<anforande>
<dok_hangar_id>2349313</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samhällsvetenskaplig bostads- och byggforskning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2C79E002-CE4C-43AA-B7BF-C66A01FB51A4</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>BO G JENEVALL (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Historiken när det gäller det här
ärendet har kanske ett visst intresse. Jag kom in
som ny i utskottet i våras mitt emellan preliminärt
ställningstagande och justering av beslut just i detta
ärende. Jag ville sätta mig in i frågan, och det
gjorde jag på olika sätt, bl.a. genom att åka upp till
Gävle. Jag fann ärendet ganska underligt, eftersom
det pågick en utredning om den del --
samhällsforskningsdelen -- som vi i dag skall fatta
beslut om. Resultatet av utredningen skulle läggas
fram under hösten. Samtidigt föreslogs det i
propositionen att all personal skulle sägas upp från
den 1 juli.

Jag tyckte att detta var underligt, och frågan togs
upp till en ordentlig diskussion i utskottet. Vi
enades om ett halvårs förlängning. I och med detta
anser jag att man har uppnått det som var avsikten.
Såvitt jag kan påminna mig var det inte någon i
utskottet -- inte heller någon av
socialdemokraterna -- som hade något egentligt
emot grunderna i uppläggningen av det hela,
nämligen att Tekniska högskolan skulle ta hand om
den tekniska delen och att man skulle sammanföra
samhällsforskningsdelen med Uppsala universitet.
Men det hakade alltså upp sig på tiden, men det
rättade vi till.

Regeringen har nu kommit med sitt förslag. Jag
anser att det ligger i linje med de diskussioner som
vi har fört. I och med detta förslag ges nu
möjligheter att genomföra förändringen under
organiserade former.



Jag tycker att Marianne Carlström, när hon tar upp
dessa frågor, helt och hållet fokuserar på
personalpolitik. Visst är personalen mycket viktig.
Det var ett av de skäl som jag hade för att
uppsägningarna skulle framflyttas ett halvår. Men
man kan inte komma ifrån att det kommer att bli
en del personal som blir övertalig efter
sammanslagningen.

Det står också mycket klart och tydligt i
betänkandet att den personal som inte kan påräkna
anställning skall ges individuellt stöd. I det
sammanhanget finns tusenkronorsanslaget att ta till
vara i den delen.

Vi måste i första hand titta på den framtida
funktionen. Såvitt jag har förstått har det funnits en
del berättigade synpunkter på hur verksamheten
tidigare har bedrivits. Meningen med betänkandet
är väl att råda bot på detta. Då kommer man inte
ifrån att en sådan här förändring måste göras.
Tyvärr blir i sådana sammanhang människor
övertaliga. Men jag tycker att ambitionen i
betänkandet är vällovlig när det gäller att
överbrygga bekymren så långt det nu går.

Marianne Carlström sade också att det är en unik
praktisk verksamhet. Det kan jag hålla med om.
Men jag ser däremot inte svårigheten i att kunna
koppla den till ett arbete tillsammans med
universiteten. Det är väl bara bra att koppla mer
näringslivspraktik till forskningsinstitutionerna.
Det tror jag att båda parter mår bra av.

Vi förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar
åtgärder för en snabb uppbyggnad av den nya
institutionen och att den nya
organisationskommittén har ambitionen att arbeta
snabbt. Annars kan det bli vissa problem. Men
detta har vi från utskottets sida möjligheter att
bevaka.

Det är också viktigt med en ökad andel av den
externa finansieringen. Självfallet uppträder inte
en sådan i januari månad. Men just ambitionen att
de till större del själva skall medverka till att
finansiera verksamheten är något som jag tycker att
vi alla absolut måste stå bakom.

Beträffande personalen har jag faktiskt fått ett brev
från SIB, där de talar om att de i stort sett är mycket
nöjda med det här resultatet. Det tycker jag är
trevligt, eftersom vi har diskuterat detta ganska
djupt.

Jag vill inte ytterligare förlänga den här debatten,
eftersom vi åtminstone inom majoriteten är eniga.
Jag har upplevt att vi i utskottet totalt sett är ganska
eniga och att det mer är detaljer som det handlar
om.

Men jag vill påtala en sak som ligger litet grand i
kanten av denna debatt. Det är ytterst
anmärkningsvärt med den ordning som är i
riksdagen, där ett ärende förflyttas från tisdag till
onsdag, från onsdag till torsdag och från torsdag till
fredag. Jag tycker faktiskt att de ärenden som inte
är färdigdebatterade den ena dagen skall tas upp
som första ärende påföljande dag. I annat fall kan
man väl hellre i slutet på en säsong köra debatterna
tills de är färdiga. Om klockan blir ett, två eller tre
på natten, så vad betyder det?

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till
förslagen i propositionen och avslag på
reservationen.
</anforandetext>
<intressent_id>075608413801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249330</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
