2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt C9F44183-A431-479C-A2A6-271A318795A3 8 Bertil Måbrink (v) v Fru talman! Utrikesministern nämnde GATT- avtalet i sin deklaration. Till det vill jag göra en liten kommentar. Jag vill påstå att det nya GATT- avtalet inte gav så värst mycket till u-länderna. För exempelvis större delen av Afrika blev avtalet närmast en förlust. De textilexporterande u- länderna fick ge mera än vad de själva fick i utbyte. Indien minskar exempelvis de genomsnittliga tullarna på industrivaror med 55 %, medan EU bara minskar tullarna med 22 % och USA minskar med 18 %. GATT-förhandlingarna blev en uppgörelse mellan USA och EU. Så uttryckte sig flera av u-ländernas förhandlare. Såvitt jag förstår kan det som uppnåddes i Uruguayrundan därför bara ses som ett första steg som måste följas av ett andra där u-ländernas intressen mera kommer att tillgodoses. Talet om en ny världsordning måste nu följas av konkreta åtgärder. En ny världsordning betyder för mig en rättvisare värld. Det betyder bl.a. att världsmarknaden måste öppnas för u-länderna på lika villkor. Det betyder för mig att u-ländernas enorma skuldbörda måste avskrivas. Det betyder för mig att råvarupriserna måste stabiliseras och bli mer rättvisa. Tullarna på exempelvis Afrikas tillverkningsexport måste sänkas. Biståndet, inte minst till Afrika, måste ökas. Det måste också innebära att GATT måste införa en miljöklausul för att förhindra att den rika världen dumpar sina miljöfarliga avfall i tredje världen och flyttar sin miljöfarliga industri dit. Det måste också innebära att GATT ser till att få en effektiv socialklausul. Den grova exploateringen av främst barn men naturligtvis även av vuxna av bl.a. de transnationella företagen måste förhindras. Det är väl endast, fru utrikesminister, när vi har uppnått den rättvisa världen och fått jämlikhet mellan den rika världen och den s.k. fattiga världen som vi kan börja tala om en fri världshandel. Som bekant existerar den inte i dag. Jag är inte motståndare till en fri världshandel, men en förutsättning är att den rättvisare världsordningen är konkret. Man skall vara försiktig när man i dag talar om frihandel och fri världshandel. Jag noterade att fru utrikesministern inte med ett ord kommenterade klyftan mellan att bara tala om mänskliga rättigheter och att konsekvent tillämpa dem i relationer med länder ute i världen. Jag tog tre exempel på länder där ett hemskt förtryck äger rum. Jag upprepar dem -- Indonesien, Kina och Marocko. Det är inte bara så att dessa länder grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna, utan samtliga länder är också ockupationsmakter. Till dessa länder ger vi bistånd. Samtidigt sätter vi upp ett förnumstigt finger mot andra små länder, som naturligtvis också bryter mot de mänskliga rättigheterna. De är dock inte intressanta kommersiellt. Vi kan inte tjäna något på dem. Christer Windén från Ny demokrati borde också kommentera denna fråga. Såvitt jag förstår tycker Ny demokrati att det är acceptabelt med denna dubbelmoral när det gäller mänskliga rättigheter. Eller har ni en annan uppfattning? Ni talar ju om moral i så många andra sammanhang som rör bistånds- och utrikespolitiken. Varför är ni tysta på just den här punkten? 0519019074802 N 2010-01-01 00:00:00 250904 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf8