2349328 GH0962 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari 1993/94 62 1994-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna interpellationsdebatt F48E7BF9-BA20-4BF1-9671-D9C9237C98EF 6 EVA JOHANSSON (s) s Fru talman! Jag tycker att det är angeläget att vi här i Sveriges riksdag, som i alla andra politiska församlingar, talar om verkligheten, och i det här fallet den verklighet som eleverna möter i skolan. En del säger att det inte finns någon segregation, så det skulle vi inte behöva att tala om. Jag hävdar att det finns en segregation. Den är ett faktum för väldigt många elever. Beatrice Ask, och för den del också andra statsråd, brukar skylla bekymren på den tidigare socialdemokratiska regeringen. Man säger att det här är vårt fel. Jag tycker att det är en ofruktbar diskussion. Det har begåtts misstag under den här regeringen, under den förra regeringen och också under den förra borgerliga regeringen. Men det är inget argument för att fortsätta vidare med en politik som förstärker segregationen och bidrar till att skolan blir en del av det tudelade Sverige, som vi nu kan se fler och fler exempel på. Tvärtom borde det vara en angelägen uppgift för varje politiker som vill hävda att grundskolan för alla elever skall vara den likvärdiga skolan dit alla elever har rätt att komma och ställa krav på den allra bästa undervisningen. Det vore en angelägen uppgift för oss allihop att se till att det vidtas åtgärder som minskar segregationen, som gör att Sverige återigen blir ett folk med samma förutsättningar och villkor i stället för ett folk som tvingas att leva i ett tudelat samhälle. Det finns viktiga nationella mål för skolan fastslagna. Likvärdigheten är ett av de allra viktigaste. Skolan skall vara till för alla. Det får absolut inte gå förlorat i decentraliseringen. Det finns inte heller någonting i decentraliseringstanken som gör att vi måste släppa på kraven på likvärdighet. Det är vårt uppföljningsansvar. Vi har alltså en plikt att diskutera dessa frågor i riksdagen. Under de år som Beatrice Ask har varit skolminister har det varit märkbart svårt att få in henne i den här diskussionen och att få moderna uppgifter till underlag för en diskussion om situationen i skolan. Det som har kommit fram handlar framför allt om tiden före de mycket dramatiska förändringar som har skett under de allra senaste åren. Som Johan Lönnroth påpekade är det intressant att få veta vad som händer nästa år, för det räcker ju inte med det som har gjorts. Detta fångas alltså inte upp i redovisningarna. I dag finns många samverkande faktorer, faktorer som drar åt samma håll. Jag menar att de här drar åt fel håll, mot en större segregering. Det är fråga om mycket kraftiga besparingar -- skolministern har i sitt interpellationssvar erkänt att det är på det sättet -- som innebär större klasser, färre grupptimmar, färre speciallärarinsatser, mindre elevvård och en rad annat som naturligtvis påverkar de enskilda elevernas möjligheter att få en bra undervisning. Det är också fråga om det resursfördelningssystem som nu används i allt fler kommuner, vilket brukar kallas för skolpeng -- en nära nog lika stor peng för alla elever. Ingen hänsyn tas till att barn är olika och har olika behov. Det är också av betydelse att denna riksdag har fattat beslut om principer för fördelning av statsbidrag och kommunala bidrag till fristående skolor, som spiller över på kommunernas resursfördelningssystem. Det är litet förvånande, tycker jag, när skolministern säger att det är lokalt, nära verksamheten och i kontakt med dem som direkt berörs av besluten som det bästa underlaget för nödvändiga prioriteringar finns. Är skolministern, med tanke på det svaret, beredd att nu föreslå den ändring som vi hela tiden har hävdat är nödvändig, så att kommunerna också får ansvaret för resurstilldelningen till de privata skolorna? Det är nu viktigt att använda alla till buds stående medel för att vända utvecklingen så att vi återigen drar åt rätt håll. För det krävs åtgärder i denna riksdag och åtgärder ute i kommunerna. Som underlag för detta har vi socialdemokrater föreslagit att man skyndsamt skall ta fram ett brett underlag för debatten, att Skolverket får i uppdrag att göra en utvärdering med hänsyn tagen till alla de organisatoriska förändringar samt resursfördelnings- och resurstilldelningsförändringar som kommunerna har utsatts för. Skolministern säger i sitt svar att det hittills inte har varit några större negativa effekter av det nya statsbidragssystemet. Hon säger också att förändringarna i kommunernas resursfördelning inte har medfört några påtagliga svårigheter för elever med stora handikapp men att elever med mindre synliga behov får försämrade möjligheter. Vilka negativa effekter har skolministern uppmärksammat? Vilka åtgärder vill hon vidta för att komma till rätta med dessa? Vilka åtgärder vill skolministern vidta för att också elever med mindre synliga behov skall skyddas mot försämringar? 0666354900406 N 2010-01-01 00:00:00 250730 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf6