2349329 GH0963 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari 1993/94 63 1994-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:83 om medlemsförhandlingarna med EU interpellationsdebatt 558FA47A-C46E-4A62-8865-2157742FF106 8 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m) m Fru talman! Låt mig först svara på Ingela Mårtenssons fråga. Vi har precis samma uppfattning i fråga om offentlighetsprincipen. Den ligger fast, och den kommer att ligga fast när Sverige är medlem av den europeiska unionen. Det sade jag i öppningsdeklarationen den 1 februari. Vi diskuterar nu tillsammans med de övriga nordiska länderna hur vi i en eller annan form skall ge uttryck för detta, utan att för den skull hamna i en sådan situation att EU:s instanser tolkar vår tillämpning av offentlighetsprincipen. Det gör vi själva. Detta är en nationell lagstiftning. Något enhetligt regelverk eller motsvarande regler om offentlighetsprincipen finns inte i andra länder. Det är varje lands nationella ensak att utforma reglerna på det här området. Vissa frågor diskuteras, typ integritetsskyddet, som Ingela Mårtensson tar upp, och där kan det bli fråga om förändringar i sekretesslagstiftningen, men några grundlagsändringar är icke aktuella för vår del. Det är vi själva som beslutar om vi av någon anledning, nu eller i framtiden, vill göra ändringar -- som i fråga om barnpornografi, där detta har aktualiserats. EG kan icke påtvinga oss regler. Det pågår en diskussion om integritetsskyddet i EG, men det dröjer ett bra tag innan detta kommer fram, enligt mina informationer. Det sannolika är att vi får vara med och diskutera frågan när vi blir medlemmar. I annat fall får vi göra det i form av ett interimsarrangemang eller liknande. På ett eller annat sätt kommer vi alltså att medverka i processen, men om vi inte är medlemmar har vi icke samma formella möjligheter att påverka processen -- låt vara att vi sist och slutligen formellt måste anta eller förkasta förslag när vi är medlemmar. Hans Göran Franck säger att Frank Barnaby har sagt att vi kommer att tvingas in i en militärallians. Men det är svenska folket -- svensk regering och svensk riksdag -- som suveränt beslutar! Varken Frank Barnaby, någon annan eller EU kan tvinga oss in i detta samarbete. Hans Göran Franck refererar vad jag sade den 1 februari om att vi accepterar fullt ut att delta i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Ja, så är det! Det är ett svenskt intresse, och en bred majoritet i riksdagen, inklusive Hans Göran Francks eget parti, står bakom det. Det gäller också detta att vi icke kommer att ställa oss i vägen för en utveckling av en gemensam försvarspolitik. Det sade vi då, och det står vi fast vid. Varför refererar Hans Göran Franck inte det som jag också sade den 1 februari, nämligen att den militära alliansfriheten består alltjämt? Det är ju den andra sidan av myntet. Det är ju vårt sätt att uttryckligen förklara att vi på den här punkten kommer att stå utanför, såsom läget nu är, och det är svensk regering och svensk riksdag som suveränt beslutar i denna fråga. Ingen kan tvinga oss in. De två tidigare kabinettssekreterarna i Utrikesdepartementet Sverker Åström och Leif Leifland har särskilt studerat dessa frågor, och i en artikel i Dagens Nyheter i dag bekräftar de denna tolkning. Det är för övrigt den tolkningen som också speglas i Danmarks fall. Gudrun Schyman säger att vi inte har några juridiskt bindande undantag eller möjligheter att fortsätta. Jo, men det viktiga är ju att vi kan fortsätta och att detta reflekteras i fördraget. Om det nu på miljöområdet sägs att Sverige kan behålla sina regler för asbest, för klorerade lösningsmedel eller för andra farliga ämnen, är ju det väsentliga att EU har gjort den tolkningen att reglerna ger oss möjligheter att fortsätta. Jag förstår att det möjligen kan vara en besvikelse för Gudrun Schyman att vi har nått förhandlingsframgångar på punkter där ni gång på gång har sagt att Sverige kommer att lägga sig platt. Men det förändrar ingenting i själva sakfrågan. Gudrun Schyman talar apropå Systembolaget om ett brev som uttrycker ministrarnas uppfattning. Men det är kommissionen, i egenskap av rättsvårdande instans, som på den här punkten har gjort ett uttalande. Det är detta uttalande som gäller och som är vägledande också i framtiden. 0972941768604 N 2010-01-01 00:00:00 250802 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf8