2349334 GH0968 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:68 Onsdagen den 2 mars 1993/94 68 1994-03-02 00:00:00 Vissa ändringar i tobakslagen B8377E1C-7F1A-4A5A-9877-3498C57645D8 161 MIKAEL ODENBERG (m) m Herr talman! Jag håller gärna med tidigare talare som har framhållit hur farligt det är att röka. Det är farligt. Ja, det är alldeles förskräckligt farligt. I själva verket är rökning en av de hälsovådligaste saker som man kan ägna sig åt. Från den utgångspunkten har även jag uppfattningen att det är bra om bruket av tobak kan minskas. Jag skulle vilja fästa kammarens uppmärksamhet på att vi i Sverige har lyckats ganska bra med att minska tobakskonsumtionen. Vi har gjort det med traditionella metoder, nämligen en sorts straffbeskattning av tobaksprodukter. Det är för övrigt en metod som är mycket effektiv med tanke på de ungdomar som så många talare brukar förbarma sig särskilt över. Jag tycker att det är befogat med rimliga regler för att skyddda tredje man som inte röker, och jag tycker att det är rimligt med en politik på det här området som bygger på upplysning och information om tobakens skadeverkningar. Det särskilda ansvaret ligger på familj, skola och sjukvård. Jag var inte övertygad om behovet av en tobakslag när den frågan diskuterades i maj förra året, men jag tyckte att regeringen ändå lade fram ett ganska balanserat förslag. Det som hände var att Socialdemokraterna, som också traditionellt brukat inta en ganska balanserad hållning i de här frågorna, inte längre kunde hålla sig. Här fanns en möjlighet att köra över regeringen. Då kunde man släppa loss Rinaldo Karlsson i manegen, och det gjorde man. Man fick snabbt stöd av Ny demokrati, som ju så länge det inte gäller sprit är en av de mer framträdande företrädarna för förbud och restriktioner här i kammaren, har det successivt under mandatperioden visat sig. Med stöd av enskilda ledamöter i övriga partier som tror att restriktioner och pekpinnar är det bästa sättet att åstadkomma förändringar av mänskligt beteeende fick man en majoritet för att beställa skärpningar av tobakslagen innan trycksvärtan ens hade hunnit torka. Det är intressant att se vad som händer sedan. Nu har beställningen effektuerats av regeringen. Är man då nöjd? Nej då. Kammaren är inte överfylld, men i den mån den fylkas av någonting så fylkas den av intresserade motionärer som begär ytterligare restriktioner och pekpinnar utöver dem man fick igenom förra gången. Samma allians av socialdemokrater och förbudsivrande nydemokrater formerar en majoritet i socialutskottet som skall gå längre. Jag menar att det beslut man fattade i maj förra året var något slags trendbrott. Det innebar att vi i Sverige flyttade över tyngdpunkten i arbetet mot ett skadligt tobaksbruk från de traditionella åtgärderna information, upplysning och beskattning och lade den på förbud, restriktioner och pekpinnar. Jag tycker att det är synd, framför allt av två skäl. Det första och mest påtagliga skälet är att det traditionella arbetssättet har visat sig vara framgångsrikt. Det andra skälet till att det är synd är att det enligt min uppfattning devalverar riksdagens anseende i vanliga människors ögon. Hur mycket Rinaldo Karlsson än orerar om marknaden i talarstolen och berättar om hur ni i socialutskottet skall ta tag i problemen handlar den här frågan i dag lika litet som den gjorde det den 27 maj förra året om en kamp mellan å ena sidan ett vitt hälsointresse och å andra sidan ett svart intresse representerat av en profithungrig multinationell tobaksindustri. Det är inte vad det handlar om. Vad det handlar om är ansvarsfördelningen mellan å ena sidan vilka beslut som vanliga individer och medborgare i vårt samhälle skall få fatta alldeles på egen hand och å andra sidan vilka beslut som politiker och beslutsfattare i t.ex. riksdagen skall hantera. Nu har vi fått beställningen med sina olika delförslag verkställd. Jag såg att den innehöll förbud mot rökning t.o.m. utomhus, inte generellt, men på vissa platser. Det som jag tycker är principiellt mest betänkligt -- jag var inne på det när vi diskuterade tobakslagen förra gången -- är naturligtvis de inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten som det innebär när man får ett förbud mot kommersiell reklam. Jag skall inte överbetona konsekvenserna av detta, eftersom det är klart att yttrandefriheten och tryckfriheten inte försvinner därför att man har ett förbud mot tobaksreklam, lika litet som de gjorde det när vi införde ett förbud mot alkoholreklam. Men det innebär en inskränkning, och det är alltid principiellt intressant och principiellt viktigt. Nu förs det dess värre inte så mycket principiell debatt när det gäller tobak, för där är det jesuitiska principer som får gälla. Där helgar ändamålet medlen. Då kommer argumenten av typ: Det är barns och ungdomars frihet från tobak som vi skall diskutera, inte tobaksindustrins frihet att lura på vanliga dödliga människor sina produkter. Det kan ligga något i det. Men lika fullt kvarstår faktum, att inför man ett totalt kommersiellt reklamförbud så innebär det en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten som endast är möjlig därför att vi råkar ha en speciell undantagsparagraf i tryckfrihetsförordningen. Som på beställning kommer nästa problem. Förbjuder man den kommersiella reklamen leder det naturligtvis till en ökning av den s.k. smygreklamen. Då måste den också förbjudas, och då måste vi gräva djupare i tryckfrihetsförordningen. För mig bygger värnet om fri- och rättigheter på att man inte skall göra inskränkningar bara därför att man ogillar en viss företeelse. I både den föregående och den här debatten om tobakslagen förefaller det i vart fall mig som om många av förslagen styrs av just tyckande. Man borde i alla fall ha två kriterier. Ett kriterium borde vara att det man försöker åstadkomma är någonting med mycket högt skyddsvärde. Där kan vi se av en nyligen aktuell diskussion att inte ens ett förslag med så högt skyddsvärde som att göra ingrepp i tryckfrihetsförordningen för att förhindra hanteringen med barnpornografi är särskilt lätt att åstadkomma utan att det får räckvid och komplikationer som kräver noggranna överväganden. De noggranna övervägandena pågår just nu. Det borde också vara så, om man vill göra ingrepp i yttrande- och tryckfrihetens principer, att man åtminstone hade en viss säkerhet i sin bedömning av om de åtgärderna över huvud taget ger någon effekt. Ger de ingen effekt använder man onekligen mer våld än nöden kräver. Det är ingen som har visat att de har effekt. Över huvud taget vilar hela reklamförbudet på en mycket bräcklig grund. Jag minns att det figurerade mycket statistik i debatten om tobakslagen den 27 maj förra året. Det bollades med åtskillig statistik. Man försökte bevisa olika saker. Den enda bestämda slutsatsen man kunde dra av den där statistikexercisen var att man faktiskt inte kan dra några bestämda slutsatser. Statistiska centralbyrån kom den 13 december 1993 med en jämförande statistisk studie av tobakskonsumtionen i de nordiska länderna från 70- talets början till 90-talets början. Det visade sig att den totala konsumtionen av röktobak under de här 20 åren har minskat, i Sverige med 25 %, i Finland med 7 %, i Danmark var den ungefär lika och i Norge ökade konsumtionen av röktobak med 8 %. Det är notabelt att man i Norge har ett reklamförbud. I Finland har man det också. Där har vi en påfallande hög andel ungdomar som röker. Jag försöker med detta inte säga att det blir fler som röker därför att man inför ett reklamförbud. Men jag vill med bestämdhet hävda att ingen på ett övertygande sätt har kunnat visa att ett reklamförbud ens leder till de åsyftade resultaten. Har man redan från början mycket principiella invändningar mot den tekniken att stifta lag på, blir man inte mindre tveksam om hela lagstiftningsmanövern vidtas utan att det leder till några som helst resultat i praktiken. Enligt min uppfattning misshandlade socialutskottet regeringens tobakslagsproposition redan förra gången. Nu har man fått ett nytt beställt betänkande. Misshandeln fortsätter, herr talman. Jag kommer naturligtvis att i en votering mellan utskottsmajoritetens förslag och den i utskottet avgivna reservationen stödja reservationen. Men min utgångspunkt är faktiskt att stå kvar vid den uppfattning jag hade när vi behandlade tobakslagen förra gången, nämligen att den propositionen innebar ett balanserat förslag. Mot den bakgrunden, herr talman, ber jag att under mom. 1 i utskottets hemställan få yrka bifall till den av mig själv och Knut Billing avgivna motionen 1993/94:So33, innebärande avslag på propositionen. 0483316376813 N 2010-01-01 00:00:00 251284 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0968/#anf161