2349329 GH0963 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:63 Fredagen den 18 februari 1993/94 63 1994-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:84 om Europaunionen interpellationsdebatt 00F5A84C-C189-4C22-9E88-FE519303A67A 18 GUDRUN SCHYMAN (v) v Fru talman! Jag vill ge mig in i den här debatten och diskutera frågan om pengarna. Var skall pengarna tas? Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det här interpellationssvaret tar så lätt på den saken. Det förvånar mig att regeringen utan att rodna kan tillåta sig dessa utsvävningar och detta tal om dynamiska effekter. Jag tycker att spåren borde förskräcka. Erfarenheten av skatteuppgörelsen mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna, som också skulle finansieras med dynamiska effekter, visade att det inte gick alls. Det blev ett stort minus i statskassan. Jag tror att man måste vara litet mer precis när man pratar om pengar. Jag tycker faktiskt att sammansättningen i de här konsekvensutredningarna är en demokratisk skandal. Av 35 personer sammanlagt som har suttit i olika utredningar är 33 personer klart uttalade anhängare av ett medlemskap. De utredningsresultat som de här personerna kommer fram till tas som expertutlåtanden och sanningar. Det är ungefär som om man skulle tillsätta en arbetsgrupp inom kds som skulle utreda och komma fram till att Gud inte fanns. Det vore inte särskilt trovärdigt. Man kan inte ta de här expertutlåtandena och konsekvensutredningarna för vetenskapliga fakta. Snedfördelningen av personer som har suttit i utredningarna gäller också i allra högsta grad den om ekonomin. Den rapport som man lade fram kritiserades sönder och samman av samtliga opponenter. Det var inte vilka som helst. Det var t.ex. professor Rudolf Meidner på Arbetslivscentrum, professor Magnus Blomström vid Handelshögskolan och LO-ekonomen Dan Andersson. Det finns många fler ekonomer som har sågat den här utredningen vid fotknölarna och som talar om snömos, tyckande och tro i stället för vetande. Man har sagt att det kommer att bli en BNP-tillväxt på 0,45 %, att inflationen blir 0,23 % lägre och budgetunderskottet 0,8 % lägre under en tioårsperiod om vi går med. Det går inte att vetenskapligt slå fast detta. Det är naturligtvis fullständigt omöjligt. Jag ger ingenting för de här rapporternas vetenskaplighet. Det är ett beställningsverk från regeringen. Man vill ha detta att luta sig mot och få det att framstå som att det blir guld och gröna skogar vid ett medlemskap. Jag tycker att det är intellektuellt ohederligt, och det vilseleder den svenska opinionen, som skall ta ställning i de här mycket svåra och komplicerade frågorna. Det kommer att kosta pengar. Det är alldeles riktigt. Vi vet inte exakt hur stor medlemsavgiften blir. Det rör sig om mellan 17 och 22 miljarder kronor. Vi vet inte riktigt ännu. Vi kan säga runt 20 miljarder kronor. Till detta kommer minskade skatteintäkter, sänkt momsnivå och sänkning av punktskatter på alkohol och tobak. Riksrevisionsverket gjorde för några år sedan en beräkning av vad detta skulle innebära. Man talade om mellan 30 och 40 miljarder kronor minus i statskassan, minskade skatteintäkter alltså. Om vi till detta lägger en medlemsavgift på runt 20 miljarder kronor minskar kronorna i statskassan med runt 50 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Även medlemsavgiften, om den nu blir på 17 miljarder netto eller runt 20, är faktiskt mycket pengar. Man kan ställa den i relation till vad andra saker i statsbudgeten kostar. För 1994 kostar föräldraförsäkringen 20,7 miljarder kronor, sjukförsäkringen går på 19,7 miljarder, barnbidraget 16,8 miljarder, socialbidragen 15,1 miljarder och bostadsbidragen 8,4 miljarder. Detta ger en liten uppfattning om hur mycket pengar det rör sig om. I den här situationen har vi en regering som har mage att lägga fram en budget den 10 januari 1994 där man inte redovisar en enda krona för medlemsavgiften. Det är en regering som samtidigt har den högsta förhoppningen om att Sverige skall bli medlem från den 1 januari 1995. Budgeten som lades fram den 10 januari 1994 sträcker sig över halva året 1994 och halva året 1995. Medlemsavgiften är inte redovisad. Det är mycket märkligt, tycker jag. Nu vet jag att Anne Wibble försöker förhandla om att vi inte skall behöva betala någon avgift alls det första året. Men om det blir så vet vi ju inte. Jag förstår inte att det inte ens i någon brödtext finns något som säger att det är möjligt att de här siffrorna inte stämmer, eftersom ett medlemskap faktiskt kommer att kosta pengar. Den fråga som jag tycker är mycket berättigad att ställa är naturligtvis: Var skall de 20 miljarderna eller på sikt de 50 miljarderna tas? Det går inte att bara hänvisa till dynamiska effekter. Jag var på en debatt i går där jag fick höra precis samma sak: Men meningen med medlemskapet är ju en ökad tillväxt och ett ökat välstånd. Meningen ja -- men om det inte blir så, om det blir minus? Så har det sett ut på den inre marknadens område och i de europeiska medlemsländerna hittills. Om det blir minus i vartenda medlemslands statskassa och om arbetslösheten ökar, vad skall vi göra då? Var skall vi ta pengarna? Jag är mycket orolig för att det blir ytterligare minskade offentliga utgifter. I klartext blir det mindre statsfinansierad barnomsorg, äldreomsorg, föräldraförsäkring, sjukförsäkring och pensioner. Där kommer pengarna att tas. Det är inte särskilt lyckat. 0236004923301 N 2010-01-01 00:00:00 250812 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0963/#anf18