2349328 GH0962 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari 1993/94 62 1994-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna interpellationsdebatt 627BB761-B168-47D8-B3DC-C4EB7181C98F 18 CHRISTER LINDBLOM (fp) fp Herr talman! Jag är medveten om att Inger Lundberg och Eva Johansson inte har några repliker kvar. Av den anledningen vill jag inte vara särskilt polemisk. Det vi nu diskuterar handlar väldigt mycket om likvärdighet. Man skall ha samma villkor i olika stadsdelar och i olika delar av landet. Det är vad jag försöker att tala om. Kvalitet och ekonomiska resurser är inte samma sak. Man kan mycket väl ha goda ekonomiska resurser utan att skolan är särskilt bra. Motsatsen kan också gälla. Sedan har vi diskussionen om vem som skall betala och om kommunen själv skall avgöra vilka resursbehov en privatskola har osv. Om man nu bedömer att de skall ha 85 % drabbas ju den ekonomiska budgeten i alla fall på samma vis. Jag har svårt att hänga med i det resonemanget. När det gäller friskolor talar vi om 2 % av Sveriges elever och 0,88 % av de totala skolresurserna. Detta med att det har hänt i alltför många kommuner och överallt är naturligtvis ett generaliserat resonemang. Björn Samuelson tog upp en del förslag som har lagts fram om att öppna skolan mot samhället. Många av de förslagen är ju sådant som skolan själv faktiskt kan ägna sig åt även om riksdagen har avslagit dem. Det är ingenting som riksdagen behöver bestämma om. När det gäller den lokala styrningen av skolan över huvud taget har det hittills varit nej. Men Björn Samuelson vet mycket väl att detta är på gång. Regeringen har en beställning om just detta. Det handlar om skolans inre arbete, kompetensutveckling, måldiskussioner, förnyelse osv. Vi vet genom rapporter utifrån att vi har för litet av det i den svenska skolan. Johan Lönnroth tar upp det här konkreta exemplet. Jag vet mycket väl att den här interpellationen är mer kommunalpolitisk än rikspolitisk i sin skrivning även om det är generella problem som tas upp. Det sade jag också i början. Jag är medveten om att det finns lokala problem. Jag bestrider inte dem på något sätt. Jag kan naturligtvis inte svara på vad som händer med den enskilda skolan. Jag vet inte om Johan Lönnroth kan göra det själv heller. Det är viktigt att man skiljer på vilka uttalanden man skall göra i Sveriges riksdag och i kommunfullmäktige i Göteborg. Jag för inte heller några abstrakta resonemang, Johan Lönnroth. Jag talar mycket konkret om kvalitetsutveckling. Det är ett konkret krav för att garantera en likvärdig skola. Om vi bara låser oss till att tala om pengar och undviker att tala om kvalitetsutvecklingen kommer vi att hamna väldigt illa. Skolan måste naturligtvis, liksom andra verksamheter, kompensera för minskade ekonomiska resurser. Den kan aldrig vara garanterad att gå fri ifrån detta. Jag är väl medveten om att det också finns en gräns för vad man kan kompensera för. Jag vill inte på något sätt bestrida det. Det gäller att hålla båda dessa saker i luften, dels de ekonomiska resurserna, dels ett behov av kvalitetsutveckling. 0671453355104 N 2010-01-01 00:00:00 250742 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf18