2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 41563DCB-2E85-475E-838D-07DCD458DFB0 3 CHRISTER WINDÉN (nyd) nyd Fru talman! Sverige är en naturlig del av Europa. Vårt land hör ihop historiskt, kulturellt och geografiskt med det övriga Europa. Det är därför naturligt att vi utvidgar och fördjupar samarbetet med varandra. EES-avtalet är ett steg i denna riktning. Vi är en del av den s.k. inre marknaden i Europa med ca 380 miljoner människor. EES är ett logiskt första steg i närmandet till våra viktigaste handelspartners och är därför oerhört viktigt i vår ambition att behålla och utveckla den internationella företagsamhet som är så betydelsefull för det svenska välståndet. Ett utanförskap kan tyckas ge större suveränitet och därmed större rörelsefrihet men betyder sannolikt att vi kommer att få sänka vår levnadsstandard. Genom medlemskap får vi möjlighet att styra utvecklingen i ett gränslöst Europa, även om vi därmed överlåter till överstatliga organ att fatta vissa gemensamma beslut. Vi anser dock att fördelarna klart uppväger nackdelarna. Därför är vi positiva till medlemskap i den europeiska gemenskapen. I vårt närområde har vi på kort tid utvecklat ett gott samarbete med de fria staterna Estland, Lettland och Litauen. Detta är den goda sidan av den utrikespolitiska utvecklingen. Men det pågår krig i f .d. Jugoslavien och på en del håll i f.d. Sovjetunionen. Ryssland kan uppfattas som alltmer fyllt av problem och motsättningar. I världen i övrigt pågår ett stort antal väpnade konflikter -- flertalet helt bortglömda och sällan noterade i svenska media. Fru talman! Utrikespolitikens uppgifter är bl.a. att undvika yttre risker för Sverige och att skapa goda relationer till omvärlden, särskilt till våra närmaste grannar. Vilka är då farorna i vår omvärld -- vårt närområde? Kan Ryssland blir farligt? Behöver vi en ny järnridå, som vi själva skapar tillsammans med de fredliga demokratierna i vår närhet eller i Europa? Törs man säga det? Eller skall den förmenta neutralitetens tystnad än en gång råda i denna församling? Det bästa medlet mot krig och elände i världen är fri handel och öppna gränser. Men öppna gränser behöver nödvändigtvis inte betyda att varje land har en skyldighet att ta emot vem som helst på vilka villkor som helst. Varje nation måste ha en rätt att säga ifrån. Små nationer måste slå sig samman för att kunna mäta sig med en stor nation. Enighet ger styrka -- en styrka som kan avskräcka. Man skall alltid vara på sin vakt mot nationer som styrs av personer som är benägna att kasta ur sig hot mot omvärlden. Detsamma gäller om det finns en påtaglig risk att sådana personer kan nå makten i landet. Varför hota om hoten är tomma? Adolf Hitlers hot togs inte på allvar till en början. När man väl förstod att han menade allvar var det för sent. I f.d. Jugoslavien pågår krig där hotfulla krigsherrar nu genomför sina hot i praktiken. Den fria världen, den som styrs på demokratisk grund, har länge stått handfallen. Historien har lärt oss en sak, och det är att konflikter, krig, övergrepp, våldtäkter, massmord, svält och död har funnits och finns alltjämt. I vår tid, av många i Sverige uppfattad som den fredliga tiden, då vi alla simmar omring i ankdammen, har flera dödats än någonsin tidigare i historien. Vår tid är kanske den mörkaste av alla tider. Men i den här församlingen tycks man inte tro det. Här råder, som sagt, ankdammens stilla lugn. Men vi kan inte längre stå neutrala. Vi får inte längre vända bort blicken och kan inte fortsätta att diskutera tramsfrågor när omvärlden ser ut som den gör. Sverige är ett litet land. Vi kan inte ta ansvar för alla. Men vi kan försöka ta ett större ansvar för vår bit av jorden -- för vårt närområde, där de människor finns som är vår närmaste angelägenhet, nämligen våra närmaste grannar. Våra grannar är vår högsta prioritet. Jag tänker självfallet på Estlands, Lettlands och Litauens folk, som nu lever under den hotfulla uppstigande skuggan av en ny icke-demokratisk härskarmakt i Ryssland. Det går inte att bortse från Zjirinovskijs hotfulla uttalanden. Är han bara en ofarlig galning? Är han bara en skrytig fylltratt bland andra? Jag vill tro det men vågar inte. Det är möjligt att han är något annat och att han representerar något annat. Han kan representera revanschsugna människor -- människor som tryckts ned, som lurats och som mist sin tro på sin egen storhet. Sådana människor är farliga om de blir tillräckligt många. För omvärlden blir de farliga om de har tillgång till vapen. Zjirinovskij har ett starkt stöd bland militären. Att nu tro att inget farligt kommer att hända är dumhet. Men att veta att något farligt kan hända och att förtiga det är inte bara dumhet utan något betydligt värre, det är svek - att svika sin plikt. Diktaturer eller självutnämnda diktatorer har aldrig mått bra av sanningen. Gör klart för Zjirinovskij och andra i Ryssland, att om de funderar på att ge sig på Estland, Lettland eller Litauen eller något annat land i vår omvärld, kommer vi inte att sitta passiva och titta på. Vi klarar inte allt själva. Därför måste vi snabbt skapa förutsättningar för att vi tillsammans med de andra fria nationerna i Europa och världen skall kunna gör en insats, om det behövs för att hålla vår omvärld fri från barbari och tyranni. Fru talman! Att tala klarspråk är nödvändigt. Det är dags att bryta med feghet i svensk utrikespolitik. Hur hade det gått om Sverige talat klarspråk med Hitler? Det kanske inte var möjligt den gången av det enkla skälet att socialdemokraterna och etablissemanget faktiskt var mer Hitlervänliga än man i dag vill tillstå. För det socialdemokratiska Sverige var det viktigt att de tyska judarnas pass försågs med en judestjärna, så att de enkelt kunde utvisas till förintelsen. Man var väl medveten om vad som skedde i förintelselägren. Att påstå något annat är rent nonsens. Det var ju först när man förstod att Hitlertyskland skulle förlora som man vände kappan. Sveriges underdånighet mot Stalinryssland och baltutlämningarna är ett annat exempel på socialdemokratisk pragmatism. Socialdemokraternas öppna flirt med världens kommunistdiktaturer en tredje. Allt detta har ju skett under sken av neutralitet och alliansfrihet. Men det är ju faktiskt inget annat än rent bedrägeri. Alliansfriheten har i praktiken inte existerat. Det neutrala förhållningssättet har inte existerat. Det är nu nödvändigt att tvätta byken. Vi vill ha korten på bordet. Svenska folket måste få klarhet om de socialdemokratiska sveken och bedrägerierna. Anledning därtill är självklar. Det är endast med kunskap om gångna tiders illgärningar, svek och oförrätter som vi kan skapa nödvändig beredskap för framtiden. Men det är klart att man ibland har tagit öppen ställning. Men då har det ju gällt konflikter som ligger långt bort från oss själva och vårt närområde. Jag tänker t.ex. på kriget i Vietnam, omvälvningen i Chile och konflikten i Sydafrika. Hyckleriet måste nu få ett snabbt slut. Tala klartext! Skrota omedelbart den märkliga svenska formen av alliansfrihet och netralitet! Gör klart för de uppstickande stollarna i Ryssland var vi står! Om det inte går på annat sätt, så bjud in alla Zjirinovskijs anhängare eller vilka de nu är till Sverige och tala klarspråk! Utsätt dem för en nyttig lektion i demokrati och frihet och lär dem visa hänsyn till andra, särskilt till de små självständiga nationerna i deras omedelbara närhet. Det sagda får inte missuppfattas. Självfallet är Sveriges främsta uppgift i internationella sammanhang att medverka till att freden bevaras. Sverige kan gå före, som vi tidigare påpekat. Sverige kan bli banbrytande och ta täten i fredsbevarande insatser. Ny demokratis under två och ett halvt år framförda krav på att FN:s ställning som internationell polis avsevärt bör stärkas börjar ny visa sig vara rätt. Vi har tidigare föreslagit en s.k. snubbeltrådsstyrka -- en liten styrka som man sätter in före den stora aktionen och som ligger som en buffert i de länder där oroligheterna börjar pyra. Vad skulle en snubbeltrådsstyrka ha kunnat göra i Jugoslavien, innan händelseförloppet gått så långt som i dag? Det kan man fråga sig. I Somalia skulle naturligtvis sådana styrkor också sättas in. Sverige har genom samarbete med ESK sänt ut en fredsbevarande styrka på 500 man till Makedonien. Det är ett fint exempel på detta. Det har t.o.m. fått amerikanerna att tänka om då det gäller insatser i kritiska områden. Fru talman! Vi måste hitta nya sätt när det gäller att använda våra FN-styrkor och frivilliga. I Gulfkriget bidrog Sverige med ett sjukhus; det var bra. Men Sverige hade kunnat skicka ett minröjningsfartyg, trots att Sverige inte är med i NATO. Man behöver inte aktivt delta i strid för att svepa minor, minor som exempelvis orsakade så stor förödelse bland de allierades styrkor. Det finns mycket annat Sverige skulle kunna göra för att inte enbart medverka med passivitet. Fru talman! Den europeiska unionen är demokratisk. Det är en levande demokrati. EU är egentligen världens största fredsrörelse. För första gången i historien ligger den varaktiga freden inom räckhåll. Vi måste ta chansen och göra vårt, här i Sverige, för att bidra till fred, inte bara i vår tid utan också för framtiden. Med det nya demokratiska och fredliga Europa blir läget ett annat. Sverige befrias från dubbelmoralens och de dubbla budskapens hyckleri och kan i stället tala klarspråk. Sverige bör så snabbt som möjligt ta sitt ansvar för freden. I säkerhetspolitiskt hänseende bör Sverige redan nu söka sig mot EU-länderna. Om vi ger upp tilltron till den falska alliansfriheten och neutraliteten, har vi möjligheter att omgående öppna en fruktbar försvarspolitisk dialog med det övriga Europa. Sverige skall självfallet inte vara främmande för ett försvarssamarbete med EU eller NATO. I stället kan det t.o.m. vara så att Sverige bör driva på en sådan utveckling genom att snarast ta ett initiativ som kan gynna freden i Europa, inte bara på kort sikt utan också på lång sikt. EU- och EFTA-länderna är förutsägbara. Alla är fredliga demokratier. Demokrati och fred hör ihop. Från dessa länder finns inget hot mot Sverige. Det som hänt i öst kan inrymma en demokratisk utveckling. Framtiden är dock svår att förutse. Rysslands nya hållning i Jugoslavienkonflikten kan tyda på ett försök till återgång till den tidigare stormaktspolitiken. Det är dock för tidigt att ha någon bestämd uppfattning i frågan. Vid säkerhetspolitiska bedömningar är det alltid bättre att se på omvärlden med misstro än med dumhet -- det borde vi ha lärt oss av historien. Misstro eller klarsyn, grundad på fakta om man så vill, leder mig till slutsatsen att Sverige snabbt måste närma sig det övriga Europa och EU- länderna och kasta av sig alliansfrihetens och neutralitetens ok. Sverige måste ta aktiv del i den europeiska fredsrörelsen. För detta behöver Sverige egentligen inte invänta medlemskap i EU. Sverige måste naturligtvis kunna garantera säkerheten i sin del av Europa men också aktivt kunna delta där freden hotas. En öppnare hållning innebär också att Sverige måste ompröva sin krigsmaterielpolitik och att den svenska försvarsindustrin måste ges förutsättningar till ett långtgående samarbete med Europa och de delar av övriga världen där demokrati råder. Vi måste alla inse att demokratin och de demokratiska värdena måste kunna försvaras med vapenmakt varhelst de hotas, om inget annat hjälper. Det går inte längre att krypa bakom tal om alliansfrihet och neutralitet. I förhållande till demokrati och fred går det inte att vara neutral; det går inte att inte ta ställning. Demokratin och freden i Europa och i övriga världen kräver ett klart och tydligt ställningstagande av Sverige. Fru talman! Vid sidan av dessa hot, anser vi i Ny demokrati, och många med oss, att det största hotet mot en fredlig utveckling i ett internationellt perspektiv är befolkningsexplosionen. Den kan komma att skapa enorma problem genom ökande klyftor mellan fattig och rik, genom stora migrationsvågor beroende på svårigheter med att försörja sig och beroende på stora problem med miljöförstöring osv. I slutet av 1800-talet uppgick jordens befolkning till en miljard människor. Nu närmar vi oss sexmiljardersvallen. Fördubblingstakten för världens befolkning är nu 42 år. Afrikas befolkning fördubblas på 23 år -- enskilda länder t.o.m. ännu snabbare. När den ekonomiska tillväxten är lägre än befolkningstillväxten får människorna det sämre och sämre. Professor David Pimentel vid Cornelluniversitetet i New York har i en nyligen presenterad rapport visat att jordens naturresurser snart räcker till enbart en rimlig försörjning åt två miljarder människor, dvs. fyra miljarder färre än i dag. Enligt FN:s bedömning kommer jordens befolkning att växa till tio miljarder människor omkring år 2030. Odlingsbar jord kommer att bli en dyrbarhet år 2010 hävdas det i rapporten. Det främsta skälet härtill är förstöringen av åkermark, bl.a. genom erosion. Produktionen av livsmedel kommer att minska och färskvattenförsörjningen kommer att bli ett mycket stort problem, vilket det för övrigt redan är i dag på många håll i världen. Ny demokrati bedömer detta problem som mycket angeläget. Sverige kan emellertid inte lösa detta ensamt, utan det måste ske i ett internationellt forum. I väckta motioner föreslår därför Ny demokrati en höjning av anslaget till FN:s befolkningsfond UNFPA med 40 miljoner kronor. Andra företrädare för Ny demokrati kommer att redovisa det förslaget senare i dag. (Applåder) 0612453628106 N 2010-01-01 00:00:00 250899 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf3