2349321 GH0955 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:55 Torsdagen den 27 januari 1993/94 55 1994-01-27 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken interpellationsdebatt 9885715B-2C74-4D62-9B36-44611CB107EA 17 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Det som har skett är inte någon överraskning. Vi i Vänsterpartiet varnade i våras för att det, med de strukturförändringar när det gäller åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken som arbetsmarknadsministern då genomförde, kommer att bli mindre volymer. Och det har blivit mindre volymer. Våra farhågor då är exakt de farhågor som Arbetsmarknadsverket verifierar ganska utförligt i sin flerårsansökan från augusti 1993, vilken finns sammanfattad i skrivelsen från den 19 november. Det här visar på ett oerhört allvarligt problem. Regeringen är -- utifrån vad som sker ute på fältet och utifrån beprövade erfarenheter -- medveten om vad som kommer att hända om man genomför sin politik. Man får råd och äskanden som går stick i stäv med vad man själv genomför. Så kommer det ett dåligt resultat -- och det pekar vi på. För oss framstår detta som något medvetet. Regeringen har åstadkommit en arbetslöshet som ligger högre än vad som annars hade varit nödvändigt -- bortsett från att man låter kommunerna göra neddragningar, bortsett från en obefintlig näringspolitik etc. Men jag skall här hålla mig till arbetsmarknadspolitiken. Principiellt tycker jag att det är nästan obehagligt att vi har sådana här debatter, därför att det handlar om ett slags trots från arbetsmarknadsministerns sida. Med helt öppna ögon genomdriver han en situation som leder till högre arbetslöshet och sämre kompetens än vad som annars hade varit möjligt att åstadkomma. Därför påminner jag återigen om frågorna om orsakerna. Jag skulle vilja att Börje Hörnlund själv verkligen försökte analysera orsakerna till det som har hänt och som strider mot prognosen i regeringens egen proposition. Vi har fel åtgärdsprioritering. Vi har för litet av kompetensutveckling och utbildning. Vi har fel incitament. Det här är delvis orsaken till att det är som det är. Satsa på kompetenshöjning! Det är det första budet i arbetsmarknadspolitiken. Om vi inte kan så att säga fylla resurserna med kompetensutveckling, satsa då på investeringar! Det har varit vår linje. Det gäller investeringar i industri och näringsliv samt inom byggsektorn. Upprätthåll dessutom sysselsättningen i kommunerna! Något så vansinnigt som att slänga ut människor från vettig verksamhet i kommunerna och i stället erbjuda dem sysselsättningsterapi -- t.ex. i kommunerna, med den rundgång som det innebär när det gäller ekonomiska medel -- leder inte till något som är positivt för sysselsättningen. Däremot får det negativa effekter för den offentliga ekonomin. Fortfarande efterlyser jag svar på Ingela Thaléns frågor och på min fråga om begränsningen för utbildningsvikariat. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 249881 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0955/#anf17