2349272 GH096 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:6 Onsdagen den 13 oktober 1993/94 6 1993-10-13 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 17B40E5B-9B4E-45B2-AF4D-F2816B14B0AF 29 LARS LEIJONBORG (fp) fp Fru talman! Detta är en dag för gratulationer. Vi sänder en tanke till den frånvarande huvudpersonen, som firar sin 50-årsdag, och vi gratulerar Göran Persson till hans befordran inom det socialdemokratiska partiet. En sådan personförändring som Socialdemokraterna nu har genomfört ger ju, om man så vill, en del öppningar. Det skall bli intressant att se om Göran Persson vill utnyttja förändringen på det sättet. Jag tycker mig känna Göran Persson ganska väl efter våra gemensamma år i utbildningspolitiken. Där åstadkom vi ett och annat positivt, men framför allt tog vi del i ett par av efterkrigstidens värsta praktgräl på utbildningspolitikens område. Som Johan Lönnroth påpekade här blev det en mycket betydande misstämning inom skolväsendet efter de reformer som Göran Persson initierade. Det har förekommit kraftfulla demonstrationer även mot den nuvarande regeringen -- det skall jag inte förneka -- men på den tiden var det demonstrationer ända till Centralstationen av människor som protesterade mot Göran Persson. Skall man säga någonting utifrån den tiden kan man säga att om Göran Persson har planer på att försätta svensk ekonomi i det skick i vilket han efter ett par år lämnade svenskt skolväsende, är det bäst för Sverige att han inte får den möjligheten. Jag tänkte tala om proportionerna mellan konfrontation och samarbete i politiken. Båda företeelserna behövs i en demokrati, men det är viktigt i den ekonomiska politiken för närvarande att proportionerna förskjuts till mer av samarbete. Jag har läst en intressant intervju med Göran Persson. Där sade han att om han blir finansminister vore det första han skulle göra att sträcka ut en hand till oppositionen. Det yttrandet vittnar först och främst om en realistisk syn på regerandets villkor. Vill man vara elak kan man säga att det möjligen också vittnar om en realistisk syn på hur långt socialdemokratisk politik räcker. Men jag skall i dag försöka avstå från den typen av enkla elakheter, eftersom jag tycker att det är rätt intressant att ta fasta på möjligheterna till mer av samarbete i den ekonomiska politiken. I ett litet land med en öppen ekonomi, som hela tiden möter förändrade men hårdnande konkurrensvillkor från omvärlden måste man ibland hålla ihop och hävda landets intressen gemensamt. Jag tror att vi ofta tänker på oppositionsrollen i ett anglosaxiskt perspektiv, där man har bilden att regeringen regerar och oppositionen opponerar. Men det gäller i ett annat valsystem, och framför allt tror jag att det har gällt i en annan tid. I vårt valsystem med proportionella val och i den situation som Sverige nu befinner sig i har också oppositionen ett stort ansvar för landet. Men om man har den insikten att man, om man skulle bli finansminister, omedelbart skall sträcka ut en hand till oppositionen, måste man naturligtvis också, för att det skall bli trovärdigt, i oppositionsrollen vara beredd att ta emot de händer som regeringen sträcker fram. Handlingsutrymmet i den ekonomiska politiken är inte särskilt stort. Större länder än Sverige har märkt att det inte går att föra en ekonomisk politik helt på tvärs mot omvärldens. Men vi kan vidga handlingsutrymmet en aning genom att samarbeta mer, eftersom det ökar trovärdigheten i politiken. Jag tänker beröra några områden som vi tycker är viktiga. Jag vill först beröra småföretagen. Vi är alla överens om -- det verkar i varje fall som om socialdemokraterna verbalt ansluter sig till det -- att det är därifrån som de nya jobben måste komma. Regeringen har länge haft den inriktningen. Vi har slopat skatten på arbetande kapital, och nu kommer förslaget om att slopa dubbelbeskattningen. Vi rättar också till en del oformligheter i arbetsrätten. Detta är tankar som Göran Persson själv har varit inne på. Han har talat om vikten av riskkapital, och han har uttryckligen på en småföretagarriksdag, som anordnades så sent som i augusti, sagt att han kan tänka sig förändringar i arbetsrätten som gäller turordningsreglerna, rätten till provanställning och annat. Men i sin nya position har han tagit avstånd från detta. Detta måste Göran Persson reda ut. Som Lars Tobisson varit inne på har oppositionen möjligheten att förta en del av de positiva effekterna av sådana här ändringar. Om de som skall satsa känner en osäkerhet, grundad på att de vid ett eventuellt regeringsskifte på nytt kan hamna i de nuvarande orimliga reglerna, är risken att man väljer att skjuta satsningarna på framtiden. Det gör att vi går miste om många nya jobb. Jag hade utgått från att Göran Persson skulle använda detta tillfälle till att klara ut det här, men det har han inte gjort. Jag tror att det är mycket viktigt att han använder någon replik till att göra det. För jobbens skull, Göran Persson: Ge besked att det som gäller är att socialdemokraterna är med på att göra dessa förbättringar för småföretagen! En annan viktig fråga som har tangerats här är en robust pensionsreform. Det har talats om att man vill öka konsumtionen. Folk sparar för mycket, säger Göran Persson, och det kan i ett konjunkturperspektiv ligga något i det. Men en av de viktigaste anledningarna till att folk nu skjuter upp konsumtion och sparar är osäkerheten om framtidens pensionssystem. Regeringen försöker få med socialdemokraterna på en robust och rejäl reform. Jag vill bara stämma av med Göran Persson att han som ekonomisk talesman delar bedömningen att det är mycket angeläget att vi snabbt kommer fram till en bra och robust pensionsreform. Det kommer inte bara att stimulera konsumtionen på kort sikt. Det är kanske det minst viktiga. Det mest viktiga är att det är en mycket betydelsefull strukturreform, som till omvärlden skickar just den signal som behövs, nämligen att svenskarna nu har fattat att vi inte kan lova ut mer i välfärdssystemen än vad produktionen räcker till. Som sista område vill jag ta upp kommunerna, som också har varit uppe i debatten. Ett problem är att vi har skapat en offentlig sektor som på 80-talet visade sig vara större än vad svensk ekonomi kan bära. Samtidigt fyller den viktiga funktioner, och man har ställt kravet att verksamheterna måste rationaliseras. Detta gick länge mycket trögt. Socialdemokraterna var dogmatiskt inställda till en del av förändringsinstrumenten -- alternativa driftsformer, entreprenader och sådant -- men nu har det ändå blivit en väldig fart på arbetet. Ett kortsiktigt perspektiv som har tagits upp här gäller att de som nu friställs inte, som hade varit fallet på 80-talet, kan få nya jobb. Frågan är då om man i avvaktan på att arbetsmarknadssituationen förbättras kan göra någonting på den punkten. Det stora problemet är att om kommunerna gör någonting, kan det uppfattas som en signal från deras sida att de kan skjuta upp rationaliserings- och effektiviseringsarbetet. Till den känslan bidrar att socialdemokraterna har varit mycket förvirrade och förvirrande i sina besked om kommunsektorns ekonomiska villkor. Om vi fick beskedet att socialdemokraterna håller med om att den kommunala verksamheten måste klaras inom oförändrade eller rent av krympande resursramar och att kommunerna skall få ha kvar de möjligheter de har fått att pröva alternativa driftsformer, skulle regeringens möjligheter att hitta någon lösning på detta huvudsakligen kortsiktiga problem vara betydligt större. Då skulle signalen inte missuppfattas. Jag har tagit upp några viktiga frågor. Jag hade kunnat ta upp många fler, t.ex. det saneringsprogram som rimligen också socialdemokraterna till mycket stor del måste genomföra, om de kommer i regeringsställning. Det hade inte bara varit bra utan också mycket rimligt att socialdemokraterna hade givit detta program ett aktivt stöd. Också EG-frågan har varit uppe. Jag har dock nöjt mig med dessa frågor, inte minst därför att de har direkt betydelse för möjligheterna att skapa nya jobb. Ingvar Carlsson har någon gång sagt att man inte kan begära av socialdemokraterna att de skall ta mera ansvar, eftersom de har gjort mera än de behöver göra i opposition. Jag tror att det är ett resonemang som vanligt folk inte begriper. Man måste väl göra det som läget kräver. Det är det som människorna kräver av oss. Vilken roll vi än har måste vi i detta läge ta gemensamma tag. Till sist, herr talman, blir alltså frågan till Göran Persson om han är öppen för att göra upp med regeringen om en långsiktig politik, som hanterar budgetunderskottet, som ger oss ett robust pensionssystem och som skapar fler jobb i småföretagen. Beskeden från socialdemokraterna har hittills varit förvirrande. Ge i dag det besked som många längtar efter, att det finns en öppenhet från socialdemokratins sida att ibland samverka med regeringen för att lösa Sveriges viktigaste problem! (Applåder) 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 244792 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH096/#anf29