2349328 GH0962 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:62 Torsdagen den 17 februari 1993/94 62 1994-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:81 om ökande segregation i skolorna interpellationsdebatt 86C9A3DA-9470-43C7-91AF-0DFE5DF58664 10 CHRISTER LINDBLOM (fp) fp Herr talman! Inger Lundberg sade att jag pratade om någonting som debatten inte handlade om. Jag är ledsen om jag har uttryckt mig så oklart. Jag talade om den likvärdiga skolan, kvaliteten i skolan och om att detta inte enbart har ett samband med hur mycket pengar man har. Det handlar om ytterligare en dimension. Om man bara pratar om att det beror på pengar så skymmer man en dimension, nämligen kvalitetsdimensionen i stort. Det är därför som jag är med i den här debatten. Eva Johansson sade att det kvittar vad jag säger därför att segregationen finns ändå. Jag är medveten om att segregationen finns. Vad jag sade var att framför allt de människor som bor i områden som kallas för segregerade, och som också är segregerade, i många avseenden lider av detta. Man säger: Jag bor här ute, och jag vet att det finns många invandrare här. Men jag trivs här, trots att jag inte borde göra det. Politikerna säger ju att det här är ett segregerat område och att man därför egentligen inte skall kunna trivas här. Vi politiker får akta oss när det gäller detta med semantiken och nomenklaturen. Självklart finns segregationen i nämnda betydelse. Den har alltid funnits och kommer förmodligen alltid att finnas i och med att vi inte överallt exakt kan styra den totala fördelningen av människor. Framför allt handlar det, som flera här har varit inne på, om bostadspolitiken. Eva Johansson säger att risken finns att vi får ett tudelat samhälle, något som naturligtvis ingen vill ha. Jag skulle vilja ansluta mig till det resonemanget genom att säga att Eva Johansson talar med ''tudelad'' tunga om friskolorna. Hon säger: Det är klart att man skall ha valfrihet. Det var vi som införde valfriheten -- detta sades häromdagen. Men samtidigt säger hon att man inte skall få välja hur som helst, därför att då uppstår effekter som inte kan styras. Jag menar att antingen får man välja eller också får man inte välja. Dessutom måste det till regler om hur mycket man får välja. En annan sak som jag inte heller riktigt förstår är det som Eva Johansson sade om ersättningen till friskolorna. Om man har en ersättning till friskolor, oavsett hur stor den är -- vi kan diskutera om den skall vara 50 %, 85 % eller 150 % -- spelar ingen roll. Den springande punkten är i stället: Hur skall man kunna ersätta friskolor utan att det så att säga spiller över på kommunens resurstilldelningssystem? Finns det i Eva Johanssons föreställningsvärld någon annan hink att hämta pengar ur, eller vad menas? Björn Samuelson sade att vi har motsatt oss hans eller Vänsterpartiets förslag om att skolan skall öppnas mot samhället. Jag skulle vilja att det exemplifieras. Ärligt talat förstår jag inte riktigt detta. Vidare tror jag att det är viktigt att konstatera att detta med segregerade områden, om vi nu skall använda det begreppet, inte är liktydigt med dåligt fungerande skolor. Det finns faktiskt utomordentliga skolor t.ex. i Huddinge, som annars har en stark snedfördelning vad gäller invandrare. Det finns t.o.m. alldeles utomordentliga skolor i Rosengård i Malmö, som i övrigt är ett utskällt område. 0671453355104 N 2010-01-01 00:00:00 250734 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0962/#anf10