<anforande>
<dok_hangar_id>2349322</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0956</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:56 Tisdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>56</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:313 om bärgning av färjan Jan Heweliusz</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7C2B491E-DBDA-4984-BCF7-9130215134B2</anforande_id>
<anforande_nummer>57</anforande_nummer>
<talare>IVAR FRANZÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har aldrig hävdat att svenska staten
har ett ansvar för att bärga den polska färjan. Men
jag hävdar med bestämdhet att staten har ett ansvar
för de svenska medborgarna -- om inte annat så ett
moraliskt ansvar för de tre svenskar som ännu inte
är återfunna. Detta moraliska ansvar borde ändå ha
gett uttryck i mer konkreta handlingar än att vänta,
avvakta och hoppas. Det är inte mycket av
handlingskraft i detta.

Jag har tidigare med skärpa hävdat att den
sjöförklaring som nu i stort sett är avslutad skulle
ha haft ett helt annat bevis- och beslutsunderlag om
färjan hade varit bärgad. Utöver anhörigas
berättigade krav har vi funnit ett klart krav för en
noggrann och rättvis sjöförklaring.

Återigen: Är inte regeringen -- det har tydligen
varit en regeringsfråga mycket länge -- beredd att
på något sätt aktivt i handling och med pengar
hjälpa till så att den här bärgningen kommer till
stånd snabbt?
</anforandetext>
<intressent_id>034408872004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249951</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0956/#anf57</protokoll_url_www>
</anforande>
