2349324 GH0958 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:58 Torsdagen den 10 februari 1993/94 58 1994-02-10 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt C93688A2-AFC0-4E46-AC8D-785AEEC77775 73 LISBET CALNER (s) s Herr talman! Pengar bryr jag mig inte om. Pengar är inte så viktigt. Pengar är inte allt. Varför inte bry sig om pengar? Varför inte tycka att pengar är så viktigt? Har ni tänkt på att det är människor som har gott om pengar eller väldigt gott om pengar som kan säga så? Pengar är inte allt, sägs det. Jag håller med om det. Men ack så viktiga pengarna blir när de inte räcker till så att man kan leva ett bra liv. Människor har naturligtvis många olika önskningar och uppfattningar om vad ett bra liv är. Grundläggande för de allra flesta tror jag är att ha ett arbete så att man kan försörja sig själv och sin familj. ''Människan är en verksamhetslysten varelse, som känner lust att fatta beslut, att ta på sig ansvar, att över huvud taget påverka de förhållanden, under vilka hon lever.'' Jag tror att Ernst Wigforss ord gäller också i dag. Det har jag märkt inte minst under den senaste veckan, då jag besökt arbetsplatser och träffat många människor på olika sammankomster. Vad är det för ekonomisk politik som förs i vårt land i dag där regeringen ''sparar'', upplåningsbehovet ökar och statsskulden växer? frågar man mig. Regeringen talar själv om hotet av en galopperande statsskuld i sin finansplan. Människor är oroliga inte bara för sin egen ekonomi utan också för statens. Jag mötte en man som hade arbetat i 20 år. Han berättade att lönen inte längre räckte till utgifterna för hyra och telefon, den breddade momsen, mat och försäkringar. Semesterresa var det inte att tänka på. Han ringde till kommunen och undrade vad han skulle göra. Så såg hans situation ut. Det visade sig att han var berättigad till bostadsbidrag. Han tog naturligtvis emot det, men han tyckte på samma gång att det var bedrövligt att inte kunna klara sig utan bidrag när man ändå jobbar och gör rätt för sig. Slutsats: Det är viktigt att ha pengar så att man kan betala hyran. Hyror och boendekostnader skall minskas, sade Carl Bildt i valrörelsen 1991. Vad blev det? Jo, förtvivlade människor som ser sin ekonomi raseras utan att ha någon verklig möjlighet att påverka. ''Rapporten ''Obalanser i bostadssektorn' visar på ett dramatiskt sätt hur riksdagsbeslut kan få helt oförutsedda effekter.'' Så börjar ett brev som jag fick i går från SABO, underskrivet av riksdagskollegan Ivar Franzén, centerpartist, som vi kan se här i kammaren i dag. Han slutar brevet med en förhoppning att ''vi tillsammans skall vidtaga nödvändiga åtgärder innan stora skador uppstår''. Det tyder onekligen på en viss insikt hos en av de borgerliga riksdagsledamöterna. Hur är det med er andra? Skall vi hjälpas åt att fatta beslut, så att människor inte skall behöva gå från hem och hus? Herr talman! Man skulle inte behöva ställa en sådan fråga i Sveriges riksdag i välfärdsstaten Sverige. Men jag anser att frågan är berättigad i dag. Vi socialdemokrater har redovisat många och bra förslag i våra motioner som skulle lösa en del problem. Sonia Karlsson har här räknat upp en hel del av dem. Jag föreslår att bostadsutskottet villfar Ivar Franzéns förhoppning att vidta åtgärder innan stora skador uppstår! Jag förstår av skrivelsen att det inte bara handlar om ROT utan om en vettig bostadspolitik över huvud taget. Jag tror att det var samma dag som beskedet kom från regeringen att föräldraförsäkringen skulle sänkas till 80 % som också beskedet kom att vi skall köpa stridsvagnar för flera miljarder. Det är inte så konstigt om människor frågar sig hur regeringen sköter Sveriges ekonomi. Pengar, ja se pengar, är till bekymmer för fattig och rik, sjunger Thore Skogman. Ja, visst är det så. Jag läste i Dagens Industri i går att det nu finns 100 sätt att skatteplanera på. Förra året fanns det bara 49 kvittningsvarianter. I år är det 100. Det är klart att det ställer till bekymmer för de stackars rika som nu måste ägna så mycket tid åt att undandra staten skatteinkomster. Vän av ordning måste naturligtvis undra om detta kan vara en vettig ekonomisk politik. Jag tycker att den är vanvettig. Var och varannan dag kan vi läsa i tidningarna om att människor faktiskt har det fattigt. I Sverige har vi inte talat om fattiga människor på åtskilliga decennier. Vad är regeringens mål för den ekoomiska politiken? Socialdemokraternas mål med den ekonomiska politiken är arbete, rättvisa och framtidsbyggande. Vi säger inte att nio av tio har jobb. Vi socialdemokrater säger att en av tio är arbetslös. Det är två sätt att uttrycka samma sanning, men skillnaden i uttryckssättet avslöjar en del av ens människosyn. Jag tycker att alla som i dag vill ha ett arbete skall ha rätt till det. Alla de arbetslösa människor som skall leva på 80 % i arbetslöshetsersättning har bekymmer med pengar som de inte har men som de skulle behöva för att kunna leva ett hyggligt liv. Många människor i Sverige anser sig fattiga i dag. När skall regeringen börja bekymra sig om de fattiga? När skall alla de hundratusentals arbetslösa få 49 eller 100 möjligheter att välja ett jobb? Det skulle ge staten skatteinkomster. Vi socialdemokrater beskylls ofta för att bara säga nej. Det är fel, vi säger inte bara nej, men ibland när det är befogat utifrån vår grundsyn. Därför säger vi nej till en ekonomisk politik som delar in landet i fattiga och rika. Herr talman! I går hölls det många anföranden från denna talarstol, och man talade också om gårdagen. Främst var det regeringens företrädare som föredrog att tala om 80-talets politik. Av någon anledning var det inte populärt att beskriva dagens situation. Jag har försökt att litet grand beskriva den borgerliga politiken under 90-talet. Enligt debatten i går är det 80-talets politik som är orsaken till de problem vi lever med i dag. Vi vet att det inte är så. Tänk, herr talman, om regeringens förslag och handlag med att föra en ekonomisk politik som leder till arbete och tillväxt hade haft något av den kraft som används till indignation och kritik av socialdemokratisk politik. Då kanske det hade sett annorlunda ut. Då kanske kraften hade räckt till att se till att sjuka människor inte behöver ligga i korridorerna på våra sjukhus. Då kanske kraften hade räckt till att skapa den trygghet och tillväxt som Anne Wibble talade om men inte genomför. 0729731578904 N 2010-01-01 00:00:00 250336 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0958/#anf73