2349329 GH0963 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari 1993/94 63 1994-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:79 om EU- domstolen och offentlighetsprincipen interpellationsdebatt 3C0B8D5C-BB66-4BF3-A199-4FB17A2C76D6 43 Statsrådet REIDUNN LAURÉN Herr talman! Det var många frågor. Jag skall se om jag hinner med alla inom den tid jag har till mitt förfogande. Jag skall börja med den fråga som både Birgitta Hambraeus och Bengt Hurtig har tagit upp, nämligen vad som händer vid ett medlemskapsavtal och vad som händer med de undantag som vi förhandlar oss till. Ulf Dinkelspiel svarade på den frågan, men jag tror ändå att det vore bra om jag kan ytterligare utvidga svaret. EES-avtalet tolkades gentemot Romfördraget, precis som jag har sagt i interpellationssvaret, beroende på att EES-avtalet är ett s.k. associationsavtal. Det måste alltså överensstämma med Romfördraget. Däremot behöver ett medlemskapsavtal inte överensstämma med Romfördraget. Det innebär i själva verket att vi ändrar Romfördraget i enlighet med medlemskapsavtalet. Det är ändå givet att avtalet kan prövas av EG- domstolen. Men då prövas det alltså inte mot Romfördraget, utan det prövas utifrån vanlig avtalstolkning, nämligen parternas avsikter med fördraget, vilket är någonting helt annat. En sådan avtalstolkning är vi vana vid här i Sverige i alla möjliga sammanhang. Det som är viktigt i sammanhanget är att man skriver ett tillräckligt tydligt avtal så att man inte hamnar i oklarheter. Ett medlemskapsavtal tolkas alltså inte mot Romfördraget, utan det tolkas utifrån parternas avsikter med avtalet. Det om detta. Birgitta Hambraeus säger att det blir oklarheter när två rättsordningar skall fungera jämsides. Det kan jag naturligtvis hålla med om. Visst kan det uppkomma oklarheter. Men EG-rätten har för närvarande inga regler om offentlighet. Det finns alltså ytterst litet regler på detta område. Det enda som rör medlemsstaterna i det sammanhanget är den s.k. arkivförordningen. I övrigt har EG regler enbart för EG:s inre arbete, dvs. för EG:s institutioner. Det är alltså medlemsländernas nationella lagstiftning som gäller när det är fråga om offentlighet och sekretess. Det måste man hålla i minnet. I och med detta tycker jag att en hel del av de oklarheter som Birgitta Hambraeus pekar på blir uppklarade. Det är, som jag sade i interpellationssvaret, självklart att de ärenden som vi kommer att ha i EG/EU-samarbetet blir att betrakta som utrikesärenden. Det är en fråga som har oroat mig med tanke på den starka utrikessekretess och det omvända skaderekvisit som finns i sammanhanget. Det var just av den anledningen som jag i fjol tillsatte en utredning -- det är Daniel Tarschys som är särskild utredare -- för att åstadkomma större öppenhet. Direktiven är mycket klara på den punkten. Daniel Tarschys kommer inom kort att lägga fram sitt betänkande. Jag har förhoppningar om att det skall innebära att vi kan lösa detta problem på ett tillfredsställande sätt. Man måste skilja mellan meddelarskyddet, som är en sak, och de dokument vi får från EU, som är en annan sak, Birgitta Hambraeus. När det gäller dokumenten kommer utrikessekretessen att gälla. Som jag nyss sade hoppas jag ändå att vi får en tillfredsställande lösning beträffande sekretessen i det avseendet, så att vi skall kunna få en betydligt större öppenhet än vad nuvarande regler medger. Meddelarskyddet innebär att en enskild tjänsteman kan välja att ge uppgifter till massmedierna Det är alltså upp till den enskilde tjänstemannen att göra det eller inte, och källan får inte efterforskas. Hur skall EU reagera på detta? EU kan knappast reagera på detta. Om en svensk tjänsteman beslutar sig för att ge uppgifter till massmedierna får inte massmedierna enligt våra regler tala om vem det är som har gett uppgifterna och varifrån de kommer. Är det däremot fråga om ett dokument, Birgitta Hambraeus, är det myndigheten som på ett annat sätt ställs till svars. Meddelarfriheten kommer, enligt min mening, att fungera tillfredsställande enligt våra egna grundlagsregler. Att förhandlingsinstruktioner till förhandlare är hemliga tycker jag är självklart. Annars ger man upp sin förhandlingsposition i samma ögonblick som man talar om precis hur man har tänkt sig att taktiken skall läggas upp. Jag tror inte att någon svensk vill att man skall lägga sig helt öppen och tala om exakt hur Sverige skall agera. Det är ju fråga om taktik. Det har ingenting med offentlighetsprincipen att göra. 0815907568902 N 2010-01-01 00:00:00 250837 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf43