2349316 GH0950 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:50 Onsdagen den 12 januari 1993/94 50 1994-01-12 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:73 om samspelet mellan den ekonomiska politiken och interpellationsdebatt 7B094EDE-39A3-4116-82B5-A83E0A9FB8D6 16 SÖREN NORRBY (fp) fp Fru talman! Ibland tror jag att vi politiker måste lära oss att litet bättre klara det som kan kallas systemanalys, dvs. att överblicka effekterna av våra beslut. Det behövs när det gäller miljöskatter och miljöavgifter. Men framför allt är det viktigt, tror jag, att vi sorterar upp dessa styrmedel i två grupper, nämligen för det första de finansierande skatterna och avgifterna och för det andra de styrande. Ibland sammanfaller dessa funktioner. Om man bara sorterar upp skatter och avgifter i två högar upptäcker man att man till skattebasen kan föra sådant som är finansierande, dvs. belastar sådan verksamhet, sådana utsläpp, som vi kommer att ha under överskådlig tid. Ett bra exempel på det är koldioxidskatten. De styrande skatterna och avgifterna är de som skall avskaffa sig själva. Svårigheten att sortera får inte vara en hämsko när det gäller att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Vårt skattesystem är styrande, många gånger utan att vi ens har tänkt på det, och ibland kanske på ett direkt oavsiktligt sätt. Vi använder faktiskt både tobaksskatt och alkoholskatt som delar av skattebasen, trots att vi egentligen önskar att de skulle bli noll, dvs. att konsumtionen av dessa skadliga ämnen skulle upphöra. Priset är i en marknadsekonomi den för konsumenten viktigaste informationen vid ett köptillfälle. Konsumenten skall ju i en marknadsekonomi styra produktionens inriktning genom sin efterfrågan. Därför är det oerhört viktigt att priset på en vara avspeglar hela den resursuppoffring och miljöbelastning som produktion och distribution av varan och omhändertagandet av den när den har blivit avfall medför. Det innebär att vi måste använda ekonomiska styrmedel för att informera om vilka resursuppoffringar som olika produkter kräver. Det innebär automatiskt att de som är mindre väl miljöanpassade -- jag säger inte miljövänliga -- slås ut på grund av att de inte längre efterfrågas. Den här interpellationen och den rapport som ligger bakom den och som Stefan Attefall inom kds har hållit i tycker jag är bra och intressant. Den markerar en, numera, bred uppslutning kring användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Jag är tacksam över att vi i den här debatten inte har behövt höra argumentet att ekonomiska styrmedel innebär att man kan köpa sig fri. Ekonomiska styrmedel är ett sätt att markera att inga utsläpp, ingen miljöförstöring, får vara gratis. Det är inte så många år sedan Birgitta Dahl och Bengt Westerberg här i kammaren förde en debatt där köpa-sig-fri-argumentet dominerade från Birgitta Dahls sida och Bengt Westerberg litet uppgivet lämnade talarstolen. Jag skulle vilja påstå att det är avsaknaden av köpa-sig-fri-argumentet som är trendbrottet i den här debatten. Jag har haft förmånen att arbeta länge med miljöfrågor, ofta i motvind. Jag känner en mycket stor tillfredsställse över den samstämmighet som nu finns. Jag ser den som mycket hoppfull och räknar med att det snart leder till konkreta resultat. 0997350894105 N 2010-01-01 00:00:00 249516 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0950/#anf16