<anforande>
<dok_hangar_id>2349321</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0955</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:55 Torsdagen den 27 januari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>55</dok_nummer>
<dok_datum>1994-01-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:80 om arbetsmarknadspolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FEBC3E4C-5BBF-4F1C-8CDA-448445602BCB</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>INGELA THALÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ber att få tacka
arbetsmarknadsministern för svaret. Det var långt,
men tyvärr innehåller det inte några svar på de
frågor som jag har ställt. Jag skall be att få
återkomma till dem under diskussionen.

Jag vill börja med att knyta an till den skrivelse som
Arbetsmarknadsstyrelsen skickade över till
regeringen den 19 november förra året. Där säger
AMS att arbetslösheten kommer att öka under
1994, under förutsättning att man får hålla uppe
volymerna i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ungefär 6 %.
AMS gör således bedömningen att det inte är
möjligt att nå upp till de av regeringen beräknade
volymerna och ber därför att, inom ramen för de
pengar man redan har, få använda pengarna på ett
sådant sätt att man kan pressa ner arbetslösheten så
som regering och riksdag har förutsatt.

I regeringens budgetförslag säger man att man
räknar med att den arbetslöshet vi hade förra året
kommer att bestå 1994 och även 1995. Först efter
1995 kan man se att arbetslösheten pressas tillbaka.

Socialdemokraterna har lagt fram ett program här
i riksdagen med ett antal konkreta förslag, som
innebär att vi kommer att pressa tillbaka den öppna
arbetslösheten, i år ner mot 7,3 % och 1995 ner mot
5 %. Vi gör det dessutom med ett budgetsaldo som
är starkare än regeringens.

Jag har i min interpellation ställt fem mycket enkla
och konkreta frågor. Med de resurser som
arbetsmarknadsministern har till sitt förfogande
borde han ha kunnat ge svar på dessa frågor. Som
ordförande i arbetsmarknadsutskottet är jag djupt
oroad över den nonchalans som ministern visar
upp. Ministern svarar över huvud taget inte på t.ex.
frågan hur mycket pengar man räknar med att det
kommer att gå åt till kontantstöd för 1994.

Jag får inte heller något svar på frågan hur mycket
pengar AMS beräknar att ha kvar detta budgetår.
Vi fick den informationen i Aktuellt i TV i går.
Eftersom det som AMS generaldirektör då sade
inte tillbakavisades av ministern utgår jag från att
uppgiften är korrekt.

På de frågor som jag har ställt om regeringen är
beredd att vidta åtgärder så att AMS når upp till de
mål som riksdagen och regeringen har satt upp
svarar ministern helt frankt: Nej, det är regeringen
inte beredd att göra. Regeringen tänker inte heller
vidta några åtgärder för att ge AMS möjlighet att
använda de pengar som redan har anvisats till
insatser för reparation, ombyggnad och
tillbyggnad.

Ministern sade i Aktuellt i går, att eftersom
riksdagen genom sina beslut har satt en gräns för
vad AMS skall göra kan regeringen inte nu ta några
initiativ. Jag vill då fråga Börje Hörnlund: Vad
menar ministern med det här?

Arbetsmarknadsutskottet tog i december förra året
ett initiativ för att ge AMS en del av de pengar som
man hade begärt. Socialdemokraterna ville gå ännu
längre, men de borgerliga partierna och Ny
demokrati enades om 600 miljoner kronor extra.
Detta gjorde man därför att regeringen inte tog
något initiativ i november och december förra året.

Jag hävdar att regeringen och Börje Hörnlund
genom sitt sätt att hantera arbetsmarknadspolitiken
har försvårat för de arbetslösa på ett
utomordentligt besvärande sätt. Det finns pengar.
Det finns förslag om hur pengarna skulle kunna
användas. Men Börje Hörnlund sitter inte bara
med armarna i kors, utan han stoppar också de
initiativ som skulle kunna ge 30 000 arbetslösa
ytterligare sysselsättning. Arbetsmarknads- och
Boverket har nämligen i sin redovisning beskrivit
att 1,4 miljarder i stimulans till reparation,
ombyggnad och tillbyggnad skulle kunna ge 16 000
öppet arbetslösa sysselsättning. Eftersom man har
dubbelt så mycket resurser kvar, skulle det
innebära att nästan 30 000 kunde få arbete -- om
regeringen och Börje Hörnlund var beredda att
släppa fram dessa initiativ.

Det här är den fruktansvärda sanningen, i
ordsvallet i interpellationssvaret.

Nu tycker jag att Börje Hörnlund skall återkomma
i denna debatt och klart och konkret svara på de
frågor som jag inte har fått svar på i
interpellationen, nämligen dessa: Hur mycket
pengar räknar regeringen med att det kommer att
gå åt i kontantstöd under 1994? Hur mycket
resurser kommer AMS att ha kvar i 1993/94 års
budget? Är ministern ändå inte beredd att ge
ytterligare 30 000 arbetslösa möjlighet till arbete
med hjälp av de pengar som redan finns?
</anforandetext>
<intressent_id>0181942435301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249875</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0955/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
