2349334 GH0968 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:68 Onsdagen den 2 mars 1993/94 68 1994-03-02 00:00:00 Vissa ändringar i tobakslagen 235A5C5F-2B28-463A-AAB3-363E33CBE9E8 184 ELISABETH FLEETWOOD (m) m Herr talman! Liksom Margareta Winberg har jag haft förmånen att få väcka motioner i den här frågan under drygt ett tiotal år. Jag vill också här en passant påpeka för Margareta Winberg att när det var votering här i våras var det ett tiotal medlemmar från Moderata samlingspartiet som också ställde upp. Nämner man andra partier skall man inte utesluta ett. Jag hoppas att det var ett misstag och att det inte gjordes med avsikt. Jag har en känsla av att det håller på att ske en attitydförändring hos många människor, tyvärr inte tillräckligt mycket hos unga rökare. När Ingrid Näslund säger att hon utmanar det socialdemokratiska kvinnoförbundet att göra detta till en kvinnofråga kan jag inte hänga med. Jag tycker nämligen att detta är en mänsklig fråga. Alla dessa barn har fäder, bröder, osv. Det måste vara en mänsklig fråga. Jag är rädd för att om man skulle begränsa frågan och göra så att allmänheten uppfattade den som en kvinnofråga, skulle frågan tyvärr kunna förlora i vikt för den stora allmänheten, och det vill jag inte medverka till. Jag tror nu inte att det var därför som Ingrid Näslund uttryckte sig på detta sätt, och det var inte därför som Margareta Winberg svarade som hon gjorde. Men jag vill varna för att göra detta till en kvinnofråga. När jag säger att jag tycker att det börjar bli en annan inställning till dessa frågor, vill jag påminna om några enskilda framträdanden i pressen som förekommit under den senaste veckan. Eftersom dessa människor har gjort detta med öppna ögon tror jag inte att de har någonting emot att jag nämner dem här. Jag vet inte hur många av er som såg Peter Himmelstrand på en helsida i Expressen i går. Han talade där om vad mångårigt rökande hade åstadkommit med hans lungor, som inte längre fungerade. Han var förtvivlad, och han var arg för att han inte tidigare fått veta vad som kunde drabba honom. För några veckor sedan var det en ung man i trettioårsåldern som hade förlorat sin sambo i lungcancer. Hon var inte 30 år fyllda. Det är såvitt jag förstår mycket ovanligt att det kommer så fort. Han var naturligtvis förtvivlad. Han var också mycket upprörd över att de inte hade fått en bättre information. De hade båda börjat röka när de var elva år. Nu är hon borta, men han är ännu frisk. Nu har han slutat, och han hoppades att det skulle gå bra. Det tredje fallet var en ung kvinna som fotograferades med sin lilla flicka på armen. Hon såg väldigt glad ut. Men hon talade också om att hon för ett drygt år sedan eller kanske två hade förlorat en tidigare liten dotter i plötslig spädbarnsdöd. Jag har många gånger motionerat om bl.a. plötslig spädbarnsdöd. Jag vet att vi då fick till svar att information går ut via BB osv. Men när jag har hört efter har det visat sig att det inte har slagit igenom till personalen. Nu lär det göra det. Nu har alla förstått hur viktigt det är. Det finns också en förening som arbetar för detta. Det är föräldrar som har drabbats som arbetar tillsammans med forskare. Jag tror inte att det är någon som misstror mig när jag säger att jag tycker att detta är oerhört väsentligt. Men jag tänker ändå stödja reservationen. Samtidigt som jag har ett mycket starkt engagemang i frågan -- jag kan parentetiskt säga att jag arbetat i Cancerfonden under ett tiotal år, och jag gör det fortfarande -- har jag respekt för detta med yttrandefrihet. Jag läser reservationen på ett sådant sätt, att avsikten är att man skall fortsätta det arbete som regeringen har påbörjat i denna fråga. Jag räknar med att man kommer att göra det. Jag kommer också att fortsätta att se efter vad som händer och om möjligt ställa min eventuella kunskap till förfogande. Jag vet att detta är svåra saker. Jag anser att det är väldigt fint att vi har en yttrandefrihetslag som kanske är den allra bästa i Europa. Men samtidigt vill jag se hur man skall kunna komma åt detta med smygreklamen, dvs. den förtäckta reklamen. Det är som Ingrid Näslund här säger: Tobaksindustrin i Sverige måste varje vecka rekrytera 600 nya brukare för att hålla sina försäljningssiffror. Om så inte sker, börjar siffrorna gå ned. Varför skulle man, som någon annan sade, lägga ned 100 miljoner kronor eller mer på reklam, om man inte visste att man fick igen pengarna? Ingen av oss tror att man skulle göra det av någon annan anledning än att de ger ett återflöde. Jag går så långt att jag kritiserar tobaksindustrin, helt enkelt därför att den inte ''kör med raka rör''. Det har jag sagt tidigare, och det kommer jag att upprepa. Någon lämnade uppgiften att rökningen ökade när man i Norge fick ett förbud. Låt mig, herr talman, avslutningsvis tala om att man i samband med att man fick detta förbud började registrera bruk av rulltobak, vilket man inte hade gjort tidigare. Det var därför som siffrorna steg som de gjorde. Det var alltså helt enkelt falsk statistik som gjorde att det kunde påstås att bruket hade ökat. 0200426688007 N 2010-01-01 00:00:00 251307 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0968/#anf184