<anforande>
<dok_hangar_id>2349329</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:83 om medlemsförhandlingarna med EU</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7E489444-36BA-455D-915B-0463C54A26A1</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN SCHYMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet
Dinkelspiel för svaret.

Jag önskar att varje försök från regeringens sida att
dölja kompromisser skulle vara fåfänga. Jag
hoppas att det kommer att bli så. Men jag hävdar
att det krävs ett väldigt detektivarbete för att
komma åt vad som egentligen har hänt. Jag tycker
inte att regeringen lever upp till den öppenhet som
regeringen förespråkar. Jag tycker också att svaren
på frågorna är ett bevis för det.

Låt oss se på frågorna om alkoholmonopolens och
kollektivavtalens ställning. Det hänvisas till ett par
brev. Det är brev som inte har redovisats öppet,
åtminstone inte till riksdagens ledamöter -- mer än
möjligen i efterhand till EU-delegationen. I breven
framgår det att ministrarna inte anser att Sveriges
regler strider mot EG-rätten. Är detta juridiskt
bindande, Ulf Dinkelspiel? Är ett par brev som
uttrycker ministrarnas åsikter juridiskt bindande?
Enligt min uppfattning är det ändå EG-domstolen
som kommer att avgöra dessa frågor. Även om
kommissionen eller ministerrådet inte har för
avsikt att anmäla Sverige kan ju andra göra det,
t.ex. företag eller andra intresserade. Utfallet
kommer till syvende och sist att beslutas av EG-
domstolen. Det har hänt tidigare att EG-domstolen
har kört över ministerrrådet. Det hände t.ex. vid de
första skrivningarna om EES-avtalet.

Så till frågan om miljögarantin. Jag har försökt att
reda ut vad överenskommelsen och den allmänna
deklarationen egentligen innebär. Det har inte
heller varit lätt. Överenskommelsen har inte
funnits tillgänglig i översättning. Vi har med hjälp
av efterforskningar från Vänsterpartiets kansli
kommit över själva dokumentet och själva översatt
det till svenska. I den gemensamma deklarationen
står det att Sverige och alla andra medlemsländer i
princip skall följa de regler som finns inom den
europeiska unionen. Det skall vi naturligtvis göra.
Men jag har svårt att se hur detta kan presenteras
som en förhandlingsframgång.

Det finns ingenting i dokumentet som säger att
Sverige har fått bindande försäkringar om att få
behålla sina högre normer på miljösidan om EU:s
medlemsländer inte har kommit upp på samma nivå
som Sverige. Menar Ulf Dinkelspiel att
dokumentet, där inte ens paragrafernas namn och
nummer nämns, innebär att Sverige har fått
bindande försäkringar om att miljögarantin i
Romfördragets artikel 100 a, stycke 4, kommer att
gälla? Det är allså fråga om att vi inte skall behöva
försämra våra regler. Den här artikeln har aldrig
tidigare varit uppe i domstolen för avgörande. Det
är vanskligt att veta hur det kommer att gå.

Jag ställde frågan på vilka områden Sverige har fått
permanenta och juridiskt hållbara undantag. Vad
jag kan utläsa av svaret är att Sverige har fått detta
i ett avseende, nämligen i fråga om snuset. Det är
den förhandlingsframgång som man kan
dokumentera och möjligen slå sig för bröstet för --
om man tycker att det är något oerhört viktigt. Men
i fråga om miljön, kollektivavtalen och
alkoholmonopolens ställning kan jag inte utläsa av
de dokument som jag har fått forska mig fram till
att Sverige har fått bindande, juridiskt hållbara,
försäkringar om att få tillämpa undantag i dessa
frågor. Jag skulle vilja ha ett rakt svar från Ulf
Dinkelspiel, dvs. ett ja eller ett nej.

Vidare har vi frågan om viljan till öppenhet. Vad
jag kan förstå innebär den att när förhandlingarna
är färdiga kommer man att redovisa vad som har
hänt. Men man kommer inte att redovisa vad som
händer under resans gång. Man kommer inte att
redovisa när man släpper på vissa
förhandlingspositioner. Det kommer att bli ett
paket när det hela är färdigt. Då skall det bli
möjligt, säger Ulf Dinkelspiel, för var och en att
forska i papperen och jämföra innehållet med
utgångsbuden.

Men vore det inte bättre att regeringen tog sitt
ansvar och redovisade öppet och klart: ''Här hade
vi en utgångsposition, men vi fick backa där.''
Regeringen får gärna göra det under den tid
förhandlingarna pågår. Det skulle underlätta för
pressen. Åtminstone hittills har pressen slaviskt
följt Utrikesdepartementets pressmeddelanden
och framställt hela förhandlingsomgången som en
enda stor framgång. Innan jul presenterades det
hela som att tomten verkligen varit framme och gett
oss stora fina julklappar lagom till jul.

Jag tror att det kan bli ett bakslag i den allmänna
opinionen, och jag tror att misstroendet kan växa
inför regeringens sätt att sköta frågan. Vi vet att det
misstroendet finns hos många, inte minst med
utgångspunkt i redogörelserna av
konsekvensanalyserna och sammansättningen av
vilka som har deltagit. Vi kommer in på de frågorna
i nästa debatt.

Jag efterlyser fortfarande en större öppenhet och
en större ärlighet. Jag vill ha klara besked: Vilka
andra permanenta och juridiskt bindande undantag
har Sverige uppnått förutom för snuset?
</anforandetext>
<intressent_id>0236004923301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250796</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
