<anforande>
<dok_hangar_id>2349328</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FDC0C0D5-F56B-4B00-9718-D772778F16D1</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>THAGE G PETERSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill faktiskt påminna
statsministern om att arbetslösheten i Sverige i dag
ligger på ofattbara 14 %. Det gjorde den inte när
Sverige hade en socialdemokratisk regering.

Jag vill inte förneka att regeringen har vidtagit vissa
åtgärder, men det hade varit bättre i Sverige i dag
om vi hade haft en regering som från första stund
hade vidtagit åtgärder för att bekämpa
arbetslösheten i stället för en regering som har
behövt ''släpas fram'' till varje åtgärd.

Jag har några följdfrågor till statsministern: Varför
tar inte regeringen arbetslösheten på allvar?

Jag vill också ställa en mer personlig fråga till
statsministern: Varför är statsministern alltid så
oberörd, så oengagerad, när han talar om
arbetslösheten? Märker inte statsministern att
arbetslösheten håller på att klyva landet i två delar:
en del med människor som har arbete och en del
med människor som är utslagna i arbetslöshet?
</anforandetext>
<intressent_id>0348268153001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250763</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
