<anforande>
<dok_hangar_id>2349313</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>43F36AAC-DB33-440F-B6B6-D1F80907A031</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>IVAR FRANZÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag skall helt
avstå från alla kommentarer och bara försöka ge
litet faktaupplysning om en utveckling som har
varit helt ouppmärksammad i debatten hittills. Som
vi alla känner till har det varit en helig princip i
riksdagen att det skall vara en neutralitet vad gäller
bidrag och skatter mellan de olika
upplåtelseformerna ägande, hyresrätt och
bostadsrätt. Vi är nu på väg mot en skriande
ojämlikhet.

Jag skall ge tre exempel. Ett känner ni väl till. Det
gäller uppräkningen av den garanterade räntan.
Den är numera 0,375 mot 0,25, som är den siffra
som ger jämlikhet gentemot den som äger sin
lägenhet.

Frågan om räntemarginalerna har varit uppe till
diskussion i dag. Hyresgästen eller den som bor i en
bostadsrätt betalar sin räntemarginal till sista lilla
procenten. Däremot bidrar staten tack vare
skattereduktionen med 30 % av räntemarginalen
för den som äger sin lägenhet.

Beroende på de sjunkande räntorna, vilket är
positivt, kommer de bostadsrätter och
hyresrättslägenheter som är byggda i början av 80-
talet att successivt gå ur räntebidragssystemet
genom att subventionsräntan kommer att vara
lägre än den garanterade räntan. Vad inträffar då
med dessa ganska unga hus?

Låt oss utgå från en ränta på 9 %. Det innebär att
hyresgästen eller bostadsrättsinnehavaren betalar
9 % fullt ut i sin hyra eller i avgift till
bostadsrättsföreningen. För den som äger sin
lägenhet blir räntan 6,3 % -- detta tack vare
skattereduktionen på 30 %.

Låt oss se på de olikheter jag har nämnt. För en
vanlig hyresrätt eller bostadsrätt från början av 80-
talet kan vi konstatera att skillnaden i räntekostnad
kan uppgå till 2 000 kr per månad. Detta är en
utveckling som egentligen ingen har
uppmärksammat. Det träder in successivt, och det
är alldeles nödvändigt att denna utveckling
uppmärksammas och åtgärdas. Annars avskaffar vi
något som är otroligt viktigt, nämligen valfriheten i
boendet. Valfriheten skall innebära ett fritt val, den
skall inte vara någonting som styrs av skatter och
bidrag. Detta har vi i denna kammare varit helt
överens om alltid tidigare. Nu när jag fäst
kammarens uppmärksamhet på detta, hoppas jag
att det sätts i gång ett arbete för att verkligen
försöka åtgärda detta. Det kommer att bli en total
katastrof på bostadsmarknaden, om denna
utveckling får fortsätta.

Jag skall ge ett exempel på hur man kan göra. Låt
hyresgästerna få rätt till avdrag för räntedelen på
hyran, precis som den får som äger sin lägenhet. Då
får vi den jämställdhet som är nödvändig för
valfrihet i boendet. Det är valfriheten som är det
viktiga. Det måste vi alla gemensamt värna om.

</anforandetext>
<intressent_id>034408872004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249324</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
