<anforande>
<dok_hangar_id>2349322</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0956</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:56 Tisdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>56</dok_nummer>
<dok_datum>1994-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på frågorna 1993/94:324, 325, 326, 327, 328, 329 och 330 om SSAB</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>48B8341E-B837-44F3-B71F-990EB127B859</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>MONA SAHLIN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill upprepa min fråga. Jag tror inte
att vare sig vi eller Per Westerberg kan övertyga
varandra. Även om vi har varit dåliga på att tacka
för svaret, har det i stället funnits rubriker i
tidningar den senaste tiden som har tackat Per för
att staten delar ut 1,7 miljarder kronor. Det är de
tacken som har lett fram till att vi har ställt dessa
frågor.

Jag vill att Per Westerberg skall utveckla sitt svar
litet till så att jag kan försöka förstå. Per
Westerberg säger återigen att detta är en bra affär.
Han säger att tidningarna skriver att det är en bra
affär. På vilket sätt är detta en bra affär för
skattebetalarna? Min kritik består av två delar. Per
Westerberg uttrycker mycket ärligt att det är fråga
om ideologi. Det skall vara privat ägande. Staten
skall inte äga -- à la bonne heure -- det är Per
Westerbergs ideologiska övertygelse. Vidare
bottnar kritiken i -- om man får ge Per Westerberg
ett litet tips -- att statens finanser visar på minus.
Det är fråga om ganska många miljarder. På vilket
sätt är detta en bra affär för skattebetalarna?
</anforandetext>
<intressent_id>0806338394516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249912</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0956/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
