<anforande>
<dok_hangar_id>2349324</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:58 Torsdagen den 10 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>50C9D81A-8BBA-4042-9883-1C884AE3B4F9</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Finansministern talade om EU-
konsekvensutredningen. Där sägs det i en
förhållandevis säker kalkyl att det skall kosta den
svenska samhällsekonomin 19 miljarder kronor
netto att vara medlem. Man för ett oerhört abstrakt
resonemang om att medlemskapet skall skapa
stabilitet, och sedan ägnar man sig åt någonting som
vi verkligen kan kalla kreativ bokföring. Som av en
händelse råkar denna stabilitet ge något mer än 19
miljarder i ökade utlandsinvesteringar i Sverige.

Jag hävdar att det skulle vara ett sammanbrott för
svenskt utredningsväsende om det är så att
regeringen kommer att hävda och använda dessa
siffror i sin propaganda inför EU-omröstningen.

Sverige har i dag ett av världens mest generösa
beskattningssystem för företag och kapitalägare.
Förra året talade åtminstone finansministern något
om behovet av eftervård efter devalveringen. Det
hörde vi inte ett ord om nu. Är inte finansministern
det minsta oroad över utsikterna av en ny
spekulationsbomb och övervinster?
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>250281</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0958/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
