2349329 GH0963 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari 1993/94 63 1994-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:79 om EU- domstolen och offentlighetsprincipen interpellationsdebatt D8C42DB4-2B92-4803-912D-E929B202CD1A 39 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) c Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Jag tycker att det är värdefullt att få diskutera EU-domstolens ställning och offentlighetsprincipen både med statsrådet Dinkelspiel och med statsrådet Laurén. Förhandlingar pågår just nu. Det är en väldig dramatik i riksdagshuset; vi skall dygnet-runt- bevaka detta. Det indikerar att frågan om vilka förhandlingsresultat vi kommer fram till är oerhört väsentlig. Man skall kunna påverka på olika sätt. Men efter debatten med Ulf Dinkelspiel står det klart att vi inte kan vara säkra på att dessa förhandlingsresultat kommer att gälla. Om någon skulle överklaga, åberopande att ett uppnått förhandlingsresultat strider mot någon regel i Romfördraget, så kan domstolen döma ut det. Om t.ex. ett företag som önskar sälja alkohol överklagar och åberopar konkurrensreglerna, så vet vi inte hur domstolen kommer att döma, även om vi har fått en försäkran om att vår statliga alkoholpolitik skall vara kvar. Antag att vi har fått igenom kravet att kött och ägg som exporteras till Sverige skall salmonellakontrolleras och att EU enligt våra krav skall använda vissa speciella kontrollmekanismer innan varorna får exporteras. Om någon överklagar detta kan det innebära att vi i själva verket inte har någon möjlighet att sätta det i verket. Vi kan kanske inte ens kontrollera det. Detta vet vi inte. Ulf Dinkelspiel var optimist. Han trodde att EU- domstolens åsikt var att allt detta står i överensstämmelse med Romfördraget. Men det kan vi alltså inte vara säkra på. Både Ulf Dinkelspiel och Reidunn Laurén missförstod min fråga. Jag inser självfallet att man från EU-domstolens sida inte kommer att säga att vi inte kan bli medlemmar. Det är inte själva avtalet om medlemskap som prövas där. Förhandlingen gäller undantagen, som det görs så stor affär av. Men om de kommer att gälla vet vi inte förrän de har prövats i sina enskildheter av EU-domstolen. Statsrådet sade, faktiskt litet överlägset, att juristerna som DN publicerade inte har förstått propositionen. Jag tycker att det är fruktansvärt allvarligt om inte ens jurister förstår. Lagrådet har sagt att det kommer att råda oklarhet om vad som gäller i Sverige; vår rättsordning ändras osv. Får jag fråga statsrådet: Anser inte statsrådet att det är ett problem att två rättsordningar nu delvis skall synkroniseras? Till viss del skall våra svenska rättssystem fungera, till viss del EU:s. Det blir en mix där det är mycket svårt att veta vad som gäller. Om jurister säger att det här finns oklarheter, tycker jag inte att det skall viftas bort med framhållande av att det i själva fallet är enkelt. EU är alltså både överstatligt och mellanstatligt. När det gäller offentlighetsprincipen säger statsrådet i sitt svar något som jag tycker är häpnadsväckande, nämligen att det egentligen inte spelar någon roll hur det förhåller sig härmed, eftersom karaktären på EU-samarbetet är sådan att dessa frågor ur svenskt perspektiv är att betrakta som utrikesärenden. Hon fortsätter: ''En annan sak är att det utrikespolitiska samarbetet i viss utsträckning kommer att gälla frågor som hittills betraktats som främst inrikespolitiska.'' Ja, det gäller t.ex. beträffande lagstiftning. Vad som skall gälla för lagar i Sverige blir plötsligt utrikesärenden och kan hemligstämplas. Härmed sätts såvitt jag förstår vår offentlighetsprincip totalt ur spel. På en punkt är statsrådets svar mycket löftesrikt och intressant. Att de svenskar som blir anställda av EU skall rätta sig efter internationella regler också när det gäller sekretess är givet. Det är, som statsrådet påpekar, likadant i FN och andra internationella organ. Men när det gäller svenska tjänstemän som deltar i alla de hundratals arbetsgrupperna kring ministerrådet och som i praktiken faktiskt beslutar -- det är ju i mycket få ärenden som ministrarna egentligen beslutar -- gäller svenska regler. Dessa tjänstemän har alltså rätt till meddelarskydd även när det gäller EG- frågor. Tror statsrådet att EU kommer att acceptera att det bara är att vända sig till Sverige för att få ut allt det som EU hemlighåller? Sekretessen för EU- frågorna är nämligen oerhört sträng. Man förlorar sitt arbete, man kan t.o.m. om man läcker efter det att man blivit pensionerad få sin pension indragen osv. Kommer EU att gå med på att det bara är att vända sig till svenska tjänstemän för att alla de hemligstämplade frågorna helt enkelt skall bli offentliga? Att man kan sekretessbelägga ministrarnas instruktioner -- i den mån nu de får några instruktioner -- är mycket allvarligt. Varför skulle offentlighet på den punkten störa våra förhandlingar? Det är tvärtom snarare så att om ministrarna kommer ned med hela svenska folket bakom ryggen och vet att det gäller något som hela nationen kräver, måste det stärka förhandlingspositionen. Jag tycker att hemlighetsmakeriet i detta sammanhang som så ofta annars är en fråga om att slå blå dunster i ögonen på människorna. Det blir svårt för oss att utan offentlighetsprincipen få något som helst inflytande. Folket har inga möjligheter att utkräva ansvar av dem som i fortsättningen kommer att lagstifta om en stor del av de lagar som skall gälla i Sverige. 0409817272107 N 2010-01-01 00:00:00 250833 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf39