2349328 GH0962 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari 1993/94 62 1994-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna interpellationsdebatt 0B57AF7F-22CE-4BC9-A247-2E60C751A919 4 BJÖRN SAMUELSON (v) v Fru talman! Som utbildningspolitiker måste man alltid ha klart för sig att alla missförhållanden i skolan eller saker som man skulle vilja ställa till rätta inte enbart beror på skolans egen verksamhet, utan de är beroende av andra samhälleliga faktorer såsom arbetslöshet och annat. Det är klart att vi från Vänsterpartiet lägger fram förslag som handlar om skolans arbete och dess förutsättningar att utveckla det pedagogiska och organisatoriska arbetet. Detta vill jag säga med anledning av det senaste anförandet. När vi från Vänsterpartiet lägger fram förslag till riksdagen om att öppna skolan och dess verksamhet mot samhället i övrigt är ju de andra partierna, inklusive Folkpartiet, beredda att avslå dem. När jag har läst statsrådet Asks svar på Johan Lönnroths interpellation har jag funderat över vilket perspektiv jag skall lägga på svaret och hur jag skall förstå det. Svaret är ju i stort sett intetsägande. Dessutom är det, om det nu är möjligt, motsägelsefullt. Det bortser från vissa faktorer av vilka jag vill ta upp ett par tre stycken. Statsrådet säger att mellan 1980 och 1991 ökade kostnaden per elev i grundskolan med ca 25 %. Samtidigt minskade ju den statliga andelen av den totala skolkostnaden. Det innebär att det inte enbart är den borgerliga regeringen som är skyldig till de förhållanden som nu råder. Detta vill jag ha sagt. Också den tidigare socialdemokratiska regeringens företrädare bör ha detta i minnet när de deltar i en debatt av det här slaget. Vidare säger statsrådet att det är lokalt, nära verksamheten och i kontakt med dem som direkt berörs av besluten som det bästa underlaget för nödvändiga prioriteringar finns. Hur stämmer det med det förhållandet att man nu föreslår en neddragning av hemspråksundervisningen i skolan med 120 miljoner kronor -- 120 miljoner kronor av de 318 miljoner kronor som återstår av anslaget till hemspråksundervisning, om man räknar bort studiehandledning och anslaget till nordiska språk? Hur stämmer ett sådant uttalande med förhållandet att regeringen hårdnackat står fast vid att anslaget till privatskolor minsann skall vara 85 % av den genomsnittliga elevkostnaden? Om jag vore elev i grundskolan eller i gymnasieskolan, skulle jag ställa mig väldigt frågande till det svar som Johan Lönnroth har fått. Statsrådet tar ju inte till sig tidigare rapporter och den opinion som har funnits från 1985 och framöver från lärarfack, elevorganisationer osv. Hon kan inte se att det finns en utveckling som är oroande och som kan betecknas som en ökande segregering inom skolan. Detta är väldigt märkligt. Ett partis företrädares förmåga att kunna se orättvisor och dåliga förhållanden i skolan beror tydligen på om de befinner sig i opposition eller inte. Så får det inte vara. Det betyder att deras förmåga till kritisk analys står i direkt proportion till väljarunderlaget. Det vore skrämmande om fördumningen ökar med antalet fler röster som man får. Det finns en social segregation. Det finns skolor som snart inte har en svenskfödd elev. Detta är segregation. Vi borde ta in varje detaljinformation om att det finns tydliga tendenser till segregation och slå larm och agera utifrån detta, om vi har ett nationellt ansvar för skolan och om vi verkligen i sann västerländsk humanistisk anda och med substantiell kristen etik vill ha en likvärdig skola. I en frågedebatt då jag tog upp frågan om avgifter i skolan och pekade på dessas segregerande funktion sade statsrådet att hon var beredd att bevaka och följa upp frågan. Därför är detta interpellationssvar något förvånande. Jag tycker att en väg vore att snabbt tillsätta en parlamentarisk delegation som finge i uppgift att se om det finns tendenser till eller klara tecken på en ökande segregering inom skolan och att snabbt lägga fram förslag om åtgärder som skulle motverka denna utveckling. Jag vill då fråga statsrådet om också regeringen skulle kunna känna sympati för en snabb och konkret åtgärd. 0272316208815 N 2010-01-01 00:00:00 250728 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf4