2349325 GH0959 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:59 Fredagen den 11 februari 1993/94 59 1994-02-11 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt A7EAA08F-E83F-4DAC-AF83-3F6880AA37E2 5 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! Runt om i världen har den svenska jämställdheten framstått som en modell för många kvinnor. Vi svenska kvinnor vet att det finns åtskilliga brister i den jämställdhet som vi haft, men vi har ändå kommit betydligt längre än på de flesta andra håll i världen. Det är därför nedslående att det under den senaste tiden har skett så många försämringar och så många förslag till det sämre. Den borgerliga regeringen har inom den korta tid den har verkat kommit med en rad förslag som kraftfullt försämrar kvinnors situation i vårt land. Jag tänker naturligtvis på vårdnadsbidraget. Jag tänker på pigavdraget. Jag tänker på ändringen av arbetsskadebegreppet som innebär att förslitningsskador som speciellt drabbar kvinnor inte räknas på samma sätt. Jag tänker vidare på hur arbetslösheten inom landsting och kommun drabbar kvinnor, där man medvetet ifrån regeringens och borgerliga kommuners och landstings sida kastar ut kvinnor i arbetslöshet i stället för att låta dem göra den uppgift de faktiskt behövs till. Vi kan fortsätta och göra listan lång på de olika försämringar som den borgerliga regeringen medvetet gör för jämställdheten och för svenska kvinnor. Det hjälper inte att vi har en jämställdhetsminister som väldigt ofta tar upp och talar om dessa saker och säkert har en god vilja. Gärningarna talar desto mer. Jag skulle vilja ta upp en rad konkreta förslag för att öka jämställdheten som Vänsterpartiet har framlagt. En väsentlig fråga som vi är klara över är löneskillnaderna i vårt land. Löneskillnadsutredningen har pekat på att det rör sig om mellan 1 och 8 % i löneskillnad för exakt samma jobb. Jag anser att det är viktigt att komma till rätta med detta. Den fråga som rör att kvinnor och män väljer olika arbeten och att man får sämre löner i kvinnodominerade yrken bör vi också komma åt. Men det är ännu mer iögonenfallande när man faktiskt utför samma arbete och ändå får lägre lön. Vänsterpartiet har i en motion föreslagit att man skall göra en undersökning utifrån lagstiftningen i Ontario i Canada. Eftersom jämställdhetsombudsmannen har riklig erfarenhet därifrån tror jag det finns goda förutsättningar att se på vilka delar av lagstiftningen i Ontario som vi skulle kunna använda oss av. Där har man en lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Ett förslag skulle kunna vara att varje företag med över 100 anställda skulle vara ålagd att göra en plan och redovisa vad man faktiskt gör för att förändra lönerna för att se till att män och kvinnor har samma lön. En annan fråga som också rör jämställdheten är att jämställdhetsombudsmannen har väldigt små resurser. Man får i årets budget 6,5 miljoner, medan barnombudsmannen har 7,5 miljoner för sin verksamhet. Jag är personligen mycket engagerad i frågor som gäller barns rättigheter, och jag är naturligtvis glad att barnombudsmannen har dessa resurser. Jag vill på intet sätt nagga på dem, men jag menar att om jämställdhetsombudsmannen verkligen skall kunna driva frågor om jämställdhet så krävs betydligt mer resurser. Jag vill fråga övriga partier, de föregående talarna Margareta Winberg och Stefan Kihlberg och andra som skall delta i debatten: Hur ställer sig era partier till dessa förslag? Fru talman! Frågan om sex timmars arbetsdag är en politisk klassiker numera. Från vårt partis sida har vi länge drivit den. Till och från har vi fått anhängare, åtminstone från kvinnoorganisationerna inom de andra partierna. Att få med sig de övriga partierna tycks däremot vara vida svårare. Jag vill fråga dem som ändå är positiva till detta: Är ni intresserade av att ställa upp på det förslag som Vänsterpartiet har väckt om en försöksverksamhet, där företag skulle kunna ansöka om pengar för att kunna genomföra det här? En vanlig kritik är ju att man inte kan genomföra det eftersom det kostar för mycket för det enskilda företaget. Vi föreslår i vårt budgetförslag 1 miljard till en sådan försöksverksamhet och att man skulle sikta mot att fram till år 1997 komma ned till en arbetstid på sju timmar om dagen. Självklart kan sex timmars arbetsdag inte genomföras utan några som helst extra kostnader. Totalt sett tror jag dock att vi kommer att vinna på att genomföra sex timmars arbetsdag, och man måste börja någonstans. Jag ställer alltså min fråga till både Margareta Winberg, Stefan Kihlberg och övriga: Hur kommer ni att ställa er till det här? Är ni villiga att medverka till detta? Jag skulle också vilja rikta mig direkt till Ny demokrati och Stefan Kihlberg, som talar om att han inte känner någon enda kvinna som skulle stödja Gudrun Schyman eller de frågor hon driver. Vad jag kan förstå måste det bero på att Stefan Kihlberg rör sig i väldigt exklusiva kretsar. Jag kan med glädje presentera Stefan Kihlberg för ett antal kvinnor som stöder just Gudrun Schymans politiska åsikter och det arbete hon bedriver. Stefan Kihlberg talar om att vi andra håller oss med floskler när vi talar om jämställdheten. Jag kunde inte höra ett enda konkret förslag från Stefan Kihlberg om hur Ny demokrati skulle vilja öka jämställdheten i Sverige. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 250514 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0959/#anf5