2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 0E53C47F-4996-4870-91F4-DE981ED13E23 7 CHRISTER WINDÉN (nyd) nyd Fru talman! Den politiska retoriken är rätt underlig. Om Pierre Schori hade lyssnat på vad jag sade under mitt första anförande hade han ganska snart insett att detta slag mot Ny demokrati var ett slag i luften. Jag har förstått att det inte är vad jag säger som räknas. Det är Pierre Schoris förutfattade meningar som räknas. Jag är fullt medveten om, Pierre Schori, att man inte får en klapp på axeln som tack om man sparkar någon på benen. Jag hade inte räknat med det. De som lyssnar utanför denna kammare och de som till äventyrs läser detta protokoll kanske förstår vad jag menar och inser att allt jag säger inte är så tokigt som Pierre Schori vill göra gällande. Pierre Schori och hans gelikar -- det uttrycket använde han när det gällde mig -- har en dubbelmoral som är ganska otrolig. Häromdagen gav en prominent socialdemokrat, som förväntas bli invandrarminister i nästa regering, i TV uttryck för en flyktingpolitik som nästan var densamma som den som finns att läsa i vårt partiprogram. Då är det plötsligt bra. Då är det okej. Det är alltså inte fråga om vad politiken innehåller utan om vem som framför den. Det är verkligen beklämmande. Fru talman! Jag skulle vilja vända mig till fru utrikesminister. Jag delar hennes uppfattning om att det finns ett enormt behov av bistånd i världen. Jag har full förståelse för att det i olika sammanhang är vår sak att bidra med så mycket vi kan. Samtidigt måste den u-hjälp som vi ger i form av kontanter och bidrag stå i rimlig proportion till de ekonomiska resurser som Sverige för närvarande har. Jag skulle vilja fråga utrikesministern: Är det rimligt att avsätta ökade anslag med hjälp av lånta pengar för att hjälpa andra länder, i ett läge då vi har en galopperande statsskuld och ett jättestort budgetunderskott? Pierre Schori sade för en stund sedan att han inte känner igen politiken sedan den nya utrikesministern trädde till. Han känner inte igen politiken i den meningen att de flesta som fick pengar är Pierre Schoris gamla kompisar på den yttersta vänsterkanten: enpartistater och andra diktaturer. Det är inte så konstigt att han inte känner igen detta. Jag skulle också vilja fråga utrikesministern om hon tycker att det är rimligt att ha en sådan fördelning. Vi föreslår att det långsiktiga biståndsmålet bör vara det som är uppsatt av FN, nämligen 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Inom denna ram skall allt bistånd rymmas -- både det till fjärran länder och det som går till våra grannar på andra sidan Östersjön. Så länge vi har svåra ekonomiska problem på hemmaplan anser vi dessutom att det finns anledning att ytterligare sänka biståndet. Vi tycker att man skall lägga ned SIDA:s verksamhet. Det bilaterala biståndet skall ges i form av svenska produkter, tjänster och kunskaper. Vi kräver kontroll av att hjälpen når fram. Vi vill ge högsta prioritet till åtgärder för att hejda befolkningsexplosionen, som jag berörde i mitt tidigare anförande. Vi vill fördela biståndspengarna på följande sätt: en tredjedel i multilateralt stöd till olika världsorganisationer, en tredjedel till katastrofinsatser och folkrörelsebistånd och en tredjedel till våra grannländer på andra sidan Östersjön. Givarländer skall självfallet avskriva sina fordringar på fattiga u-länder. Sverige skall åtminstone inte hjälpa andra i-länder att få tillbaka sina fordringar. Det får de sköta själva. Regeringen har föreslagit att vi skall ge en miljard i skuldlättnadsåtgärder. Det säger vi nej till. Varje i- land får sörja för sin egen u-landsfordran. Jag vill beröra ett annat stort problem när det gäller den ökande skillnaden mellan fattiga och rika länder, nämligen handelshindren. Handelshindren är ett av de svåraste problemen när det gäller de fattiga ländernas möjlighet att få i gång en verksamhet i det egna landet och på så sätt få en utveckling av ekonomin som kan leda till sociala reformer, demokratiska rättigheter m.m. Det gäller att bygga upp en ekonomi och ett sätt att tänka som passar våra hjärnor. I det här sammanhanget tror jag att resultatet av GATT-förhandlingarna kommer att få stor betydelse. Om man däremot inom EU fortsätter att driva en jordbrukspolitik som innebär att den synliga delen av kostnaden är så liten att den understiger världsmarknadspriset som i sin tur är starkt subventionerat kommer de fattiga länderna aldrig någonsin att få en möjlighet att få i gång ett jordbruk inom den egna sfären. För dem blir det i stället billigare att använda de pengar som vi pytsar över till att köpa spannmål t.ex. på världsmarknaden. Jag tror att vi skjuter oss själva i foten om vi fortsätter med detta slags politik. Det är först genom att erbjuda utvecklingsländerna möjlighet att få avsättning för sina produkter i våra länder som vi kan få en situation då dessa länder verkligen får möjlighet att stå på egna ben. 0612453628106 N 2010-01-01 00:00:00 250903 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf7