2349321 GH0955 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:55 Torsdagen den 27 januari 1993/94 55 1994-01-27 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken interpellationsdebatt 7A0956B6-5AEF-4BEC-BABE-C6F968AEF383 12 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Jag får också tacka för svaret på Ingela Thaléns interpellation. Jag börjar med att notera, som Ingela Thalén också gjorde, att arbetsmarknadsministern faktiskt inte har svarat på någon av de ställda frågorna. Den här debatten blir något av en upprepning, och det är nästan obehagligt, med tanke på den fruktansvärda situationen på arbetsmarknaden. Vi prioriterar långtidsarbetslösa. Vi varnar för ungdomsarbetslöshet. Vi har i dag bortåt 130 000 långtidsarbetslösa och, trots en mängd -- i många fall oambitiösa -- åtgärder för ungdomar, är drygt 90 000 ungdomar öppet arbetslösa. Vi har en katastrofal situation. I förhållande till den har vi haft många debatter, och vi har anvisat medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De medlen utnyttjas inte fullt ut. Då är den stora frågan: Varför? Vi har den ordinarie uppsättningen av åtgärder. Det handlar om arbetsmarknadsutbildningen. Den verksamheten har minskat med 40 % om man jämför december 1993 med december 1992. Beredskapsarbetena har minskat med 16 %. Vad beror detta på? Självfallet beror det på att regeringen medvetet har prioriterat bort arbetsmarknadsutbildningen. Själva kärnan i den svenska arbetsmarknadsutbildningen är att höja kompetensen och hjälpa de arbetslösa att stå bättre rustade när jobben finns. Företagsutbildningen och stimulanserna har minskat. På punkt efter punkt har incitamenten försvagats för att man skall utnyttja de arbetsmarknadspolitiska medlen. Som Ingela Thalén sade märkte AMS det här i november. AMS menade att man måste göra någonting annat om det nu inte gick att bedriva en bra arbetsmarknadspolitik. Det är ju regering och riksdag som bestämmer, och riksdagen fattade ett dåligt beslut. Det fanns då färdiga objekt inom lägenhetssektorn och inom kommunsektorn där man skulle kunna genomföra ROT-program. Såvitt jag förstår har AMS inte fått något svar från regeringen på den här skrivelsen. Riksdagen tog ett initiativ, dock ganska blygsamt i förhållande till vad som hade kunnat göras. Om Vänsterpartiet och även Socialdemokraterna hade fått bestämma hade det blivit väsentligt ambitiösare åtgärder och många fler människor i arbete. Därmed hade det också blivit ett bidrag till en efterlängtad tillväxt. Låt mig också säga att det finns andra inslag. Det finns en åtgärd som heter utbildningsvikariat. Efter en dålig början har den åtgärden börjat ta sig litet grand. Det finns dock en begränsningsregel hos AMS. Arbetsgivaren får göra avdrag för utbildningskostnader med högst 75 kr per utbildningstimme och högst 30 000 kr per arbetstagare. Den summan kommer man upp till mycket snart. En utomordentligt bra åtgärd, som för övrigt finansieras över Arbetsmarknadsfonden, begränsas alltså på detta sätt. Jag hoppas på ett initiativ från regeringen i den frågan. Arbetslinjen har givits upp. Arbetsmarknadsministern måste erkänna detta. Det blir en allt större andel som går på kontantstöd. Vi lånar mycket stora delar av de medel som betalas ut i kontantstöd. Vi måste få stopp på bidragsberoendet, men inte på det sätt som regeringen aviserade i höstas och nu aviserar i budgetpropositionen och kommer tillbaka med i vår. Man vill helt enkelt försäkra ut folk, kasta ut dem ur det här systemet och återföra dem ner till socialbidragsberoendet i kommunerna. Åtgärder måste fram. Man måste nu på allvar analysera effekterna av de massiva volymåtgärder som skulle ha varit sistahandsåtgärder, nämligen ungdomspraktik och ALU. Dessa åtgärder konkurrerar i dag ut mycket annat. Det är i många fall lönsammare att gå på ALU-verksamhet för att höja kompetensen än att gå på en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Därför går många hellre på ALU-verksamhet trots att den kan vara av mycket låg kvalitet. Det är fel incitamentstruktur. Detta har påpekats av oppositionen. Det påpekas av riksdagens revisorer i deras rapport, och det påpekas mycket kraftfullt av AMS i dess anslagsbegäran från augusti i år. AMS har ju en bred erfarenhet runt om i landet. Precis som om ingen i regeringen förstår någonting återkommer man med förslag som går tvärtemot denna beprövade erfarenhet. Därför är de frågor som Ingela Thalén ställer av yttersta vikt. Vi måste belysa orsakerna till att vi inte kan förbruka resurser för arbetsmarknadspolitik i ett läge när det finns rekordmånga arbetslösa. Vi kommer att ha fler arbetslösa 1994 än 1993 om jag läser budgetpropositionen rätt. Det är alltså inte som Ingela Thalén sade. Vi kommer att ha ungefär lika många arbetslösa 1995. Det måste bli en ändring av arbetsmarknadspolitiken. Min uppfattning är att regeringens politik och arbetsmarknadsministerns svar på interpellationen andas passivitet. Kronfallet har räddat konkurrenskraften. Vi väntar på en exportledd utveckling. Därför väntar vi på att marknadskrafterna skall göra sitt. Vi bibehåller lågkvalitativa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och de arbetslösa får stå och vänta på att marknaden skall efterfråga dem. Om de inte gör det kommer vi att ge dem ett sämre rättsskydd, genom arbetsrättsförsämringarna, och ett sämre försäkringsskydd, genom försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Detta är rejält dålig politik gentemot de arbetslösa. Jag vill ha svar på Ingela Thaléns frågor, och jag undrar vad svaret är på AMS skrivelse från november 1993. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 249876 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0955/#anf12