2349324 GH0958 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:58 Torsdagen den 10 februari 1993/94 58 1994-02-10 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 87E3D0BA-2951-44F1-B58F-0AA03F473D33 7 JOHAN LÖNNROTH (v) v Fru talman! Författaren och TV-reportern Jan Guillou vill att medierna i den kommande valrörelsen -- som han kallar ''valpisset'' -- sätter ''räknenissarna'' i karantän, medan ''vi andra'' sköter valrörelsen. När det gäller Guillous privata ekonomi kan jag ha en viss förståelse för att det inte behövs någon nisse som hjälper honom att hålla ordning på pengarna. Men när det gäller landets ekonomi och valet i medierna har jag precis motsatt önskemål: Sätt propagandanissarna i karantän och låt några riktigt tråkiga och petrimetriska räknenissor och räknenissar gräva fram siffrorna bakom retorikens dimridåer och ge oss några riktigt kalla fakta. Valundersökningen 1991 visade att kunskap lönade sig dåligt. Det som gäller för att nå framgång var utstrålning, att man liksom Peter Sellers i filmen om mr Chance säger plattityder på ett spännande sätt, att man talar så att tittare och lyssnare lägger in det de själva vill höra, att finansministern när hon talar om bättre villkor för näringslivet får småföretagaren i Gnosjö att tänka på sig själv och inte på näringsminister Westerberg, att Göran Persson när han kräver räntesänkning får alla att tänka på sina jobb och hyror utan att någon illvillig journalist springer i väg och kollar vilka reservationer Allan Larsson lagt i riksbanksfullmäktige. Jag fick för mig häromdagen när jag såg på TV -- jag säger inte vem det var jag såg i rutan -- att den moderna gentekniken borde kunna utveckla en mikrolögndetektor, som man sätter på sig som en mikrofonmygga och som gör att näsan växer som på Pinocchio i proportion till hur mycket man bluffar. Föreställ er exempelvis att vår prydlige EU- minister skulle få en förlängd och lätt blåfärgad näsa när han spänner ögona i svenska folket och säger att vetenskapen nu visat att utlandsinvesteringarna ökar mer än vad medlemsavgiften kostar om Sverige kommer med i EU. För balansens skull kan jag med en gång tillägga att jag själv borde få tomatnäsa om jag gjorde lika självsäkra påståenden i motsatt riktning. Ingen kan veta i dag hur finanskapitalisterna påverkas av ett svenskt EU-medlemskap. De ekonomiska teorier som används av konsekvensutredarna utgår ifrån att kapitalisten just är en enkelspårig räknenisse som enbart räknar på framtida vinster diskonterade till nuvärde och där också riskerna är beräkningsbara. Teorierna ligger långt ifrån verkligheten. I gårdagens debatt tävlades det om vem som hade den modernaste ekonomiska teorin. Men den hemska sanningen är nog den att vi inte kommer undan kravet att vi nu måste tänka själva. Teorier bygger på förenklingar. De är användbara i naturvetenskaperna där det ändå finns ett antal ganska så exakta matematiska samband mellan olika storheter. Men den mänskliga naturen är för komplicerad för att låta sig fångas i så enkla räknestycken. Men att det inte finns någon fast teori betyder inte att vi inte kan ha övertygelser. Vi vänsterpartister känner just nu ett visst självförtroende att vi har en ekonomisk politik som håller. Vi tror att svenska höginkomsttagare, kapitalägare och förmögenhetsägare tål en högre skatt och rent av att många av dem inser att en större jämlikhet kan vara bra för samhällsklimatet. Vi använder ökade skatteinkomster för att stärka kommunernas ekonomi och för att ge stödpengar till byggbranschen. Vi tar också ifrån företagen en del av deras devalveringsvinster för att skapa utrymme för en framåtsyftande näringspolitik och för en omställning av ekonomin i ekologiskt hållbar riktning. Vi inrättar en fond för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag. Vi använder också en mindre del av de pengar vi tar in genom ökade skatter och besparingar inom främst försvar och motorledsbyggen till att återställa a-kassan till 90 %, höja pensionstillskottet och ge de långtidssjuka 80 % ersättningsnivå. Bildtregeringens tid rinner förhoppningsvis ut. Men det är ännu svårt att urskilja ett tydligt alternativ. Det är en oerhört svår uppgift att finna en strategi för den ekonomiska politiken som inte bara möjliggör ett återvändande till full sysselsättning utan som också minskar miljöskulden och innebär en sanering av de offentliga finanserna. Det är lättare att enbart skälla på borgarna, hoppas på valseger och skjuta problemen framför sig. Vi inom vänstern har alltid varit ganska bra på att dela en kaka rättvist, men vi har varit sämre på att tala om hur kakan bakas. Vi har med rätta kritiserat kapitalisternas odemokratiska maktutövning, men inte kunnat konkretisera hur företagen skall drivas i vår socialistiska utopi. Nu när högerns fundamentalister har misslyckats i både öst och väst kan det kännas frestande att drömma om att det är möjligt att återvända till 60-talets och 70-talets samhälle, då vänstern ännu hade initiativet. Denna typ av nostalgi finns ännu starkare tror jag inom socialdemokratin, symboliserad av bilder på Göran Persson iförd Strängs hängslen och livrem. Jag skulle vilja försöka locka Göran Persson upp i en debatt om hur han ser på det här. Är han nöjd med att bli en ny Gunnar Sträng? Räcker den gamla politiken till på 90-talet? Sträng var en stor pedagog, och jag skulle gärna vilja höra Göran Persson förklara era förslag. Ni har haft här en debatt om skattehöjningar. Men sanningen är den, Göran Persson och Dan Eriksson, att era förslag i allt väsentligt innebär skattesänkningar för företagen genom direktavskrivningarna. Ni socialdemokrater säger i er finansmotion att ni anslår 20 miljarder till utbildning och fler jobb och att 15,8 miljarder av dem kommer tillbaka redan kommande budgetår i form av minskade utgifter för arbetslösheten och ökade skatteinkomster. Det här är en sorts kalkyl över multiplikatoreffekter, eller dynamiska effekter, som ekonomer hade i ryggmärgen på 70-talet men som Sträng ofta var skeptisk till. Jag vill fråga Göran Persson hur starkt han tror på de här kalkylerna. Jag begär inte att han skall rita formler men att vi får en rimlig uppfattning om vilka antaganden som gjorts. Man kan höja skatten rejält för näringsministern och andra miljonärer, men det räcker tyvärr inte långt. Också ganska så genomsnittliga inkomsttagare måste offra några hundralappar om vi skall klara rimliga villkor för exempelvis kommunernas ekonomi. I min egen hemkommun Göteborg är läget tämligen katastrofalt. Jag vill fråga Göran Persson: Var någonstans går gränsen mellan dem som förlorar och dem som vinner på era skatteförslag? Sänker ni inte i själva verket skatten för dem ganska högt upp i inkomstskalorna? Och har ni glömt att ert förslag till återställt grundavdrag berövar kommunerna ett antal miljarder i skatteinkomster? Jag har fått en uppgift från Göteborg att vi förlorar ca 200 miljoner kronor på återställandet av grundavdraget. Det skulle vara den definitiva katastrofen för den kommunala ekonomin i Göteborg. Jag vill också försöka locka med finansminister Wibble i en litet mera analytisk debatt -- talmannen har ju begärt av oss att vi skall försöka att vara litet mer analyserande -- om vad som döljer sig bakom regeringens retorik. Ni tycks ju inte längre använda begreppet ''Den enda vägen'', och det tycker jag är ett framsteg. Men jag vill fråga Anne Wibble hur mycket hon tror på att den i dag rådande trenden bland OECD:s ekonomer och bland majoriteten av de svenska ekonomerna, som kräver ännu större besparingar och ännu större skattesänkningar, skall hålla i sig. I början av 70-talet var OECD-ekonomerna keynesianer. De trodde då att oljeprishöjningarna och valutasvängningarna var tillfälliga störningar som kunde botas med statlig efterfrågestyrning. Under 80-talet blev hela bunten plötsligt monetarister. Nu var det normpolitik och avreglering för hela slanten. Jag har läst på det som Anne Wibble själv och alla dessa ekonomer sade i mitten av 80-talet, då man krävde avveckling av valutaregleringen. Det var absolut inga problem, sade man. Det skulle bli litet tillfälliga utflöden av kapital på någon miljard eller möjligen två miljarder. Sedan skulle det bli en oerhörd harmoni och stabilitet. Det var alltså prognosen. Efter detta producerade ekonomerna och också finansministrarna stolta prognoser över vad som skulle hända i framtiden. Men man högg i allt väsentligt till 95 % i sten. Mot denna bakgrund skulle jag gärna vilja att finansministern visade litet ödmjuk osäkerhet inför framtiden. Jag vill också gärna veta vad finansministern anser om de ekonomiska teorier som används i utredningarna kring föräldraförsäkringens, vårdnadsbidragets och sextimmarsdagens effekter. Har hon tagit del av den feministiska kritiken mot att man utgår ifrån att familjen har en enhetlig vilja -- oftast könsbestämd som en han -- som enbart räknar på mätbar nytta när besluten fattas om vem som skall förvärvsarbeta och vem som skall städa eller om och när familjen skall skaffa barn? I den här teorin finns det varken kärlek, maktbegär eller moral. Det finns ingen som helst möjlighet att skilja Alf Svenssons beteende från Bengt Westerbergs eller Bert Karlssons från Anne Wibbles. Våra förslag till ny ekonomisk politik gör inte anspråk på att vila på någon vetenskaplig teori. Vi håller däremot på arbetarrörelsens grundläggande värderingar som vi försöker väva ihop med våra historiska erfarenheter. Vi låter oss också inspireras av en del idéer som vi hämtat från både marxistiska, feministiska och ekologistiska tanketraditioner. Vi tror att det som är unikt med just vår ekonomiska politik, dvs. det som skiljer oss från er andra, är försöket att kombinera de röda och de gröna perspektiven. Ägaren av en strandtomt har ingen trovärdighet när han använder miljöskäl för att hindra andra att komma ned till vattnet. Den nödvändiga omställningen av ekonomin kan bara klaras om den bygger på solidaritet. Sverige behöver en ny regering, men det räcker inte med det. Det behövs också ett nytt ekonomiskt tänkande, en ny ekonomisk politik och en ny moral. Ett något minskat ljugande i valrörelsen skulle vara en bra början. 0586690122908 N 2010-01-01 00:00:00 250270 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0958/#anf7