<anforande>
<dok_hangar_id>2349331</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A035CDD4-37FD-40CD-81B3-78526D8B47D5</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag lyssnar alltid med respekt på Karl-
Erik Svartbergs inlägg, och det har jag gjort också
i dag. Jag går inte i svaromål. Jag har lyssnat på vad
Karl-Erik Svartberg har framfört.

Eftersom jag tror att Karl-Erik Svartberg på samma
sätt som Pär Granstedt kanske har gjort sitt sista
inlägg i en utrikesdebatt -- dock säkert inte här i
kammaren, eftersom betydande tid återstår på
riksmötet -- vill jag uttrycka min uppskattning och
min respekt också för Karl-Erik Svartbergs
fortsatta gärning som ordförande för Caritas. Det
är sådana röster som Karl-Erik Svartbergs som vi
behöver, både i Sverige och i världen.

I detta anförande instämde Maj Britt Theorin och
Kristina Svensson (båda s).
</anforandetext>
<intressent_id>018160186302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250938</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
