2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt BEFFA734-B1B5-4726-AA87-74884F37E8AD 5 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) m Fru talman! Pierre Schori tar munnen full och gillar uppskruvade röstlägen. Det är jag van vid. Det nya är att tonläget börjar bli patetiskt. Var är den egna konstruktiva handlingslinjen? Var är alternativen? Var är noggrannheten och fastheten i svåra situationer? Pierre Schori talar om rysk roulett. Men vem spelar rysk roulett med världsfreden i morgon-TV om inte Pierre Schori när han föreslår missilattacker mot Belgrad? Fru talman! Den här regeringens utrikespolitik präglas av handling och ansvar. Vi agerar i vårt närområde till stöd för de baltiska staternas suveränitet och de demokratiska krafterna i Ryssland. Vi för en mer intensiv och samstämd dialog med våra nordiska grannländer i vitala frågor än kanske någon gång under efterkrigstiden. Vi är på väg att föra Sverige in i det europeiska samarbetets kärna som medlemmar av Europeiska unionen. Vi förbereder ett svenskt deltagande i Partnerskap för fred och har som ordförandeland i ESK verkat för att ge ESK mer handlingskraft och nya instrument på det konfliktförebyggande området. Vid sidan av de direkt berörda grannländerna är Sverige den nation som gör mest för att lindra och söka underbygga en fredlig lösning av tragedin i f.d. Jugoslavien. Sverige var, tillsammans med Frankrike, den enda nation som gick till direkt handling i anslutning till säkerhetsrådets resolution om skyddade områden. I samverkan med de övriga nordiska länderna tränade och utrustade Sverige en nordisk bataljon som i dag spelar en central roll i FN:s ansträngningar, såväl i Tuzla som i Sarajevo. Sverige arbetar i nordisk samverkan bestämt för att reformera och effektivisera FN:s fredsbevarande, ekonomiska och sociala arbete. I mitt tal inför generalförsamlingen i höstas föreslog jag att truppbidragarna till större FN-operationer borde kallas till särskilda samrådsmöten. Detta är nu på väg att ske under händelsernas tryck. Två sådana möten har redan ägt rum efter det att NATO:s tidsfrist gick ut i söndags. Sverige fortsätter sin generösa biståndspolitik, och vi för en ny och bredare dialog med de demokratiska och marknadsorienterade länderna i Latinamerika och Asien. Vi stöder fredsprocessen i Mellanöstern, Sydafrika och Centralamerika. Denna regerings utrikespolitik är en handlingens utrikespolitik. Vi är fast beslutna att ta till vara de möjligheter som det kalla krigets slut år 1989 erbjuder svensk utrikes- och säkerhetspolitik att främja fred och frihet i vårt närområde, i Europa och ute i världen. Fru talman! Självfallet varierar våra möjligheter att handla från område till område. I vissa sammanhang är vi centrala aktörer, i andra får vi agera i samspel med det internationella samfundet. Detta för mig över till kriget i f.d. Jugoslavien, där vi nu i bästa fall skulle kunna skönja en vändpunkt. Tack vare ett mer bestämt uppträdande från FN:s sida, NATO:s ultimatum och det faktum att huvudaktörerna i det internationella samfundet -- USA, EU och Ryssland -- nu äntligen tycks börja marschera i takt igen verkar det som om Sarajevo skulle kunna få fred. En närmast koncentrationslägerliknande situation skulle då kunna hävas. Sedan gäller det för FN att gå vidare för att kunna skapa fred för andra orter och städer. För detta krävs återigen huvudaktörernas sammanhållning och bestämda stöd. Sverige kommer att fortsätta att spela en viktig roll i det internationella samfundets ansträngningar. Det gäller på marken i Bosnien, särskilt i Tuzlaområdet, det gäller de humanitära hjälpsändningarna och det gäller sanktionernas efterlevnad. Jag tycker faktiskt att vi gemensamt här i dag bör sända en tacksamhetens tanke till de många svenskar som riskerar sina liv för att hjälpa och skydda de nödlidande i Bosnien. Granatattacken mot Tuzla i går understryker att vi inte skall ha några illusioner att det nu har blivit lätt att lösa Bosnienkonflikten. Men genom energisk och effektiv diplomati -- och mot bakgrund av vissa positiva signaler från såväl den bosniska regeringen som bosniska serber -- kan det nu kanske finnas en möjlighet att komma fram till en mer omfattande fredsuppgörelse. Till viss försiktig optimism bidrar också det faktum att bosniska kroater och muslimer nått längre än tidigare i sina överläggningar. Vi är i dag medvetna om att det kan komma att ställas stora krav på truppbidragarländerna den närmaste tiden, och från svensk sida har vi ständigt understrukit betydelsen av att FN får tillräckliga resurser till sitt förfogande i Bosnien. När FN:s önskelista presenterades vid det truppbidragarmöte som ägde rum i måndags var det enbart Sverige som omedelbart förklarade sig redo att ställa upp med åtminstone tio ytterligare militära observatörer. Jag vill gärna nämna detta för kammaren. Jag vill också nämna för kammaren att det i realiteten pågår ett intensivt arbete för att utrusta, träna och bemanna Nordbat 2, men detta är naturligtvis inte ett helt lätt arbete -- alla inser uppdragets svårighetsgrad. Men jag vill verkligen framhålla att Sverige i alla sammanhang manar andra länder att också ställa upp med trupp i Bosnien och att vi måste vara helt klara över att detta också är en viktig faktor för att nå fram till någon form av förhandlingslösning. Bosniens regering måste få veta att det internationella samfundet är berett att upprätthålla ett fredsavtal med tillräckliga styrkor. Självfallet är Sverige berett att bidra till återuppbyggnaden när fred har nåtts. Som ESK- ordförande tog Sverige initiativ för att ESK som organisation skulle förbereda sig för att kunna medverka till försoningsprocessen mellan de olika folkgrupperna, mänskliga-rättighets-övervakning, osv. Vår beredskap att bidra till Bosniens återuppbyggnad har åstadkommits i förvissningen att den insikten förr eller senare kommer att nå gemene man att de olika folkgrupperna är hänvisade till varandra och måste lära sig att leva tillsammans. Vi måste naturligtvis hoppas och önska att befolkningen såväl i Bosnien som i Serbien-Montenegro och Kroatien skall inse att det är ledare som är för folkförsoning, för ett mångkulturellt samhälle och för demokrati som man måste välja till makten i respektive land. Vi får aldrig glömma att de fasor som i dag utspelar sig är krigsherrarnas ansvar. 018160186302 N 2010-01-01 00:00:00 250901 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf5