<anforande>
<dok_hangar_id>2349313</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A1815E4F-87CA-4BA5-BEC8-E10377D7488C</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>BENGT-OLA RYTTAR (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är naturligt att Agne Hansson
försvarar detta betänkande. Det är mindre
naturligt att Agne Hansson försvarar den
långsiktigt förda bostadspolitiken. Den kunde icke
annat än hamna i diket. Det är en regerings och en
riksdagsmajoritets rätt att köra i diket. Men man
måste ha tillfälle att försöka varna regeringen och
majoriteten så att de håller sig på vägen.
Regeringen har inte gjort det.

Att ingen har yrkat avslag på förslaget beror
naturligtvis på att det är bättre än ingenting. Men
det är långtifrån tillräckligt och det hade kunnat ha
större kvaliteter än vad det har.

En bostadspolitik som har gjort att
hyresutvecklingen har varit sådan att den kommit
långt ovanför smärtgränsen för många människor
ställer till med kaos. Det förorsakar tomma
lägenheter. Men det är inte detta förslag som har
förorsakat problemet. Det är ett symtom och en
bekräftelse på att regeringens bostadspolitik har
misslyckats -- ingenting annat.
</anforandetext>
<intressent_id>04671560703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249318</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
