Sydafrika, och det är alla väldigt glada över. Svenska företag har, som jag antytt, under ett tjugotal år berövats möjligheten att expandera och överleva. Många företag har tvingats likvidera och sälja ut verksamheten. Smärtsamma friställningar har blivit följden. De svenska sanktionerna har bidragit till att en redan rekordstor arbetslöshet i Sydafrika permanentats eller ökats. Arbetslösheten där är snarare över än under 40 %. Jag har tidigare diskuterat med Europaministern hur man skall få i gång investeringarna i Sydafrika. Han har visat förståelse för många av mina synpunkter. Man kunde ha väntat att regeringen skulle återkomma med förslag om hur jobb skaffas fram speciellt för den svarta befolkningen. Det måste ju vara ett speciellt intresse att hjälpa till med investeringarna, och då inte bara beträffande svenska företag utan också beträffande sydafrikanska företag. Tyvärr har regeringen inte visat någon större dådkraft då det gäller att presentera exportfrämjande åtgärder som skulle hjälpa svenska och även sydafrikanska företag. Det verkar snarare vara försiktiga byråkrater, inte kreativa marknadsförare, som styr de svenska exportansträngningarna. Vidare är jag rädd för att Europaministerns entusiasm för u-ländernas problem avtar med kvadraten på avståndet från Bryssel. Men jag vill i alla fall repetera några av de förslag för att få i gång investeringarna som jag har presenterat tidigare här i kammaren. Bl.a. gäller det för regeringen att ge EKN instruktioner om att börja ta risker i stället för att tyda olika konventioner efter bokstaven. När andra länder är på exportoffensiven som ett led i ansträngningarna att få ner arbetslösheten har svenska EKN fortfarande en byråkratisk inställning i fråga om alla förslag. Regeringen måste ge EKN instruktioner om att man skall ta risker, för det gör alla andra exportkreditnämnder, i stället för att -- som i dag är fallet -- försöka tjäna pengar. Vi har i dag 600 000 arbetslösa. Det gäller därför att skaffa fram jobb. Vi anser alltså att svenska företag skall ges större möjligheter att erhålla investerings- och exportkreditgarantier. Dessutom måste vi hjälpa till så att BITS får möjligheter att ge krediter och så att Sydafrika definieras som ett u-land med en bruttonationalproduktinkomst understigande 2 695 US-dollar. Då kan man dra fördel av s.k. mjuka lån som löper på tio år, utan amortering och ränta. Egendomligt nog får mjuka lån inte användas för kommersiella investeringar. Men det är just sådana som behövs. Det är bara att hoppas att UD:s alla jurister kan finna en praktisk väg ut ur de här diplomatiska labyrinterna, som delvis förpestar våra hjälpambitioner. Om man kan hjälpa sydafrikanska företag som har många svarta, ''coloured'', anställda samtidigt som svensk industri får stöd, anser jag att det verkligen är fråga om u-landshjälp. Därför har vi föreslagit att man skall finansiera dessa försäljnings- och investeringsfrämjande åtgärder genom att ta 100 miljoner i anspråk av UD:s kommande anslagspost budgetåret 1994/95 för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Som jämförelse kan sägas att den totala anslagsposten som rör Sydafrika för innevarande år har fastställts till 240 miljoner kronor. Nu hoppas jag att minister Dinkelspiel, som skall vara ledare för en handelsdelegation till Sydafrika, kommer hem igen med huvudet fullt av idéer om hur Sverige skall kunna återerövra sina förlorade marknadspositioner i Sydafrika. Det hoppas jag kommer att göras genom investeringar som kommer både svenska och sydafrikanska företag till del. I detta anförande instämde Hugo Hegeland (m). 0383675638504 N 2010-01-01 00:00:00 251329 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0968/#anf206