<anforande>
<dok_hangar_id>2349313</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>156410BF-0565-45F2-8A43-A9798E01C3AC</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>LEIF BERGDAHL (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Detta är en ideologisk fråga. I
samband med dessa saker uppstod en mängd
förändringar i den socialdemokratiska ideologin.
Det var nu som Socialdemokraterna började tycka
illa om läkare. De avskaffade bl.a. betygen, och de
attackerade läkarkåren. En ledande
socialdemokrat vid namn Sven Aspling startade en
kampanj mot läkarkåren och
prestationsersättningen i land. Läkarkåren
mjukades upp med hjälp av en taxeringsrevision
som omfattade samtliga av landets läkare.

Man såg till att de doktorer som tidigare hade
arbetat efter ett prestationsersättningssystem fick
arbeta utan prestationsersättning.

Vad hände då? Antalet behandlade patienter per
dag sjönk från 30--40 till ca 10 st. I distrikt i
Norrland som normalt sköts av en till två läkare
krävde man så småningom 5--6 läkare av den här
typen.

Socialdemokraterna har reagerat kraftigt mot den
här etableringsfriheten. Jag har fått ett likadant
brev som Bo Holmberg från Samverkansnämnden
i norra sjukvårdsregionen. Man uttalade sig i det
brevet mot den fria etableringen. Just i den norra
sjukvårdsregionens trakter är behovet av privata
specialister som störst.

I går hade jag ett långt samtal med en överläkare i
handkirurgi från Umeå regionsjukhus. Han
berättade hur patienterna i den norra regionen inte
fick den hjälp som de behövde. Denne doktor stod
i begrepp att bli privatpraktiserande i handkirurgi.
Han avsåg att åka omkring i Norrbottens obygder
och fjällbygder, exempelvis Vilhelmina, med
mottagning några dagar i månaden för att ta hand
om handskador. Han påstod att det som han sett av
felbehandlingar var makalöst. Det finns ingen
handkirurgi att tillgå norr om Umeå.

Han berättade också om personer som blivit
sjukpensionerade i onödan, människor som gick
sjukskrivna under lång tid och människor som hade
besvär med sina händer på grund av bestående
funktionsnedsättningar till följd av felbehandling.
Detta visar att det finns ett behov av specialister i
glesbygden.

Jag tänker nu kommentera betänkandet helt kort.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, som
skiljer sig från propositionen på flera viktiga
punkter. Vi i Ny demokrati har bidragit till att
landstingen inte längre skall administrera
privatläkarna till skillnad mot förslaget i
propositionen. Privatläkarna skulle ha blivit
konsulter till landstingen om inte Ny demokrati
hade funnits. De hade visserligen blivit konsulter
betalda per åtgärd, men konsulter hade de blivit.

Ny demokrati har även bidragit till att ersättning för
hembesök och telefonkonsultationer bibehålls och
att vissa lättnader för privatläkare i glesbygd görs.
Vi tycker att vi åstadkommit en hel del till fromma
för sjukvården.

Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till utskottets
hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0931691314703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>249421</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
