<anforande>
<dok_hangar_id>2349331</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:65 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F220D973-D775-463D-B8BD-C5C41C3EBCCB</anforande_id>
<anforande_nummer>103</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Bengt Hurtig tog upp ett antal av våra
förhandlingskrav. Nu är han i alla fall ärlig och
säger att vi har fått igenom dessa förhandlingskrav
i allt väsentligt, så han tänker inte vidare debattera
den här punkten.

Man säger från nej-sidan att vi avstår suveränitet.
Då frågar jag: Till vem avstår vi suveränitet? Om
det är så, att alla länder i EU avstår suveränitet,
vem är det då som får det? Är det en högre ande?
Nej, sanningen är att länderna sammanlägger
suveränitet för att med gemensamma krafter möta
gemensamma problem. Länderna finner att de
bättre kan lösa problemen genom att samverka.
Detta är inte att avstå suveränitet, utan att ''poola''
suveränitet för att nå bättre resultat än om man
skulle göra det ensam.

Bengt Hurtig ställde två konkreta frågor kring vårt
arbete på miljöområdet som en del i ett betydligt
vidare arbete. Vi kommer att gå vidare på dessa två
områden, Bengt Hurtig. Beträffande den ena delen
hörde kanske Bengt Hurtig vad Olof Johansson
sade på radion i morse.
</anforandetext>
<intressent_id>0972941768604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250999</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0965/#anf103</protokoll_url_www>
</anforande>
