2349321 GH0955 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:55 Torsdagen den 27 januari 1993/94 55 1994-01-27 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken interpellationsdebatt 617D551D-BC74-42EC-BFAE-7F4AD9123C72 14 GEORG ANDERSSON (s) s Fru talman! Jag tror inte att det finns skäl att ifrågasätta kompetensen. Jag vill ifrågasätta viljan hos regeringen att åstadkomma lösningar på det gigantiska problem som arbetslösheten utgör. Det har nu gått tio veckor sedan AMS slog larm om situationen och ville använda pengarna på ett mer effektivt sätt och få ett regelsystem som gör detta möjligt. Vi hade en debatt här i mitten av december då jag ställde frågan om hur det går med AMS framställan. Vi fick inget svar. Det har gått sex veckor sedan dess, och vi har fortfarande inte fått något svar. Jag ansluter mig till dem som här har efterlyst svar. Det sämsta av allt är att man inte får något som helst besked. Det innebär en stagnation i ROT- programutvecklingen. Att det finns behov vet vi. Jag fick i dag en tidskrift från Byggentreprenörerna, där det pekas på att man räknar med att ombyggnadsvolymerna faller med hela 35 % under hela 1994. Det framgår av artikeln att behoven är gigantiska. Nu hänvisar Börje Hörnlund till en vändning i ekonomin. Men det alarmerande är att sysselsättningen inte har vänt. Där fortsätter nedgången, framför allt i byggnadsverksamheten. Då undrar man: Varför får AMS inte använda pengarna för ombyggnadsverksamhet, reparationer och tillbyggnader, som det finns ett skriande behov av att göra nu i lågkonjunkturen då det finns medel? Varför vill arbetsmarknadsministern förhindra AMS från att utnyttja tillgängliga medel, som är anvisade av riksdagen, samtidigt som han stillatigande, tyst och passivt åser att arbetslösheten är på svindlande höga nivåer? Nu säger Börje Hörnlund att det har börjat gå tyngre att få fram lämpliga åtgärdsplatser hos arbetsgivarna. Det är ingen ursäkt. Arbetsmarknadsministern har medverkat till att det går tyngre också inom AMS verksamhet med att få ut människor i aktiva åtgärder, framför allt utbildning. AMS skrev i mitten av november: ''Det senaste årets förändringar av nivån för bidragen har negativt påverkat åtgärdsvolymerna. Det gäller t.ex. beredskapsarbeten och utbildningsbidrag med lån. Det finns också i viss mån en ''konkurrens' mellan de enskilda åtgärderna, t.ex ALU, ungdomspraktikplatser och beredskapsarbeten, som påverkar volymerna.'' Det här är åtgärder som regeringen själv är skyldig till. Nu ville AMS i november pröva andra vägar. Men det fick man inte för regeringen, och frågan är varför. Avslutningsvis säger Börje Hörnlund i sitt interpellationssvar att han har försäkrats om att AMS kommer att göra allt för att medverka till en förbättring av arbetsmarknaden. Man skall arbeta med full kraft, heter det. Min undran är: Har inte AMS arbetat med full kraft? Vad är det som skall förändras? Är det här uttryck för ett misstroende mot AMS hittillsvarande verksamhet? Jag tycker det vore välgörande att få besked om detta. På vad sätt skall AMS nu kunna spänna musklerna ytterligare för att med nuvarande regelsystem förändra situationen radikalt, när man av regeringen inte tillåts att ändra regelsystemet och pröva nya metoder? Jag vill också anknyta till vad Hans Andersson sade om utbildningsvikariaten. Jag noterar att regeringen där har infört ett tak. Nu slår man i det taket. Men ännu mer anmärkningsvärt är att regeringen föreslår att det taket, som är på 1 miljard för närvarande, skall sänkas till 684 miljoner nästa år. Det betyder att det blir ännu färre utbildningsvikariat. Det är faktiskt en verksamhet där man nu har lyckats få till stånd en viss ökning av efterfrågan. Men då sätter regeringen ett lägre tak. Det måste innebära att den medvetet begränsar en väldigt viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som i hög grad medverkar till att öka kompetensutvecklingen. I en uppåtgående konjunktur är det väl knappast någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd som är så bra och så angelägen som just kompetensutveckling? 0422439378601 N 2010-01-01 00:00:00 249878 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0955/#anf14