<anforande>
<dok_hangar_id>2349272</dok_hangar_id>
<dok_id>GH096</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:6 Onsdagen den 13 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>6</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EACEBD85-61FA-4313-BDCE-34E52A057EA3</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>IAN WACHTMEISTER (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Att kapa 20 % rakt av när det gäller
byråkratin, bistånd och allt möjligt, är inte fråga om
någon osthyvling. Det skulle i så fall bli tjocka
skivor. Det skulle i så fall räcka med fem skivor för
att hela osten skall ta slut. Det är i stället fråga om
kraftfulla åtgärder, och dessa är rättvisa. Det finns
någon sorts logik i det hela. Det som nu har gjorts
finns det ingen logik i, exempelvis familjepolitiken
där man inte kan sänka föräldraförsäkringen. Det
gör exempelvis att det är gynnsammare att vårda ett
sjukt barn än att vara sjuk själv -- en massa
dumheter. Jag hoppas att vi kan återkomma till den
frågan senare.

Politiker skyddar och vårdar sitt eget träsk. Det får
man inte säga, men jag säger det igen därför att det
är vad man gör. Det är detta som är ohållbart. Man
kan inte säga att vi inte kan hålla på med osthyvlar
osv. Men vi måste angripa alla de stora frågorna
och, för att föregå med gott exempel, allra helst de
som drabbar oss politiker själva.

Råskäll mot räntepolitiken hjälper inte. Nej, det
vet jag, så mycket som jag har skällt på den.
Räntepolitiken har varit ungefär lika dum hela
tiden. Men vad jag säger är att vi inte skall göra
något som är plötsligt och dumt. Vi skall i stället
göra något som är klokt -- det kan göras successivt --
eller vidta en stor åtgärd som denna regering och
dessa regeringspartier hade all chans att göra för
närmare ett år sedan, då vi i denna kammare -- jag
tror att det var vid detta tillfälle -- föreslog just att
man skulle göra ett stort finanspaket, låta svenska
kronan flyta och sänka räntan. På så sätt kan man
få en kraftigare räntesänkning.

Sedan vill jag rikta en fråga till herr Tobisson om
vårdnadsbidraget, som nu regeringen brottas med
och som vi väl alla skall brottas med. Vad kostar
det? Finns det någon prislapp på detta? Jag förstår
att kostnaden skall presenteras så småningom. I
detta sammanhang skulle jag vilja ställa frågan litet
spetsigare. Vår familjepolitik, i ett land som går
med jätteförlust, kostar skattebetalarna
73 miljarder kronor. Anser herr Tobisson att denna
kostnad ytterligare skall ökas genom att man
ovanpå alltihop lägger till något som kallas för
vårdnadsbidrag? Vi nydemokrater har som bekant
sagt att vi inte har något emot tankegången om
vårdnadsbidrag. Men hur man i dag kan föreslå
riksdagen att anta en ökning av den mest generösa
kostnadspost som finns i hela budgeten, förstår inte
jag. Detta måste alltså finansieras inom
familjepolitikens ram. Detta vore intressant att få
ett svar på. Då kanske t.o.m. börsen skulle
reagera -- man vet aldrig.
</anforandetext>
<intressent_id>0272248812808</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>244786</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH096/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
