2349331 GH0965 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari 1993/94 65 1994-02-23 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt CADA6E8B-FBE4-4C95-B9C8-14D4344006D8 21 DANIEL TARSCHYS (fp) fp Herr talman! ''Nu slocknar ljusen över Europa, och vi kommer inte att få se dem tända igen i vår livstid.'' Det har gått nästan 80 år sedan den engelske utrikesministern Edward Grey uttalade de orden vid första världskrigets utbrott. Likheterna mellan sommaren 1914 och vintern 1994 är tillräckligt stora för att sända kalla kårar längs ryggraden -- en storserbisk rörelse som verkar för utvidgade gränser, bestämda ultimatum till Serbiens regering, explosioner i Sarajevo som likt jordbävningar sänder stötvågor långt utanför sitt epicentrum. Står vi åter inför ett storkrig i Europa? Det är gott om mörker i vår omvärld. Fem år efter järnridåns fall är Östeuropa ännu i gungning. Levnadsstandarden har sjunkit -- kraftigt på sina håll -- och gamla nationella motsättningar har åter vaknat till liv. Längre bort i världen fortsätter tragiska inbördeskrig i länder som Somalia, Sudan och Angola. Fredsprocessen i Mellanöstern är ännu ömtålig, och i Sydafrika tillstöter ständigt nya hinder på vägen från apartheid till majoritetsstyre och jämlika villkor för alla befolkningsgrupper. I många, kanske flertalet, länder fortsätter övergreppen mot mänskliga rättigheter. Låt mig här bara nämna Kina som ett allvarligt exempel. Ändå finns det också ljus i detta mörker. 1994 är inte 1914. En avgörande skillnad mellan 1900-talets början och dess slut är inte minst det internationella samarbete som har vuxit fram, framför allt under de senaste 50 åren. Jag tänker då i första hand på FN och FN- systemet -- ofullkomligt, byråkratiskt och ineffektivt. Ja visst, men det är också utvecklingsbart och sedan länge verkningsfullt inom en rad olika områden. Även i den jugoslaviska konflikten, där det klagas mycket över FN:s maktlöshet, har världsorganisationen trots allt uträttat stordåd för att lindra nöden, hjälpa flyktingarna och dämpa krigslusten hos de stridande. Jag tänker också på Europeiska säkerhetskonferensen, ESK. Den har senast genom sin Parisstadga lagt grunden för en bred politisk samverkan i Europa och har nu förutsättningar att verka konfliktdämpande, inte minst genom förebyggande diplomati. Europeiska unionen spelar en stor roll för freden i Europa genom att oupplösligt binda samman en gång fientliga stater. Självfallet skall också Sverige ta aktiv del i detta samarbete och därigenom kunna påverka förhållanden som vi, hur vi än gör, är starkt beroende av. Hadar Cars kommer senare i debatten att utveckla Folkpartiets positiva syn på Europeiska unionen. För stabiliteten i Europa fortsätter NATO att vara en avgörande tillgång. Under de senaste åren har alla eller nästan alla stater i det gamla östblocket anmält intresse för medlemskap i NATO. Men de gamla medlemmarna ser många problem i en sådan utvidgning och har därför lanserat olika former av samverkan: först det konsultativa rådet, NACC, och nu senast Partnership for Peace, PFP. Vi har all anledning att välkomna initiativet som är flexibelt och utvecklingsbart. För staterna i Östeuropa öppnar PFP en väg till en närmare praktisk samverkan med NATO, vilket kan öka statbiliteten i Europa. Även vi själva har anledning att delta i PFP-samarbetet, som t.ex. kan leda fram till ett mer effektivt samspel vid fredsbevarande operationer. Här har Sverige också en hel del egna erfarenheter att bidra med som kan vara till nytta för andra länder. Samarbetet med Östeuropa måste också drivas vidare på andra fronter. Vi gör det bilateralt genom vår samverkan med Östeuropa som med alla miljöinsatser inräknade omsluter långt mer än 1 miljard kronor. Vi gör det också samfällt med andra, t.ex. inom Europarådet, vars allra viktigaste uppgift under de kommande åren bör bli just att bidra till att demokratin och rättsstaten konsolideras i Öst- och Centraleuropa och att samarbetet utvidgas på alla möjliga områden, såsom kultur, miljö, utbildning och forskning. Herr talman! Sveriges utrikespolitik har sedan länge, också under denna regering, en uttalat global profil. Vi har byggt upp ett omfattande bistånd som över lag fungerar effektivt. Runt om i världen gör svenskar värdefulla insatser för att bekämpa fattigdomen och bistå alla länder att utveckla sina egna resurser. Det liberala ungdomsförbundet, och senare Folkpartiet, väckte för en del år sedan en viss uppståndelse genom att lansera ett tvåprocentsmål för biståndet. Det bistånd som räknas in vid officiella jämförelser är förvisso inga 2 %. Men om man lägger ihop vad vi svenskar bidrar med till u- länder, till Östeuropa och till flyktinghjälp både hemma och utomlands, hamnar man avsevärt närmare 2 % än 1 % av BNP. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att vi kommer att fortsätta på den vägen. Biståndet är inte bara ett uttryck för solidaritet och omsorg om andra. Det rymmer också ett starkt mått av egenintresse. Det svenska välståndet bygger i allt större utsträckning på internationell arbetsfördelning, men hoten mot vår välfärd, vår miljö och vår säkerhet kommer också till allra största delen utifrån. I det läget kommer vi inte långt med isolationism eller med de grumliga stämningar av nationell självtillräcklighet som EU-motståndarna vädjar till. I stället måste vi bejaka vår plats i världen och vår plats i Europa samt aktivt ta del i den samverkan som blir alltmer nödvändig. Herr talman! Det betänkande om krisen i det forna Jugoslavien som vi nu också skall ta ställning till är på alla punkter enhälligt. Jag tycker att det ligger en stor styrka i att utrikesutskottet efter mycket noggrann diskussion av olika yrkanden har kunnat nå fram till gemensamma ställningstaganden. Gemensam är vår upprördhet och indignation inför det lidande som fortsätter att plåga folken i Bosnien-Hercegovina. När granaterna faller över lekande barn i kälkbacken eller över den fullpackade marknaden, är det omöjligt att känna annat än vrede över de brottslingar som begår sådana illdåd. Gemensam är också vår uppslutning kring FN:s strävanden att demilitarisera området runt Sarajevo. Det är ett orättfärdigt krig som förs i Bosnien-Hercegovina, men det är inte fler vapen som behövs i området utan färre. Jag gläder mig över att det i detta betänkande råder full samstämmighet också mellan regering och riksdag. Vi stöder den aktiva Jugoslavienpolitik som regeringen har fört och noterar att det även framöver finns mycket viktiga uppgifter. På alla punkter råder enligt betänkandet samstämmighet mellan regeringen och riksdagen. Nordbat 2 spelar en konstruktiv roll i arbetet på att vidmakthålla skyddade zoner i området, och andra svenskar gör ovärderliga insatser i det humanitära biståndet. Vi måste ge vårt stöd åt de svenskar som arbetar i Jugoslavien, och vi måste vara beredda att även framöver vidga de svenska insatserna. I betänkandet understryks att FN-trupperna gör stor nytta i området. Utskottet skriver också att vi både på kort sikt och i det längre perspektivet måste vara beredda att medverka när det gäller att organisera ett internationellt bistånd till återuppbyggnad och försoning i det forna Jugoslavien. Från Folkpartiets sida har vi länge pläderat för ett hårdare tryck mot de banditer i Jugoslavien som fortsätter det urskillningslösa dödandet av oskyldiga civila. Nu har en skärpning av FN:s och NATO:s hållning och en konstruktiv medverkan från rysk sida lett till en etappseger i den kampen. Låt oss alla se till att den framstöten inte blir den sista, att kanonerna äntligen tystnar och att allt större områden förvandlas till skyddade zoner. Från Sveriges och den övriga omvärldens sida måste vi vara beredda till fortsatta och ökade insatser för fred, försoning och återuppbyggnad i det forna Jugoslavien. Herr talman! Det finns ljus i mörkret. Krigen och konflikterna kan motverkas. Men för detta duger det inte med isolationism och inåtvändhet, utan det krävs i stället en allt djupare och bredare internationell samverkan. I den skall Sverige självfallet vara berett att spela en aktiv roll. 0316572054501 N 2010-01-01 00:00:00 250917 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf21