<anforande>
<dok_hangar_id>2349313</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F5FB38F6-7A0E-4EF0-A6C7-81DFEBBFAE4D</anforande_id>
<anforande_nummer>63</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Naturligtvis är det så att om det finns
föräldrar och barn som önskar någon annan form
av barnomsorg utöver den s.k. fulla
behovstäckningen, är det inte fråga om full
behovstäckning. Vi vill tillse att det skall finnas
möjligheter för de enskilda alternativ som
efterfrågas att etableras på samma villkor utan att
den kommunala barnomsorgen ställer upp villkor
för om den omsorgen behövs eller ej i deras ögon.

Om barnen som efterfrågar den alternativa
omsorgen redan finns i den kommunala
barnomsorgen, är möjligen antalet kommunala
barnomsorgsplatser för många.

Vidare har vi frågan om vårdnadsbidraget. Jag vill
understryka att vårdnadsbidraget naturligtvis inte
är lösningen för alla. Där håller jag med Eva
Zetterberg. Men den kommunala barnomsorgen är
inte heller lösningen för alla. Vår väl utbyggda
föräldraförsäkring, som är en väldig tillgång, är inte
heller hela lösningen för alla. Det är
kombinationen av dessa olika inslag som ger största
möjliga valfrihet för alla.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249368</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf63</protokoll_url_www>
</anforande>
