2349328 GH0962 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari 1993/94 62 1994-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna interpellationsdebatt EC0713E4-B5AC-4AD7-90E7-8E3F7368507F 7 INGER LUNDBERG (s) s Fru talman! Christer Lindblom förde ett intressant resonemang om ledarskapet i skolan, vilket är viktigt. Men det är inte det som den här debatten handlar om. Den handlar om de systematiska förändringar som sker och om en fortgående segregation i skolan. Christer Lindblom sade också att vi inte har segregation i Sverige. Det är riktigt, Christer Lindblom, att vi inte har slum eller getton. I ett internationellt perspektiv har den svenska samhällsplaneringen varit utomordentligt framgångsrik. Men det finns segregation och stora skillnader mellan bostadsområden. För att en nation skall kunna undvika segregation krävs mycket medvetna politiska insatser. Den borgerliga regeringen har avhänt oss bostadsförmedling, samhällsplaneringsinstrument, bostadsfinansieringsinstrument och andra instrument som kan motverka segregationen. Risken är uppenbar att vi får en ytterligare kraftig förstärkning av segregationen i vårt land. Ett av de allra viktigaste instrumenten för att motverka segregation är den likvärdiga skolan. Den är viktig därför att den gör att medborgare från alla samhällsgrupper kan välja att bo i olika bostadsområden. Skolan är ju så viktig för föräldrar och barn. Dessutom är den utomordentligt viktig för att barn med olika behov skall få en chans i livet till likvärdiga villkor. Därför spelar just en likvärdig skola en avgörande roll i kampen mot segregationen. Vill vi ge alla barn samma chans i samhället måste skolan vara kompensatorisk. Därför måste de skolor som har de största behoven också få de största resurserna. Detta är avgörande för att alla ungdomar på lång sikt skall få en chans i arbetslivet. Det är också av ett mycket stort demokratiskt värde att vi har skolor där barn från olika miljöer och barn med olika erfarenheter möts. För att motverka segregationen i skolan måste vi som föräldrar veta att närmaste skola är bra, och samhället måste medvetet kompensera de skolor som har större problem än andra. Nu sker en utarmning, speciellt av skolor i miljonprogramsområdet. Det beror dels på generella nedskärningar, dels på kommunala prioriteringar som innebär nedskärningar vilka drabbar de mest utsatta områdena hårdast. Detta är så allvarligt att det borde föranleda uppmärksamhet från skolministerns sida. Vi börjar att få konkreta exempel, även om Skolverkets utvärderingar inte är klara. Från Göteborg kommer ett stort antal exempel. Även från Järfälla har exempel redovisats. Sollentuna har infört ett skolpengssystem, där 95 % av resurserna skall fördelas generellt. Från Malmö kommer rapporter om att andelen invandrarbarn i vissa skolor har fördubblats. Detta borde vara så alarmerande att det leder till tydliga och kraftfulla markeringar från skolministerns sida. Det går inte att sitta stilla och säga: Vi avvaktar Skolverkets utvärderingar. Det är bråttom, för när en segregationsspiral tar fart finns risken att den befästs. Jag måste allvarligt fråga: Ser inte skolministern några problem här? Är inte skolministern redan nu beredd att göra markeringar? Ser inte skolministern också att regeringen har ett delansvar i detta genom den signal som skolpengen till friskolorna har gett -- även om den inte är den avgörande faktorn -- om att 85 % skall ges generellt och utan prövning och som ändå har påverkat åtminstone borgerliga politiker i kommunerna och lett till att synen på behovsfördelningen inte är densamma som tidigare? Det andra är den mycket tydliga markering av kundperspektivet som görs från regeringens sida. Kundperspektivet vid val av skola överordnas kraven på likvärdighet. Skolministern säger i olika sammanhang att man, om en skola blir för dålig, får välja bort den. I stället borde hon säga: Vad skall vi göra för att alla skolor skall vara bra och för att föräldrarna tryggt skall kunna veta att barnet, om det går i närmaste skola, får en bra utbildning? Om vi inte kan garantera detta kommer det att innebära att de föräldrar som har en reell valfrihet väljer bort den närmaste skolan, även om de skulle vilja ha sina barn där. De väljer kanske bort skolan, och om de har resurser kanske de också väljer bort bostadsområdet. Därmed förstärks segregationen, och vi får ett tudelat samhälle. 0512424416400 N 2010-01-01 00:00:00 250731 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf7