<anforande>
<dok_hangar_id>2349320</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:54 Torsdagen den 20 januari</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1994-01-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Öresundsbrofrågan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>4F1F7CB8-DA89-4A0E-B9A1-79D07C95B59D</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>Statsminister CARL BILDT (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Låt mig först bekräfta att nollösningen
självfallet fanns med i riksdagens beslut i maj 1991.
Så var det. Men det är värt att notera att det var i
riksdagen som nollösningen kom med. Det fanns
inte i avtalet, och det kom inte från den dåvarande
regeringen.

Även om det är riktigt att det är samma projekt i
den meningen att det gäller en bro över till en
konstgjord ö och därefter en sänktunnel över till
Amager -- så långt är det samma projekt -- är det
nästan bara i det hänseendet som det är samma
projekt. Det har genomgått miljöoptimering efter
miljöoptimering efter miljöoptimering. Georg
Andersson följer denna fråga noggrant, och det är
bra. Därför har han säkert läst Vattendomstolens
yttrande, där det uttryckligen sägs att KM 4.2,
Georg Anderssons och Ingvar Carlssons och
Birgitta Dahls bro, icke klarar kraven på en
nollösning. Så är det, och det kan icke förnekas. Vi
skall då utnyttja möjligheterna att få bästa möjliga
lösning.

Georg Andersson frågar sedan om jag inte litar på
Vattendomstolen. Jo, alldeles självklart litar jag på
Vattendomstolen. Om regeringen inte litade på den
kompetens som Vattendomstolen faktiskt har i
denna fråga, skulle vi ju över huvud taget inte
vända oss till Vattendomstolen i det här ärendet.

Om man hade varit beredd att bortse från
översäkerheten hade det naturligtvis varit möjligt
att gå direkt till beslut. Det håller jag med om. Det
hade inte kunnat framställas som olagligt. Men jag
tycker att det är rätt att utnyttja möjligheten till
översäkerhet i miljöprövningen. Jag använder
uttrycket ''översäkerhet''. Det är fråga om en
översäkerhet. Jag anser att detta inte bara är
motiverat mot bakgrund av de delade meningar
som finns i denna kammare och i opinionen -- jag
noterar att det socialdemokratiska partiets
miljötalesman har uttalat sig emot bron helt och
hållet -- utan att det också handlar om hänsyn till
Östersjöns miljö. Översäkerheten är motiverad.

Jag litar på Vattendomstolens kompetens, yttrande
och omdöme när det gäller att göra
slutverifieringen av den från
nollösningsutgångspunkt starkt förändrade
förbindelse som nu är aktuell.
</anforandetext>
<intressent_id>0622185335615</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249823</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0954/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
