<anforande>
<dok_hangar_id>2349329</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:79 om EU- domstolen och offentlighetsprincipen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FCFFEB88-4F83-4D6C-98EE-1392001BF747</anforande_id>
<anforande_nummer>52</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet REIDUNN LAURÉN</talare>
<parti></parti>
<anforandetext>Herr talman! Till Birgitta Hambraeus vill jag säga
att Sverige kommer att behålla sin
offentlighetsprincip vid ett medlemskap i unionen.

Att fördjupa sig i hur man arbetar i EG och hur
man arbetar i Sverige och jämför arbetssätten sida
vid sida skulle kunna utgöra ett ämne för en mycket
förlängd debatt. Men det är en missuppfattning att
allt i Sverige är offentligt, och den skall man ej
bidra till att sprida.

Det arbete som bedrivs i exempelvis en offentlig
utredning är inte offentligt, såvida man inom
utredningen inte beslutar sig för att offentliggöra
den. Det arbete som sker inom regeringskansliet
vid arbetet med en proposition är inte offentligt
förrän propositionen är framlagd. De diskussioner
som förs i regeringen är jämförbara med
ministerrådets. Den svenska regeringen har inte
heller en offentlig, öppen debatt. De diskussioner
som förs där är interna diskussioner.

För ytterligare klargörande vill jag säga att
meddelarskyddet gäller enskild tjänsteman som vill
meddela pressen något som denne tycker är av
värde. En myndighet kan däremot aldrig skyllas för
detta. Myndigheten har ingenting med det att göra.
Det som gäller myndigheten är när den får en
förfrågan att utge ett hemligstämplat dokument
som kommer från exempelvis EU. Då får
myndigheten, enligt de svenska reglerna,
bestämma sig för om efterfrågat dokument skall
lämnas ut eller inte. I sådana fall gäller den svenska
lagstiftningen. Och här kommer Daniel Tarschys
utredning in i bilden. Den kommer att bidra till att
utrikessekretessen visavi EU blir betydligt mer
öppen än den är i dag.

Bengt Hurtig efterlyser ett protokoll om
offentlighetsprincipen. Det skulle i så fall innebära
att frågan tas upp till en regelrätt förhandling. Det
har vi i regeringen, med riksdagen bakom oss, sagt
att vi inte skall göra. Sverige skall inte förhandla om
offentlighetsprincipen; det har regering och riksdag
fastlagt.

Till Hans Göran Franck vill jag säga: Att på bästa
möjliga sätt försöka dokumentera
offentlighetsprincipen var min utgångspunkt vid
TCO:s seminarium. Det är också min utgångspunkt
i dag. Det samråd och det eventuella samarbete
som vi kan komma att få med de övriga nordiska
länderna kommer att visa sig fruktbart i detta
sammanhang.

</anforandetext>
<intressent_id>0815907568902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250846</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf52</protokoll_url_www>
</anforande>
