2349323 GH0957 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:57 Onsdagen den 9 februari 1993/94 57 1994-02-09 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 1073FC9E-F16C-4B70-A81B-2B307CDA2172 9 IAN WACHTMEISTER (nyd) nyd Fru talman! Jag tycker att den s.k. Erlanderaffären är väldigt typisk. Förmodligen var det mycket enkelt. Erlander gjorde någonting som var väldigt klokt, riktigt och realistiskt. Det var inte felet utan blånekandet efteråt, den politiska lögnen och den enorma förljugenheten då man försökte sopa igen spåren och dölja det hela. Detta tror jag går hand i hand med politikerföraktet. Jag har i skriftlig form ställt frågor till utrikesministern om STASI, den östtyska hemliga polisen, om vilka politiker, vilka samhällsdebattörer, vilka fackpampar och andra som på något sätt var inblandade. Det fanns ett stort register, sades det. Jag kommer att fortsätta det jobbet sedan jag har avslutat detta. Det var bra att Jarl Hjalmarson fick rätt, sade Carl Bildt, även om han skulle dö först. Det finns 200 rättshaverister i Sverige, som vi kanske skulle ge rätt. Varför är det bara i löjliga diktaturer som man beviljar amnesti när diktatorn har födelsedag eller något annat? Skulle inte vårt land såsom en levande mänsklig demokrati kunna säga någon gång till dessa människor, som har kämpat för sina liv och lidit av de förorättelser som de tycker att de har råkat ut för: Förlåt så mycket. Vi missbrukade vår makt. Vi, staten, var för formella. Vi respekterar din kamp för vad du anser vara rätt. Därför får du en ursäkt och en ersättning. Sedan skulle vi lägga ner de 200 fallen, och Sverige blev ett anständigare land. Carl Bildt talade om ljuspunkter och framtidstro. Också jag tillhör dem som har en mycket stor framtidstro, men jag ser kanske inte lika många ljuspunkter. Jag har inte heller anledning att söka efter dem på samma sätt, eftersom jag tillhör oppositionen. Men är ljuspunkterna politikernas förtjänst, vare sig nu eller tidigare? Nej, det vi nu ser är ett resultat av den internationella konjunkturen. Jag tycker att man skall tacka de svenska företagarna, som har varit väldigt duktiga. Man skall tacka de svenska jobbarna, och man skall tacka det totala haveriet för regeringens valutapolitik, vilket inträffade under svarta november 1992. Åter till jobben. Det har talats om arbetena. Ju mer pengar man häller över Börje Hörnlund, desto bättre blir det för folket i arbetslösheten. Så låter det. Men det är klart att det inte blir så. Vår industri har krymp. Det har inte industrin i andra OECD- länder gjort, utan det är unikt för Sverige. Vi skulle behöva 500 000 jobb till, och vi skulle behöva ta bort 500 000 jobb från den alltför uppblåsta offentliga sektorn. Det behövs alltså en miljon riktiga jobb. Vad krävs för det? Jo, investeringar, lönsamma företag och ett klimat som drar hit verksamheter. Det roliga är att detta inte är omöjligt. I Sverige är 8 % av befolkningen företagare. I Danmark är motsvarande andel 15 %. Ingvar Carlsson nämnde direktavskrivningar, nuvärdesavskrivningar och annat. Ja, jag håller med honom. Även Ingvar Carlsson har rätt ibland, som jag tidigare sade. Det är riktiga åtgärder för att få i gång investeringarna. Varför är investeringarna så viktiga? Jo, annars blir maskinkapaciteten en trång sektion. Maskinerna orkar inte, när konjunkturen plötsligt går upp. Då slår vi huvudet i taket på maskinerna, och lika många människor förblir arbetslösa i alla fall. Varför flyttar industrin utomlands? Ja, inte därför att industriledarna är idioter eller därför att de är otrogna, utan därför att de är väldigt rationella och inser att företagen hela tiden måste konkurrera. Nu gäller att få industrin att flytta hit. Det var jag inne på tidigare, när jag talade om Janne Carlzon. Det bästa som kan hända Sverige är att vi gör saker så att man börjar tala om Sverige utomlands på ett annat sätt. I internationella magasin skall man skriva: Varför vill alla investera i Sverige? Man skall beskriva folkhemmet, som klarade hjärntvätten och blev Europas piggaste och fräschaste land, ett framtidsland där electronic highways korsar världens vackraste landskap. Så tror jag att man kan få i gång någonting. Och det går! Jag har berört vad som behövs av politikerna och folket i allmänhet. Jag har också nämnt bankerna. Facket då? Ja, facket är en stor makt. Givetvis måste facket flytta på sig. Arbetsrätten innebär inte någon rätt till arbete utan är ett privilegium. Arbetsrätten ger vissa jobb och hindrar andra att få jobb. Framför allt stoppar den det som nu borde ske: att jobben kommer i gång. Fråga företagarna! Vad vore en lösning? Jo, att alla företag med maximalt 25 anställda får befrielse från arbetslagarna. Sedan får vi se hur det går. Då sägs det: Det blir så svårt och företagarna trixar så mycket. Men det gör de inte alls. Jag tror att det skulle gå väldigt bra. Om alternativet är att hälla pengar över Hörnlund; vad är det för vits med det? Han kunde inte ens göra av med de pengar som han fick för detta år. Nu skall han få ännu mer för nästa år. AMS blir någon sorts Uppblåsbara Barbara, som man håller på med och subventionerar. Men man kommer ingenstans. Det har talats om att räntan gick ner. Varför gick den ner politiskt? Vi var med och lugnade ner läget från april, maj och juni förra året. Observera detta! Vems budskap stämmer OECD-rapporten med om inte Ny demokratis? Jag bara undrar om vi någon gång kunde få litet erkänsla. Vi har ju faktiskt tänkt rätt i väldigt många fall. Måste man dö först? Hej då! (Applåder) 0272248812808 N 2010-01-01 00:00:00 250062 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0957/#anf9