<anforande>
<dok_hangar_id>2349329</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:79 om EU- domstolen och offentlighetsprincipen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F9F473BE-AD7F-4D5C-B7B3-DCF268BF9C0C</anforande_id>
<anforande_nummer>51</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA HAMBRAEUS (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill återkomma till ett problem.
Det som förut varit inrikespolitik blir nu
utrikespolitik. Såvitt jag förstår försöker statsrådet
via Daniel Tarschys få synpunkter på detta. Vi skall
tydligen kunna ha en större öppenhet även när det
gäller vår lagstiftningsprocess framöver.

Men när statsrådet berättar hur arbetet går till
föreligger väldiga luckor. Vad gäller kommissionen
är Sverige redan representerat i arbetsgrupper --
även utan EES-avtal och självfallet även utan
medlemskap. Men ministerrådet med sina
hundratals arbetsgrupper kommer i praktiken att
besluta om de flesta ärenden.

Sedan har vi Coreper, fortfarande placerat under
ministerrådet, som beslutar om de allra flesta nya
lagar som vid ett medlemskap skall gälla i Sverige.
Hur blir insynen där? Coreper får instruktioner
från exempelvis någon statssekreterare och mycket
beslutas där utan någon som helst insyn.

När det gäller de 15 % beslut som blir kvar av alla
de beslut som skall fattas av ministrarna -- ibland
sägs det t.o.m. 5 % -- säger man att det rör sig om
förhandlingar. Dessa förhandlingar måste alltså
vara hemligstämplade annars försvagas Sveriges
position.

Man kan förstå att det inte kommer att finnas
någon som helst möjlighet för det svenska folket att
påverka de lagar som i framtiden kommer att vara
gemensamma, om vi blir medlemmar i unionen.
Individuella tjänstemän kan visserligen visa sig
lyhörda, men ingen kontrollerar att de driver
frågorna. Det kommer att bli ett beslutsfattande
utan att man har möjlighet att utkräva ett ansvar av
dem som stiftat lagarna. Det är det stora
problemet. En öppenhet skulle åtminstone något
kunna avhjälpa detta. Såvitt jag förstår är det
emellertid omöjligt.

Min slutsats blir därför att det vore mycket
dåraktigt av det svenska folket att säga ''ja'' i en
folkomröstning om medlemskap. Vi skall fortsätta
att samarbeta med EU och med hela världen som
en fri nation och inte som en del i en union, en
union som har ett så annorlunda sätt att se på
offentlighetsprincipen, en union som inte arbetar
med den jämlikhet och öppenhet som Sverige gör.
</anforandetext>
<intressent_id>0409817272107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250845</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf51</protokoll_url_www>
</anforande>
