<anforande>
<dok_hangar_id>2349330</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:64 Tisdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:362 om upparbetning av kärnbränsle</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7EDE97A9-4637-4454-8727-2699502B3495</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister OLOF JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Lena Klevenås skall vara försiktig med
valet av ord. Det är inte den nuvarande regeringen
som ställt oss i den situation som vi nu befinner oss
i. Allt det som Lena Klevenås nu säger borde i så
fall ha hanterats av tidigare regeringar. Det gjordes
dock inte. Det visar att man antingen inte ville göra
något eller att man inte förmådde.

Det betyder att denna fråga inte är så enkel. Det är
också fel att skapa intrycket att de gamla
låsningarna är enkla att lösa upp. Det handlar inte
enbart om ett kraftfullt agerande; det handlar om
att inte direkt ha medlen till sitt förfogande, som
jag sagt i mitt skrivna svar. Det krävs ett indirekt
agerande för att kunna lyckas.

</anforandetext>
<intressent_id>059100119006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250866</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0964/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
