2349325 GH0959 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:59 Fredagen den 11 februari 1993/94 59 1994-02-11 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 7748D08D-4937-45AE-BB18-BEC95C2843B0 27 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) m Fru talman! Möjlighet att fritt forma sitt liv är ett eftersträvansvärt mål för kvinnor såväl som för män. Det är långt kvar innan det målet kan förverkligas. Samtidigt är vi beroende av varandra. Tillvaron är inte svart eller vit; den är inte så enkel. Framför allt är den olik för var och en av oss. En del tror att kvotering är allena saliggörande, medan andra tror mer på kompetensutveckling. Vi moderater har alltid tagit ställning för höjd kompetens och konkurrens. Det har lett till att moderata kvinnor går bra i våra provval. Storstadsregionerna går före i denna allt kvinnovänligare trend. Moderaterna har fler kvinnliga kommunstyrelseordförande än övriga partier tillsammans. 40 % av våra kommunalråd i Stockholms län är kvinnor. Våra kvinnor har ordförandeposten i landets tre största parlamentariska församlingar. Vi tror inte att det hjälper att kvotera fram kvinnor om man inte hunnit få den erfarenhet som krävs för uppdraget. Tvärtom ser vi gärna att kvinnorna tar chanser när de får dem, att de skaffar sig den kompetens som behövs och därmed blir valda. Visst behöver mycket göras när det gäller att stötta, utveckla och skapa möjligheter. Men det går i alla fall framåt. Det är heller inte riktigt bra för landet med ständigt nya medieproducerade partier. Det senaste tillskottet, Kvinnolistan, utgör inget undantag. Under åratal har i denna kammare beslutats om fler utgifter än vi haft råd med, och därför har vi nu en ekonomisk situation som kräver partier som är beredda att ta ansvar. Den turbulens som nu uppstått i riksdagen beror just på att denna fråga blivit skärningspunkten i ett parti. Om turbulensen breder ut sig och parlamentet får beslutsvånda, drabbas vi alla genom försvagat internationellt förtroende för Sverige. Den goda utvecklingen av kronkursen riskerar då att skadas. Medier med samhällsansvar borde mer koncentrera sina resurser på politiker som talar om blod, svett och tårar än på dem som vidareutvecklar det jultomteteorem som vi redan sett misslyckas! Det är just bristen på realism som är så framträdande i Kvinnolistans önskelista eller s.k. partiprogram. Felet med den politik som bedrevs på jämställdhetens område under många år var att den grundade sig på föreställningen att jämställdheten var genomförd, eller nästan genomförd. Inskränkningen av JämO:s tillsyn till en knapp tiondel av arbetsmarknaden, dvs. endast till arbetsplatser som saknar kollektivavtal har kritiserats hårt av oss moderater. Vi har velat ge resurser för att driva jämställdhetsärenden även inom kollektivavtalsområdet. En JämO utan verktyg fyller föga funktion. När det fattades beslut om den nya jämställdhetslagen försökte vi moderater att få in även sextrakasserierna, men det förslaget föll på grund av juridiska betänkligheter. Men nog skulle det bättre behöva belysas om brottsbalken här är till fyllest. Sedan länge har vi drivit EU:s regelverk för lika lön. Vid lönesättningen skall man bl.a. ta hänsyn till den anställdes utbildning, erfarenhet, ansvar, arbetsinsats och situation. Både gamla JämO och nya JämO stöder många av dessa moderata förslag. Facket har fått ta hand om jämställdhetsfrågan på de flesta arbetsplatser. Frågan är om det resultatet är alldeles lyckat. Snarare vore det av värde om JämO kunde får mer erarenhet av jämställdhetsärenden innan det blir aktuellt att driva jämställdhetsärenden i EG-domstolen. Då måste JämO:s kompetens vidgas. Det räcker att läsa SoU 1994:3 Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap för att man skall inse att förmågan att ta till vara befintlig kvinnlig kompetens är föga utvecklad, med de ekonomiska konsekvenser detta får. Enkelt uttryckt: Män ser män. Men kvinnor ser både män och kvinnor. Det framgår tydligt i denna utredning. De största jämställdhetsfrågorna ligger sannolikt inte i jämställdhetslagstiftningen. Attityder, samhällsanda och arbetsmöjligheter avgör så mycket mer. Många lagstiftningar berörs. En av de känsligaste, när det gäller synen på kvinnan, är naturligtvis hur lagen skyddar henne vid sexuella övergrepp. Det har aldrig varit moderat politik att släppa ut våldtäktsmän efter halva tiden. I konflikten mellan den våldtagna kvinnan och våldtäktsmannen har vi moderater alltid tagit kvinnans parti och prioriterat hennes skydd. Vi har framför oss ett viktigt beslut att fatta om jämställdheten, nämligen pensionsfrågan. Moderata kvinnor har i decennier drivit frågan om delad pension. Den dag pensionerna i familjen delas, dvs. är gemensamma precis som möbler och annat giftorättsgods får kvinnors arbete en verklig uppvärdering, både på arbetsmarknaden och i hemmet. Pension betraktas som uppskjuten lön och borde egentligen ha samma ställning som det som köps för lönen i familjen. Nu föreslås en möjlighet att dela pensionen i de familjer som så önskar. Men man kunde kanske tycka att giftorätt borde vara norm även på pensionssidan, detta i all synnerhet som 15/30-årsreglerna föreslås ändras till livslångt intjänande. Canada är verkligen ett föredöme i jämställdhetsfrågor. I Canada delas pensionspoängen om någon av parterna så önskar. Skulle det kanske kunna bli nästa steg i utvecklingen mot ett rimligare pensionsskydd? Det är dags att sluta lagstifta som om jämställdheten redan vore här. Det gäller att lagstifta så att det stimulerar till ett jämställt beteende. Men den som då gör misstaget att tro att alla kvinnor vill leva på samma sätt riskerar att delvis hämma jämställhetens utveckling. Åtgärderna måste innebära att det hålls öppet för olika sätt att leva, arbeta och ordna sin barnomsorg och att de inte hindrar personliga lösningar för den som har speciella arbetstider eller speciella personliga förhållanden. 0153923606405 N 2010-01-01 00:00:00 250536 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0959/#anf27