2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 4FDA2613-EE60-4A0F-8356-A98C2EC51337 77 HADAR CARS (fp) fp Herr talman! Jag kan inte avhålla mig från att notera att den gamla folkskolan uppenbarligen hade sina brister. Trots demokratiundervisningen blev faktiskt herr Hurtig kommunist. Herr talman! En fråga som vi alla kan ha anledning att ställa oss inför slutförhandlingarna om svenskt medlemskap i den europeiska unionen är hur vi ser på Sveriges roll och vikt i Europa och i världen. Hur vi besvarar den frågan bör ha betydelse för vilka mål vi sätter särskilt högt i förhandlingarna med den europeiska unionen. För min del känns det då viktigt att framhålla Sverige som en europeisk kulturnation med en i europeisk historia osedvanlig politisk kontinuitet. Vårt lands omfattning och gränser har skiftat genom århundradena, men sedan 1523 har det i Stockholm utan avbrott funnits en svensk regering som styrt ett självständigt land. Av Europas nuvarande huvudstäder har bara London en historia som i det avseendet överträffar Stockholm. Säkerhetspolitiken är den viktigaste uppgiften för varje lands statsledning. Målet för säkerhetspolitiken är att tillförsäkra landets medborgare rätten att självständigt -- utan yttre tvång -- forma sin framtid efter egna värderingar. I det avseendet måste man nog säga att generationer av svenska politiker varit framgångsrika. Den långa period av fred som Sverige åtnjutit stärker den bilden. Tryggheten i vår nationella identitet har inte försvårat utan snarare underlättat ett internationellt engagemang och en öppenhet för handel, ekonomiskt samarbete och kulturellt utbyte med vår omvärld. Så har också den inspiration och de intryck som vi fått, inte minst från de många europeiska kulturerna, berikat oss och medverkat till att göra Sverige till det land det är i dag. Sverige är ett rikt land. Utbildningsnivån är hög, infrastrukturen väl utvecklad. Vi har en industri, en servicenäring och ett jordbruk som mycket väl kan matcha det som finns i andra länder i Europa. Sverige är välbeställt med naturresurser och har natur- och miljötillgångar av mycket hög klass. Visst är jag, som alla andra, medveten om att det för närvarande råder kassabrist i statens finanser. Det måste vi ändra på, liksom vi måste komma till rätta med problemen med den höga arbetslösheten. Men det är, som jag ser det, varken bra eller sakligt korrekt om landets ledande politiker tecknar bilden av Sverige som ett fattigt land, nästan som ett slags europeiskt u-land. Vad jag vill ha sagt med detta är att Sverige har mycket att bidra med i ett fördjupat europeiskt samarbete inom ramen för den europeiska unionen. Därför är det också viktigt att vi i EU:s organ för rådslag och beslut får de möjligheter till inflytande som Sverige som nation är väl förtjänt av. Alla svenskar, t.o.m. infödda stockholmare boende i Stockholms innerstad, känner mycket starkt för att hela Sverige skall vara bebott. Också vi i Stockholm vill ha ett levande norrländskt inland. Därför är det centralt att det i de förhandlingar vi nu för skall gå att inom EU få gehör för en regionalpolitik som försäkrar oss den möjligheten att ha hela vårt land bebott. Där finns också delar av jordbrukspolitiken inlagd. Frågorna om regionalpolitiken och möjligheten att bedriva jordbruk i Norrland bör därför ges mycket hög prioritet i förhandlingarna. Det förefaller mig som om de tankar och det material som vi har presenterat och de besök vi har medverkat till att låta ledande ministrar, kommissionärer och EG-parlamentariker från EU göra i övre Norrland, har gett resultat. Det utspel som har kommit från ministerrådet tyder på att man uppenbarligen har tagit intryck av Sverige och att det i dag kanske kan finnas bättre förutsättningar än tidigare att hitta en lösning som tryggar just det norrländska inlandets fortsatta möjlighet att vara befolkat och människors möjlighet att verka och leva efter de förhållanden som naturen där medger. Något som -- det är jag övertygad om -- svenskar är mycket angelägna om när det gäller vårt medlemskap i EU, är att den mat man kan köpa i affärerna och äta på restaurangerna skall hålla mycket hög kvalitet. Om människor som en följd av ett EU-medlemskap skulle bli osäkra på den här punkten, skulle de säkert också bli osäkra på värdet av ett sådant medlemskap. Därför tror jag t.ex. att vi måste ställa mycket höga krav på att salmonella och andra djursjukdomar, och för den delen också växtsjukdomar, skall kunna hindras från att slå rot i Sverige. Det är viktigt att det finns ett samband mellan vad vi betalar och vad vi får ut av ett medlemskap, men det vore som jag ser det fel att reducera den här frågan till en enkel räkneoperation. Ett medlemskap i den europeiska unionen ger oss nämligen så oerhört mycket mer än det man kan räkna fram genom att ställa upp en kolumn plus och en kolumn minus och sedan summera och försöka se vilken kolumn som har högst siffra. Det viktigaste med medlemskapet i den europeiska unionen som jag ser det är att det ökar vårt lands säkerhet och våra medborgares förutsättningar att långsiktigt utforma vårt land, dess kultur, dess ekonomiska och politiska liv efter våra egna önskemål. Ett medlemskap ger oss också möjlighet att arbeta för fred i hela Europa, genom att vi inom EU:s ramar kan vinna gehör för ståndpunkter som omfattas också av de andra europeiska länderna och som kan bidra till att konflikter som den i Jugoslavien förhoppningsvis blir något som inträffar sällan, något som kanske aldrig mer upprepas i Europa. Vi får genom ett EU-medlemskap förutsättningar att verka för en bättre miljö. Det går inte att inom nationers gränser lösa de avgörande miljöproblem som Europa står inför. Det kan man bara klara genom ett samarbete, med ett gemensamt beslutsfattande som grund. Genom EU får vi tillgång till en stor marknad, en trygg inre marknad, vilket i sin tur är förutsättningen för tillväxt och för en tryggad arbetssituation för våra medborgare. Jag är egentligen inte ute efter att polemisera, Mats Hellström, men jag noterade med glädje med vilket starkt patos Mats Hellström talade om ramhushållning. Min historika bild är dock den, att det inte var ramhushållning som socialdemokratin stod för, utan att kampen mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna på den tiden gick ut på att Socialdemokraterna önskade planhushållning, medan Bertil Ohlin däremot arbetade för att åstadkomma ett samhälle baserat på ramhushållning. Men om ni nu har tagit över hans idéer också på den punkten, har jag självfallet ingenting att invända. Det är viktigt att förhandlingarna om medlemskap i den europeiska unionen kan slutföras nu. Jag tror inte alls att förutsättningarna för att få ett bättre resultat för Sveriges del ökar om vi inte nu blir färdiga utan skjuter frågan längre fram. Just nu finns ett intresse, inte bara i Sverige utan bland alla EU:s medlemsstater, för att åstadkomma ett resultat. Det finns ett intresse bland ledande politiker och ekonomer i hela Europa. Låt oss utnyttja det tillfället och se till att vi nu når fram till en uppgörelse! Europaparlamentet spelar i de här sammanhangen en viktig roll. Det är Europaparlamentet som i efterhand skall godkänna det resultat som uppnås i förhandlingarna. Självfallet är det viktigt att man då får dokumentationen i tid. Vi har nyligen haft ett besök av företrädare för Europaparlamentet här i Sverige, och de har understrukit sin önskan både att se till att behandla det avtal som Sverige kan komma att sluta på ett riktigt sätt och på bas av sedvanlig parlamentarisk praxis och att ge sitt stöd till Sverige, för att åstadkomma det medlemskap som vi eftersträvar. Att klara den här förhandlingen, herr talman, är inte helt lätt, men jag tycker att man ändå har anledning till viss optimism. Jag vill därför sluta mitt anförande med att önska Europaministern och hans medarbetare all framgång i de förhandlingar som han nu står inför. (Applåder) 0393108743200 N 2010-01-01 00:00:00 250973 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf77