<anforande>
<dok_hangar_id>2349326</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:60 Tisdagen den 15 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:335 om barns rätt till umgänge med far- och morföräldrar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1B5EF918-199A-4C1C-9432-13DA980BA71E</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>CHATRINE PÅLSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tackar statsrådet för det positiva
svaret. Men jag saknar fortfarande litet mer
konkreta synpunkter. Uppenbarligen är vi överens
om att denna fråga är viktig för barnen. Om vi då
har en lagstiftning som inte verkar för det mål som
man önskar uppnå, undrar jag om det inte finns
anledning att se över denna lag och se till att vårt
gemensamma mål blir uppfyllt.

Jag har tagit del av att det endast är vid ett par tre
tillfällen som mor- eller farföräldrar fått möjlighet
att pröva sådana ärenden i domstol. Det är ju den
sociala nämnden i respektive kommun som måste
föra talan. Jag är dock ganska förvissad om att
betydligt många fler far- och morföräldrar har
behov att vara med och föra talan vid en konflikt
mellan föräldrarna. Finns det då inte anledning att
initiera en översyn av denna lag?
</anforandetext>
<intressent_id>0377384542907</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250627</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0960/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
