<anforande>
<dok_hangar_id>2349324</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:58 Torsdagen den 10 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>16B285E9-7E2C-4E84-ACDC-22C546131E79</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är inte bortskämd med att få bra
svar från finansministern. Jag brukar inte få något
svar alls i det första replikskiftet. Men jag tycker att
det här svaret var litet väl långt under
lågvattenmärket. Jag tycker att det borde vara
under en finansministers värdighet att svara på det
sättet i Sveriges riksdag.

Jag tycker inte heller att jag fick riktiga besked på
mina frågor. Men låt mig ändå gå vidare.

Finansministern sade att våra besparingsförslag
inte är genomförbara. Nej, det beror på att vi är
ensamma om dem. Att de inte är i finansministerns
smak betyder ju inte att de i och för sig är
ogenomförbara. Då är min fråga: Skulle Ny
demokratis budgetalternativ, med stora
budgetförstärkningar, vid ett genomförande -- även
om finansministern nu inte tycker om det -- leda till
större förtroende för den ekonomiska politiken,
stärka kronan ytterligare, minska inflationsoron,
möjliggöra räntesänkningar och därmed skapa
riktiga jobb?
</anforandetext>
<intressent_id>0125847791412</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250287</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0958/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
