2349329 GH0963 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari 1993/94 63 1994-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:82 om EU:s sockerkvoter interpellationsdebatt B15F36EC-A0F3-4C04-89AF-1E371A75AAB7 55 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c) c Herr talman! Jag delar naturligtvis Birgitta Hambraeus uppfattning att det är kolossalt viktigt med hälsosamma livsmedel. När det gäller de frågor som jag har ansvar för i det här sammanhanget brukar jag just nämna det området som det mest angelägna. Det berör alla människor. Själva jordbrukspolitiken kanske inte dirket berör så många. Det är dock viktigt att framhålla att vi även i framtiden bestämmer kraven på miljö, djurskydd och standard på svenska livsmedel. I EU:s direktiv och acquis finns minimikrav. Dem får vi överskrida om vi från regeringens sida säger att vi inte tänker ge avkall på det regelsystem som vi har i Sverige och vi också är överens med näringen om att detta är en profil för de svenska jordbruken och framtiden som är viktig att behålla. Frågan om salmonella är den som debatteras mest när det gäller den totala bilden av djurhälsan och kanske även de fytosanitära reglerna. Vi hävdar att vi skall ha kvar vår rätt att kontrollera de livsmedel som förs in i landet, även om vi inte har gränskontroller. Den modell som vi föreslår har vi haft möjlighet att tillämpa sedan tidigare. Vi använder oss dock mer av den möjligheten nu, nämligen att göra en kontroll hos exportören. Det typiska för Sverige är att vi inte bara kontrollerar livsmedel. Vi kontrollerar hela kedjan, dvs. fodermedlen, de levande djuren och livsmedlen. Vi har uppnått en standard som är unik, kanske i hela världen. Därmed är det naturligtvis viktigt att behålla den. I delar av EU finns det en betydande förståelse för detta. Man är t.o.m. avundsjuk på vårt system. Det finns också de som ser detta som ett exporthinder. Jag tror att vi har mycket goda förutsättningar för att få gehör för våra synpunkter. Vi kan i grunden inte ge avkall på huvudprincipen när det gäller att behålla renheten. När man frångår marknadsekonomin uppstår det i stället en byråkrati. Vi har en lång erfarenhet av detta i det svenska samhället, även om det nu har skett fler utbetalningar via priset och färre direkt via postanvisningar eller bankgiron. Under senare år har vi i Sverige också prövat varianten med att betala direkt till bönderna. Det föreligger i och för sig en risk för fusk. Det gör det med alla sådana här system. Det är naturligtvis olagligt och skall beivras. Man kan inte kommentera det på ett annat sätt. I grunden skiljer sig EU:s system inte från det som vi tillämpar här i Sverige. Eftersom jordbrukspolitiken är den stora gemensamma frågan i EU går en stor del av EU:s budget just till jordbrukspolitiken. Dessutom blir återflödet till jordbrukssektorn betydande vid ett EU-medlemskap. De yttre ramarna för det som kan tänkas ligger någonstans vid sex miljarder och ända uppåt tio miljarder. Då är inte det gränsskydd som naturligtvis också ger ett stöd inräknat. Det stödet motsvaras av det svenska gränsskydd som vi har i dag. Korporationens möjligheter att agera förändras i princip inte. Vad som händer är att man får möjlighet att sälja vad som helst inom EU-området utan några restriktioner. Det bli alltså en ökad frihet i det sammanhanget. Att det finns en nationell kvot, t.ex. när det gäller mjölk, innebär inte någon begränsning i försäljningen. Det innebär bara en begränsning i produktionen. Det finns möjligen vissa som har anfört att det är ett problem att hålla reda på detta. Jag skall säga att Sverige torde vara ett av de länder i Europa som har den allra bästa kapaciteten för att hålla reda på saker. Redan i dag håller vi reda på nästan allting som händer ute i landet. Vi kan säkert också hålla ordning på hur mycket mjölk som produceras. Vi har haft ett tvåprissystem som var mycket likt kvotsystemet. Det är ingenting att eftersträva. Det sade jag också i min inledning, men det får man ta. Man får ta det onda med det goda i det här sammanhanget. När det gäller avgiften är det som när staten kräver in andra pengar. Det händer då och då. Man får skattsedlar och annat från samhället. Det här är inte värre. Tanken om ekologiskt socker är intressant. Den prövas nu av betodlarna på Gotland och av Sockerbolaget. Den totala volymen måste inrymmas i EU:s kvot. Däremot finns det inte något hinder mot att producera ekologiskt socker, och marknadsföringen är helt fri. I frågan om ekologisk produktion skulle jag vilja understryka att om vi får ett stöd i pengar för att gå vidare med våra idéer här i Sverige, så ser jag det som en fördel. Detta är vad vi kan få i det här sammanhanget. Jag delar Birgitta Hambraeus uppfattning när det gäller förvaltning av vår åkermark och våra naturresurser över huvud över taget. Det vore kanske inte så dumt om dessa centeridéerna kunde sprida sig också till EU-länderna. Detta blir det betydligt lättare att åstadkomma vid ett medlemskap. 0483420372909 N 2010-01-01 00:00:00 250849 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf55